Den här helgen har varit fantastisk på många sätt. Jag kommer skriva om den efter jobbet idag. Men jag bara måste skriva vad som hände Jonas i söndags eftersom jag vet att flera i hans familj läser bloggen då och då.
Jag satt i soffan och höll på med en bild som vi hade tänkt måla av på väggen i vårt vardagsrum när jag plötsligt hör ett väldigt otäckt ljud från min älskade brunbjörn som donade i köket med något. Han lät ungefär som att han fick väldigt väldigt ont men inte kunde få fram något riktigt skrik och det pågick under vad som kändes som en evighet. Jag kastade mig upp ur soffan (har inte rest mig så snabbt sen jag blev gravid tror jag) och slängde mig iväg till köket. Där står han svårt chockad och håller sig om handleden med panik i blicken.
Jag blev livrädd. Jag föll ihop på golvet. Började tokgrina. Förstod inte vad som hände men jag visste att det inte var något bra. Jag trodde att han hade skurit sig i handleden med en kniv eller något men jag såg inget blod och blev förlamad o kroppen av rädsla så jag bara satt på golvet och fortsatte gråta.
Han fick fram att han hade fått en kraftig stöt och sen föll han också ner på golvet bredvid mig och vi grät bägge två tillsammans. Chockade.
Där ungefär kastade jag in handduken. Det var droppen. Min tröskel var nådd och jag klarade inte av mer rädsla att en av mina mest älskade plötsligt ska tas ifrån mig. Jag var tvungen att lägga mig ner på golvet och självklart började jag kräkas som vanligt när jag gråter.
Jonas hade försökt starta vår diskmaskin men knappen har gått sönder så han tog en sked (som vi har gjort det senaste halvåret) och tog i med bägge händerna. Men då gick plasten sönder på något vis så skeden blev strömledande och gav honom en riktigt kraftig stöt som gjorde att det svartnade för ögonen på min älskade jonas.
Sjukrådgivningen säger att det värsta som kan hända är att blodet koagulerar på vissa ställen så om han får ont inom några dagar så måste han söka läkare.
Det får bara inte hända honom något. Om det skulle göra det så dör jag också. Jag hade en meltdown hela söndagen och all kraft och styrka som jag tyckte att jag hade är borta.
Härda ut. Det är vad jag ska göra nu.
Men FYYY! :S Nu blev jag orolig över er! Byt diskmaskin omedelbart. Mina små hjärtan! Vilken trist avslutning på söndagkvällen efter en sån bra helg!
SvaraRadera