Dejt med Brunbjörn

I fredags var jag och Jonas på restaurang. Vi fick världens bästa present av mamma och Janne i påskpresent nämligen barnvakt och bidrag till en middag för oss två. Kaaatjiiiiing! Ska nog alltid önska mig det i alla lägen om det kommer fler tillfällen då man får presenter. Det var väldigt uppskattat av oss båda.

Vi åt grillbuffé på Storgatan 49 och tyvärr kommer jag inte rekommendera den buffén här men vi hade mysigt och var glada över att komma ut och lufta oss lite tillsammans. Efter middagen gick vi till The Bell och drack en öl med Mankan. Det var också trevligt men jag var trött och började se i kors redan vid 22 så det blev en tidig kväll på stan.

Något som jag tyvärr saknar i den här staden måste jag medge är uteliv. Vi hade hoppats på att se lite folk men tydligen väntar folk till löningshelgen här. Tråkigt! För hur mycket jag än älskar mitt liv som mamma så älskar jag även mitt liv som Maria lika mycket. Det är viktigt att behålla sin identitet och sina källor som ger en energi även efter att man får barn tror jag. Jag kan inte bara leva genom mitt barn! Då slocknar min gnista. Så om det är något som saknas här så får vi väl åka dit det finns då nån gång ibland helt enkelt. Det är inte värre än så. Fördelarna med att bo här är ju betydligt mer värda så vi får väl pricka in löningshelgen nästa gång vi går ut och äter i så fall.

Huset uppdatering

Tänkte uppdatera lite vad vi pysslar med på huset nu. Alltid är det nåt projekt på gång här hemma.

Nu har vi äntligen fått vår specialbeställda dörr som en snickare har byggt åt oss efter vår design. Den blev helt perfekt! Klart att vi tycker det eftersom det är vi som har ritat den. Något som gör att jag brinner lite extra för dörren är att pappa gjorde en skiss på en dörr veckan innan han dog och den har vi använt oss av till stor del. Åh vad jag önskar att han kunde se hur fin den blev!

Vi valde att måla den Engelsk röd. Jag och Jonas hade först tänkt att måla både altandörren och ytterdörren vit men jag är glad att vi inte gjorde det för det röda lyser verkligen upp och ger en större personlighet till huset. Vet inte varför vi är så mesiga att använda färg egentligen. Kanske vi är påverkade av att det varit vitt som varit den stora trenden inom inredning. Kanske är det så att vi är för veliga för att hålla oss till en färg. Kanske är det så att vi fortfarande sitter fast i tänket som vi hade när vi bodde i lägenheten i Stockholm "det måste passa alla om vi ska sälja". Ska försöka bättra mig och få in fler färger hemma! Man blir glad av färg och jag börjar faktiskt tröttna på allt det vita.

Sen har vi grävt för fjärrvärme. Rörmokaren var här idag men nån del fattades (är det inte alltid så??) så han kommer tillbaka en annan gång och kopplar klart.
Vi har även bytt vatten- och avloppstammar när vi ändå hade gården uppgrävd. Det är förmodligen vår tråkigaste renovering hittills. Det syns inte, alltså finns det inte.



Näst på schemat står att göra klart smygar på ytterdörren och fönstret i köket. Sen ska vi göra garderoben i hallen större och sätta upp skjutdörrar. Det är nämligen i den garderoben som man går ner till källaren. Har sett många hantverkare "kliva ut ur garderoben" sista tiden. Hihihi.

Det händer grejer här hemma! Och vi som inbillar oss att "vi har en paus" från renoveringar nu bara för att vi inte sätter klorna i övervåningen.

Så här ser det ut medan vi håller på. Här är när Jonas satte fönstersmygar och byggde igen på insidan där de gamla fönstren satt. 

Bra att kolla på de här bilderna ibland för att vara tacksam över hur mycket finare det är nu! 

Inte min mest sexiga målaroutfit men efter att ha förstört både jeans och luvtröja så chansar jag inte längre. 

Egohelg i Stockholm

...så... jag drog i nödbromsen och skrek STOOOOOOOPP inombords. Behövde en paus från allting så jag satte mig på tåget till Stockholm helt ensam med min lilla röda väska. Det var nog tamejfan det bästa jag kunnat göra tror jag! Jag har haft så himla roligt och skrattat så jag nästan börjat gråta flera gånger fast jag trodde att skrattet hade lämnat mig för gott. 

Jag vinkade hej då till mina älskade killar på stationen och sen... somnade jag. SÖMN! Finns det något som man saknat så mycket som sömn det senaste året? Vaknade av att jag hörde mig själv snarka och upptäckte till min besvikelse att jag fått sällskap i stolen bredvid av en ung kille. Skit också. Restaurangvagnen - KAFFE! Vips så var jag framme och där mötte min fina vän Erik upp mig. Ett mottagande som jag inte riktigt hade väntat mig!

Där sattes nivån för helgen och jag kände hur lungorna började fyllas med luft igen. Jag och Erik gick och åt lunch på Muggen på söder, en hälsotallrik med lax MUMS! sen följde Erik med mig när jag gick loss i butikerna på götgatan. Hälsade på min gamla salong. Handlade mineralpuder i märket Youngblood där som är skitabra. Satte inga gränser för mig själv utan lät mig göra det som fick mig att må bra. Några påsar senare skrattade jag och kände mig nöjd på shopping så vi gick hem och lämnade väskan hos Erik.

Köpte inte denna tröja men det var kul att testa. 

Senare på kvällen skulle jag träffa Emma, en vän som alltid får mig att skratta brallorna av mig och som har varit ett enormt stöd under hela tiden det varit tufft med pappa. När vi bodde i Stockholm bodde vi väldigt nära varandra men jag önskar vi hade tagit vara på tiden bättre och setts oftare. Men det är ju aldrig för sent och nu tycker jag vi tar vara på tiden mycket bättre tillsammans.

Vi lagade sjukt god mat som direkt toppade mina listor. Ska nog lägga upp receptet här så ni andra kan smaka. Sen satt vi i soffan och pratade i timmar över en flaska vin. Jag är inte alls van att vara vaken så sent längre så nån gång runt två började jag se i kors och då gick vi och la oss.

Lördag morgon tänker jag inte skriva så mycket om. Hahahahahaha. Men sen åkte jag in till stan och åt lunch med brorsan och Annelie som också var i Stockholm den här helgen. Det var 22 grader och blå himmel så vi satte oss på uteserveringen vis medis och njöt av en god lunch och kall öl medan ett bluesband stod för underhållningen på torget. Mycket trevligt.

Gick till salongen och fick ett glas vin och sen bar det iväg på stan för ytterligare lite shopping och en dejt med Emelie. Vi fikade på taket på kulturhuset men när fåglarna blev lite FÖR närgångna tog vi oss mot söder och slog oss ner på Lilla Hotellbaren med Erik och Emma som mötte upp. Drack mojitos och bubblade på ett tag tills det var dags att skiljas åt.

Följde med Erik hem och åt finmiddag med stek och kantarellsås och grejer. Satt uppe och pratade hur länge som helst. Gick och la mig klockan 04.00!!!! Sömn är nog ganska överskattat ändå.

Söndagen mötte jag upp Marcus och Annelie igen. Vi gick på 5D-bio i Kista galleria. Jättehäftigt. Fick vatten i ansiktet och dom sköt en i benen så det nästan gjorde ont faktiskt. Var en jäkla åktur.

Sen åkte vi hem och jag fick äntligen träffa mina efterlängtade underbara älskade vackra killar igen. De fick hem en gladare och bättre mamma och fru. Det är viktigt att få längta efter varandra ibland.

Kris ?

Precis som ni skrivit i alla era stöttande kommentarer så har det varit grismycket för mig under lång tid. Omänskligt mycket i vissa perioder. Det är skrämmande hur fort det kan vända när man hela tiden lever på gränsen till vad som är roligt och ett bra tempo till vad som är fullständig katastrof och kris. 

I slutet av maj då blommade mitt liv. Jag och Jonas gifte oss då och vi var fjantigt kära i varandra fortfarande efter 8 år. Renoveringarna kändes spännande och som ett gemensamt projekt som vi både tyckte var roligt. Pappa var sjuk men just den dagen fick han cortison som gjorde att han var väldigt pigg och orkade med både vigsel och middag. 

Okej... riktigt allt var inte frid och fröjd... vi gifte ju oss där och då till en stor del för att jag så gärna ville att pappa skulle vara med och se hur mycket jag och Jonas älskar varandra. För att jag aldrig ska behöva se tillbaka på mitt liv och fundera "men vad väntade vi på?!". Många tyckte vi var helt knäppa som ordnade ett bröllop med två veckors varsel men är det något jag är så jäkla glad för idag så är det just det. Att vi inte väntade. 

Idag, fyra månader senare, ser livet annorlunda ut. Renoveringarna vill jag inte ens titta åt, de får mig att vilja kräkas. Att gå och besöka pappas grav gör vansinnigt ont och rör upp känslor som ilska, hjälplöshet och frustration. Minsta lilla krav gör att jag sluter mig som en mussla och blir olycklig. Städning och att handla mat känns helt oövervinnligt vissa dagar. Det sociala spökar också och ofta tappar jag tråden när jag lyssnar på samtal. Min hjärna trycker på paus och när jag är "på" igen så har jag ingen aning om vad som just sas. Jag märker att jag har svårt att skratta, att le går bra men det stannar oftast vid ett leende fast jag tycker att jag borde skratta. 

Men just nu är jag inte orolig. Att jag är medveten om hur jag mår och tack vare att jag har en man som är helt fantastisk gör att jag kommer klara det fint. En sak vet jag; jag och Jonas kan ta oss över berg tillsammans! Jag är så otroligt glad att jag har honom vid min sida som en stor och lurvig brunbjörn. 

Välkommen till mig!

Nu är det officiellt - jag ska börja jobba på Hair Cut tillsammans med Inger Fredlund på Storgatan 14 i Hudiksvall!!! Iiiiiiiiiiiiiiiiihihihihihihi!!!!

Det ska bli sååååå kul och spännande och läskigt och allt på samma gång! 

Kul för att det kliar i fingrarna och jag har massor av inspiration. Jag älskar ju att göra människor fina!

Spännande för att se om jag fortfarande "har det" trots att jag varit mammaledig i över ett år.

Läskigt för att jag kastar mig ut i något nytt och jag har inga garantier på om jag kommer få kunder eller inte. 

Har ju inte jobbat i Hudik sen 2005 och det finns ju många frisörer här redan. Men alla frisörer jobbar nog lite olika. Jag vet ju själv när man ska boka tid, man låter ju inte vem som helst sätta saxen i håret. Jag låter hellre Jonas fixa mitt hår då jag själv kan ha kontroll än att låta en frisör som vill göra "sin grej" sätta saxen i mitt hår. 

Ni får hemskt gärna hjälpa mig att tipsa kompisar att jag ska börja jobba. Och börja boka tid när ni vill! Ni är såååå välkomna!! 

Boka tid på 073-831 84 31. Går att ringa eller skicka sms. 

Och snälla snälla hjälp mig att sprida att jag har massor av lediga tider! Som frisör är jag inkännande, engagerad och noggrann med saxen.  

Har inga bra bilder från när jag jobbar på den här datorn men jag hittade några bilder från en fotografering i Stockholm där bilderna skulle användas i reklamsyfte för sjalar. Jag stylade två vackra kvinnor och blev indragen att vara "sjalmodell" själv också. Jag fick hoppa på en stor studsmatta och jäklar vad svårt det var att se avslappnad ut i ansiktet. Men det var sjukt kul! 

Sista "pillet" inför fotograferingen

Vackra människa! Frisyren gjorde jag av de flätor som hon sovit med. Fem minuter tog det ungefär. Bra tips att göra hemma!

Och så jag då... som fick ha sjalen på huvudet . Haha. 

Hannes uppdatering

Det blev aldrig något årsinlägg för Hannes, skit också. Har hunnit glömma för mycket så det får bli en uppdatering nu istället!

Hannes är ett år och sex veckor nu. Har inte vägt eller mätt honom på länge men vid ett år så vägde han 10,8 kg och var 78 cm lång. Sprutorna gick bra men han fick feber och blev snorig första dygnet.

Den här åldern är heeeelt fantastisk! Till skillnad mot för perioden mellan 8 månader och ett år så är han mycket mer lugn och nöjd med allting nu. Tror det har att göra med att han kan gå och ta sig fram hur han vill. Dessutom förstår han ju så mycket mer nu och det gör att vi har helt nya förutsättningar för hur vi kan umgås på dagarna.

Nu är den stora grejen klättring. På soffor, på pallar, barnbord och barnstolar på dagis, bänkar i lekparken... allt ska klättras på. Tyvärr går det inte alltid lika smidigt att ta sig ner så det blir många vurpor på en dag. Hemma kan vi hålla koll på honom någorlunda och ha mjuka mattor vid soffan och sängen men på dagis och utomhus är det hopplöst. Han verkar inte speciellt brydd över att ramla kors och tvärs men förr eller senare ska han nog lära sig att vara mer försiktig.

Att vara "duktig" är också den stora grejen just nu. Att plocka ur diskmaskinen och lägga saker på rätt plats eller att städa upp legobitar är något Hannes mer än gärna visar att han kan. Från att ha lekt mycket själv och älskat att riva ur saker så vill han nu göra saker som jag gör och hellre plocka i ordning än att skapa oreda. Det är väldigt praktiskt men det känns ju som att vi bara gör tråkiga nödvändiga saker hemma medan leksakerna står och samlar damm.

Peka ut var näsan sitter är den grejen som han gör konstant när han egentligen ska sova. Dom är ju ofta så där dom små trollen att när de kommer på något så ska de göra det om och om igen precis vid sängdags. Åtminstone Hannes har varit så med alla nya saker han lärt sig.

Att mysa och gosa är något som händer väldigt ofta nu. Det pussas och kramas och gosas och klappas på kinden. Många blöta pussar får man och det finns väl inget härligare? Han började strax innan han blev ett år tror jag.

Har börjat med snuttefilt helt plötsligt och otippat så var det den filten som mormor virkade innan han föddes som blev den utvalda! Tyvärr var ju den så stor så han snubblar på den hela tiden så mormor har virkat en mindre. När den accepterades så virkade hon två till i reserv. Perfekt att kunna lämna en på dagis. Som tur var hade hon garn kvar från den första så det blev precis samma färger. Tur att det funkade för de blir ju snabbt äckliga de där filtarna som dras runt i badrummet och ute på asfalten.

Hannes just nu:

*Sover en gång efter lunch. Är en sjusovare som sover tre timmar nästan varje dag nu mera (mellan 11.30-14.30)
*Äter samma mat som oss. Barnmat är ingen höjdare längre.
*Nattas runt 19 - 19.30
*Blir glad av att skåla, "give me five", titt-ut, plocka äpplen, mysa och pussas, peka på näsa och mun
*Klättrar på allt
*Ramlar ner från allt
*Äter nästan allt
*Tycker om att läsa böcker. Helst de som man härmar hur olika djur låter.
*Tycker om när mamma blåser håret eller målar mascara
*Är världens gosigaste gofjärt!

Tycker inte om:
*Att snyta näsan
*Tycker plötsligt att det är läskigt att bada, från att ha älskat det. 
*Att gå och lägga sig på kvällen
*När andra barn tar hans leksaker. Stackars Olle fick en marackas i skallen när han ville leka hos Hannes.
*Börjat känna av konkurrens och reagerar på det genom att vara tuff som de stora barnen på dagis

Ostkupa och flum

Det var nästan två veckor sedan jag bloggade. Kanske inte har några läsare kvar men jag har inte haft lust att skriva senaste tiden.

Min man Jonas lärde mig redan första året när vi träffades att "ta på dig ostkupan" som han sa. Han såg tidigt att jag har svårt att skärma av mig och att jag för ofta tänker för mycket på andra och deras åsikter. Hans koncept har hjälpt mig många gånger. Det går ut på att låtsas att man tar på sig en "ostkupa" (en sån man har osten i för att den inte ska bli förstörd i kylskåpet) och bara fokuserar på sig själv och det som är innanför ostkupan. Den senaste tiden har jag varit i kupan med Hannes och Jonas.

Jag är inte redo att skriva om begravningen. Ni som undrar får gärna fråga för jag pratar gärna om allt mun mot mun. Det är skönt att älta med de som jag känner tillit. De som inte tycks förstå att jag fortfarande sörjer kan få tro att det är färdigt och att allt är bra om det känns bättre för dem.

Så är verkligen inte fallet. Det är snarare så att jag gick in i en ny "fas" efter begravningen där tomhet och saknad varvas med tusen frågor och känsla av orättvisa och hur onödigt det var. Att besöka graven är ett nytt steg som sliter upp känslor varje gång jag är där.

Tycker mig se tecken lite då och då att pappa finns med någonstans nära och Hannes reaktioner stärker min känsla ytterligare. När jag pratar med Hannes om morfar så vinkar han ofta mot altandörren och det var precis där som jag fick min första starka upplevelse att pappa "besökte" mig eller vad man ska säga.

Den första gången var ganska flummig och jag är fullt medveten om att det kan finnas naturliga förklaringar bakom. Jag satt i trädgungan och såg alla blommor som hade vissnat pga för lite kärlek den sista tiden. Så mindes jag min pappas ord att "blommor tror jag kommer bli din hobby". Vi fick ju ett växthus i bröllopspresent av pappa och det ska resas nästa vår. Jag klev upp och hämtade vattenkannan. Började greja med blommorna utanför altandörren. Plötsligt börjar mina händer skaka helt hysteriskt! Jag stannade upp och såg mina händer leva sitt eget liv och blev rädd. Jag fick en stark intuition att pappa var där med mig. Känslan fyllde hela mig! Jag tyckte mig höra hans röst men inte några tydliga ord, jag kände hans doft och värme. Från ingenstans kom den reaktionen!! Jag blev livrädd och sprang in och stängde in mig i sovrummet. Jag la mig under täcket och började grina tills jag kom på att det var förmodligen det dummaste jag kunde göra. Tänk om han inte kommer nå mer nu? Jag gick ut igen och allt var som vanligt igen.

Det sägs ju att barn och djur har förmåga att känna av saker i naturen mycket bättre än oss vuxna. Vi har för mycket brus i våra liv som sätter stopp för att känna när en storm är på väg eller sånt. Ett medium har sagt till mamma för länge sen att hon har en dotter som har förmågan men inte lärt sig hantera den än. Det var kanske 7-8 år sen eller vad tror du mamma?

Det är mycket vi människor inte förstår. Jag har i alla fall gått från att vara skeptisk till att vara nyfiken och öppen. Vad vet vi egentligen?