Utveckling!

Hannes är frisk igen. Penicillinet har gjort susen men stackarn måste äta den där sörjan ytterligare sju dagar.

Hannes har fått höra att snyggingen Irma ska simma toppless idag på babysimmet så han är glad att ögat mår bra igen så att han ser något. Dessutom får han ju en fribiljett till tjejernas omklädningsrum genom mig. ;)

Vi kämpar på med penicillinet men det är inte uppskattat av lillprinsen. Tänk att det första han får smaka förutom bröstmjölk är en slemmig sörja med konstgjord jordgubbssmak. Som att han vet vad jordgubbe smakar?! Vore bättre om det inte smakade något alls.

Hur som helst så har det hänt grejer i utvecklingen den här helgen! Igår när vi var på Ikea så la vi en skallra i vagnen. Rätt som det är ser vi honom medvetet styra handen mot skallran, greppa den och skaka på den! Wohoo! Han har inte alls brytt sig om leksaker tidigare och händerna har han inte haft kontroll över. Så vi tyckte det var ett stort steg i Hannes framfart.

En till sak han har börjat med, som vi försöker hålla tillbaka, är att han vill sätta sig upp heeeeeeela tiden. Om han ligger i sängen på min kudde så tar han i och spänner magen och nacken tills han fjongar upp i sittande. Oftast tippar han över och far med näsan i madrassen men nån gång har han lyckats stoppa farten. Om jag tar honom med händerna i midjan så spänner han benen och skjuter upp som en katapult. Den här killen behöver lära sig att chilla. Vila och avslappning kommer bli vår akilleshäl. I babysittern är dnet för mycket lutning och fjädring så där kommer han inte upp i sittande. Då blir han arg och stirrar på mig för att jag ska hjälpa honom.

Jag vet inte om jag ska stimulera utvecklingen eller hämma den. Jag vill inte springa och jaga honom när han är fyra månader liksom. Men samtidigt känns det fel att bromsa honom också.

I torsdags fyllde Hannes tre månader. Hurra hurra hurra!

En fläskkorv i hans ögon

Konversation mellan mig och Jonas idag:

(Jag sitter med amningskudden runt mig)

Jonas: - Du ser ut som en korv med bröd!
Jag: - Vadå, en parisare eller? (lite hoppfullt)
Jonas: - Näe... en fläskkorv!
Jag: *ser besviken ut*
Jonas: - Okej... men en bratwurst då?

Mammas älskling är sjuk

Det svider i mitt hjärta. Hannes har varit på vårdcentralen och barnakuten idag. Imorgon ska vi till ögonläkaren. Hannes öga har svullnat upp och ser riktigt hemskt ut. Han är väldigt mammig och känns febrig och trött.

Två läkare har tittat på det fula ögat och imorgon ska en ögonläkare göra en bedömning. Tills dess har vi fått en salva att klicka i ögat.

Lilla hjärtat mitt!!! Jag är hellre sjuk själv än att se lill-älsklingen må dåligt. Usch så han grät när de stack honom i fingret. Om det svullnar upp mer så skulle vi åka tillbaka till akuten. Han ser ut som om han har fått en smäll i en boxningsmatch ungefär.

Bubben... :(

Trådlös

Ni är jag sladdlös igen. Idag var jag på de sista undersökningarna. Ultraljud av hjärtat, vilande ekg och ett nytt blodtryck. Puh. Intensiva dagar på sjukan. Klockan 8.00 skulle jag vara där idag också...

Hannes vägrade vakna för att äta och jag hade inte mage att släpa ut honom i kylan när han låg så sött i sin pyamas och sussade. Mamma skulle vara barnvakt och jag kan ju inte lämna honom till barnvakt om han inte ätit på flera timmar. Jag försökte med allt utan att få igång honom. Men när mamma kom vid halv åtta så vaknade han och då var det bara in med tutten så att jag kunde åka nån gång!

Ultraljudet var läskigt. Jag vågade inte titta för jag var rädd att pulsen skulle gå upp om jag såg något. Tjuvkikade en gång och det borde jag inte ha gjort. Såg ett svart "hål" som satte igång mina spekulationer. Kunde ju ha varit precis vad som helst... en klaff eller inte vet jag vad som ska finnas där inne... men i mitt  huvud surrade bara dåliga tankar. Jag tänkte på Hannes och Jonas... och på ett sjukt hjärta i mitt bröst.

Sköterskan ville inte svara på några frågor utan hon hänvisade bara till att doktorn kommer se över alla prover och sammanställa innan jag får veta något. Hon bekräftade att det var ett blåsljud men mer än så ville hon inte säga. Jag förstår att dom måste säga så oavsett men det är skitläskigt att inte veta. Samtidigt som att jag inte vill veta om det är något dåligt heller...

Men nu är jag som sagt trådlös i väntan på att doktorn ska ringa eller kontakta mig på något vis. När eller hur vet jag inte.

Apropå trådlös så har vi fått internet! Igår kväll fick vi igång det så att vi kunde kolla lite på web tv och somna i soffan. Renoveringarna i vardagsrummet börjar gå mot sitt slut så snart kan vi leva som vanligt igen. Komma in i lite rutiner och röja upp här så att det inte ser ut som en byggarbetsplats.

Nästa onsdag kommer sotaren och fixar så att vi kan elda. Jag längtar!

Maria bin sladden

Jag ser ut som värsta självmordsbombaren under kläderna idag. Tur att jag inte ska flyga någonstans för de hade kastat in mig i finkan direkt. Jag har ett näste av sladdar på magen. Grön sladd, blå sladd, röd sladd, gul sladd... klisterlappar och en "dosa" som ser ut som en gammal freestyle... eller bomb.

Den här apparaten hör och ser allt. Jag vill visa upp goda resultat så jag ska nog ut och promenera lite. Fast det kanske innebär dåliga resultat? Då kanske jag får svart på vitt vilken kondition jag har? Fy...

Hannes sover i soffan. Japp nu har vi en soffa igen!! Min älskade brunbjörn har lagt klart golv och golvvärme. Rörmokaren kommer och kopplar på värmen typ nästa vecka. Kaminen står på plats och nästa helg bygger älsklingen skorsten. Sotaren kommer nästa vecka och sen tar vi en lååång paus innan renoveringen fortsätter. Inbillar vi oss. Känner jag snickarn rätt så kommer han ha ny energi innan jag ens hunnit säga ekparkett och vips så har han rivit upp köksgolvet eller nåt.

Babysim och Lara Croft

Intensiv dag.

Började med att min planering gick i stöpet när Hannes gjorde natt klockan 18 igår... vilket ledde till att han vaknade klockan 6 i morse hungrig och pigg. Kl 8 skulle jag vara på sjukhuset och då var min plan att han skulle vara nyäten och nybytt. Icke sa nicke. Han åt klockan 6 så vi fick ta med barnvakten och honom till sjukhuset så att det inte skulle bli något hunger-utbrott under tiden jag var borta. Skönt att pappas fru följde med mig och Hannes annars hade jag varit så stressad över att inte veta hur det går där hemma.

På sjukhuset visade det sig att hon som kopplade på blodtrycksmätaren var min kompis svärmor. Charmen med att bo i en liten stad. Hon skötte sig utmärkt och 45 minuter senare åkte vi därifrån. Snabbt skulle jag hinna äta, ta på mig vettiga kläder, se till att Hannes åt och packa ihop grejer för klockan 10 skulle Kajsa komma för att hämta upp oss. Vi skulle på informationsmöte om babysimmet i Igge. Redan där var jag tokstressad och blodtrycket var säkert högt.

I början kände jag mig som Lara Croft eller nån med midjebälte med hölster och coola slangar och grejer. Men ganska snart började jag hata apparaten.

Klockan 10 hände allt på samma gång. Hannes ammade. Maskinen pep och spände i armen. Det plingade på dörren och in klampar nån telia-gubbe och ville veta var telefonjacket satt. Jag ammade som sagt och försökte skyla mig samtidigt som jag "slappnade av" i armen och pekade in till vårt jättestökiga gästrum där alla matrumsmöbler står inkastade nu medan vi renoverar. Inte konstigt om den där apparaten får höga värden runt tio-tiden. Eller hela dagen förresten... mitt liv är oftast hetsigt och stressigt. Tvära kast och inte särskilt mycket av "avslappnad arm":

Jag skulle vara avslappnad i armen varje gång den mätte... men det är ju jävligt lätt när man har en jättebebis att bära på.

Sen kom vi till Iggesund. Bilbarnsstol att konka på, skötväska, bebis... och en rundvandring på ett badhus. En bebis som inte ville vara tyst och gullig under mötet, en mamma som var uppstressad och hade blodådror som kändes som att de skulle sprängas eftersom maskinen tog om och om och om och om och om trycket eftersom jag inte var avslappnad i armen som jag skulle. Fick bita ihop för att ingen skulle fundera vad jag pysslade med. Maskinen surrade typ konstant och där satt jag och såg sammanbiten ut med en arm som hängde längs kroppen trots att lilleman ålade sig i mitt knä.

Försökte vara något social med några andra föräldrar på babysimmet men fokus fastnade på att balansera Hannes på ena armen, slappna av i andra, inte framstå som en freakshow, lyssna på instruktören, få tyst på Hannes, inte halka ner i poolen (det vore ju pricken över i).

Så nä... den här dagen var inte den bästa. Imorgon kopplar dom bort den här skiten och sätter på nya apparater. Ekg imorgon. Har avbokat mammagruppen på schemat för annars blir jag väl inlagd pga stress eller nåt när dom kollar av mätarna. Imorgon ska jag bara spankulera runt och njuuuuta. typ.

Jo förresten...

...sa jag att jag älskar Hudiksvall? Jag är nykär. Den här stan är bra för oss. Jag har inget emot Stockholm. Tvärtom. Jag älskar Stockholm också. Men att bo här passar oss perfekt nu.

Vi har bott i Stockholm några år och lekt... och nu kommer vi hit... och fortsätter leka! Jag tycker inte om när folk frågar om vi "lekt av oss" i Stockholm. Det låter riktigt illa i mina öron. Vadå lekt av oss? Som att man bara har en viss kvot av lek och så tömmer man den... tills man blir en urvriden sladdrig trasa... tömd på lek och glädje? Nääää. Vi kommer hit för att fortsätta vårt livslånga lekande.  

Hej kaos!

Det började med att vi ville ha en kamin. När vi skulle sätta in den kom vi på att vi borde byta golv först. När vi rivit upp golvet insåg vi att vi borde passa på att göra om till vattenburen golvvärme eftersom huset värms upp av direktverkande el idag. Hejdå lilla kamin-projekt, hej kaos! Garaget och förrådet är fullt av skorstensdelar och kamin. Möblerna står utspridda i de få delar av huset där det fanns plats att ställa saker. Värmen är urkopplad i halva nedre våningen och det är kallt som saaatan!

Vi hade precis piffat och fixat med gardiner och blommor och nu är allt ett kaos. KAOZ!

Jag försöker vara en bra mamma och en bra renoveringsassistent och en duktig "fru" på samma gång som gör mat, tar hand om barn, städar undan byggmaterial, peppar, lyfter lite möbler, håller mig borta, håller mig tillgänglig, håller Hannes borta från byggdamm, håller humöret uppe.

Det blev nog liiiiite för mycket återigen. Det där med att ligga i onepiece i soffan och äta dillchips får vänta. På måndag börjar hjärtkontrollerna så jag hoppas hoppas hooooppas att jag mår lika bra på insidan som det ser ut på utsidan. Jag ser inte ut att vara sjuk.

Igår var vi hos Kajsa och hennes pärlor och hade fredagsmys deluxe. Kollade på idol, åt götta och snackade. Välbehövlig paus från kaoset vi skapat här hemma. Ingen tv, inget internet och ingen soffa har vi. Hur skapar man livskvalitet år 2011 utan de sakerna?? Ska vi hämta in stubbar att sitta på och kottar att leka med? Hur gör man? Tur att vi har Kajsa. Annars skulle jag inte vara en bra mamma, en bra renoveringsassistent och en duktig "fru" idag.

Fullt upp

Jag följde era råd och bytte mammagrupp. Nu har jag hamnat i en grupp med tre härliga tjejer och deras döttrar. Hannes kommer må som en prins bland alla brudar. I tisdags var vi hemma hos Kajsa och åt lunch och tjattrade om ditten datten. Deras bebisar är ungefär en månad äldre så jag får en liten fingervisning om vad som komma skall. 

På måndag drar babysimmet igång. Och fredagar ska vi testa att gå på "sjung och gung" på högliden. Mammagruppen träffas på tisdagar. Onsdagar ska jag försöka göra något "icke-bebis-relaterat". Kanske långpromenad eller fika på stan. Kanske åka till Birsta och shoppa... inte varje onsdag men nån gång ibland. Jag vill bara shoppa till huset och Hannes. Efter att ha konkat hit hela min garderob så inser jag att jag inte behöver handla till mig på ett tag. 

På kvällarna försöker vi hinna med renoveringar. Det tar lite tid men vi tar små steg i taget så att vi hinner med att känna oss för vad vi vill ha. Dessutom vill vi hinna med Hannes och varandra också. Just nu håller vi på med matrum/vardagsrum. Har rivit en vägg och på fredag ska nytt golv läggas. På lördag och söndag sätter vi in kaminen och bygger skorsten. Eller "vi" vet jag inte. Det blir väl Jonas som renoverar och jag assisterar och tar hand om Hannes. Annat var det när vi renoverade lägenheten i Stockholm. Då körde vi båda på i 100% så det gick i en rasande fart. 

Vi kommer fokusera på nedre våningen i första hand och om några år börja fundera på att eventuellt höja övervåningen och sånt. Men just nu känns huset perfekt lagom stort. I december ska vi renovera badrummet och hallen. 

Hannes har börjat sova längre på nätterna. Nu somnar han vid 21 och vaknar vid 5.00 för att äta. Sen somnar han om till klockan 8.00 ungefär. Skönt!! Jag känner att jag håller på att återgå till människa igen. Tillbaka från de döda. Hoppas hans sömnvanor håller i sig. Denna natt var fjärde på rad som han sov så bra. 

Vad händer annars... Pappa är tillbaka från sjukhuset igen. Skorpan har fått en katt-kompis. Vi trivs väldigt bra i Hudiksvall. Nästa vecka ska mitt hjärta utredas. 

Just ja... det också. På måndag ska jag få ett 24-timmars ekg påkopplat. Sen ska jag ha det i ett dygn. På tisdag ska dom koppla på en 24-timmars blodtrycksmätare. Den mäter blodtrycket var 15e minut hela dygnet. Och slutligen på onsdag ska jag träffa cardiolog och göra ultraljud av hjärtat. Tre dagar på raken ska jag till sjukhuset klockan 8 på morgonen. Tror inte det kommer bli så mycket sömn med de där grejerna på kroppen. Hannes får vara med sin mormor medan jag ränner på sjukhuset. Jag är lite nervös. Som att besiktiga en bil... eller ett hus. Dom hittar ju alltid lite smågrejer och man håller alltid andan att dom inte ska hitta något stort fel.

Hannes väger ca sju kilo nu by the way. Drar storlek 68 och är ca 64 cm. En stor kille. Och hans huvud... shit alltså... det är sjukt stort! ;-)

Mammagrupp

Nu har jag varit på mammagrupp. Alltid lite svårt att komma in i en ny grupp när dom redan har träffats några gånger. Bara tjejer dessutom... förutom bebisarna så klart.

Mja... Jag fick välja mellan två grupper och jag misstänker att jag borde valt den andra gruppen som "min" barnmorska har. Den gruppen hade fler mammor och hade träffats fler gånger så därför valde jag inte den.

Hannes fick genast några klor i sig från en mamma som kläckte ur sig att han har onormalt stort huvud, var sååååå stor och hade korta ben. Jag fick en klo i mig att hon haaaatar som dom går ner i vikt snabbt efter en förlossning. Jag satt mest tyst på sidan och iakttog.Ville hålla låg profil och se hur det går till.

Det där med mammagrupp är ju väldigt speciellt. Det blir mycket jämförande. Jag blev lite chockad över de där grodorna som hoppade ur munnar här och där. Det är min skräck med att flytta till en liten stad. Jag är livrädd för avundsjuka, tissel tassel, skadeglädje och missunsamhet. Om det blir för mycket sånt så får jag panik.

Halvdant

Halvvaken. Halvduschad. Halvfixad. Halvtömd diskmaskin. Halvdant påklädd. Tvättad lugg men inte resten av håret, alltså halvschamponerad? Halvsocial (sms duger som socialt umgänge vissa dagar), Halvfattig...

I mitt liv som småbarnsförälder blir det mesta halvfärdigt. Man får liksom välja, ska jag plocka ur diskmaskinen eller äta lunch? Ska jag klä på mig något piffigt eller sminka mig? Ska jag plocka fram symaskinen eller ska jag nåla upp gardinen idag? Alla egna mål får sänkas eller helt raderas. Jag är nöjd om jag plockar ut ena våningen i diskmaskinen. På en hel dag. Japp. Jag kanske slänger in tvätt i maskinen för att jag tror att jag ska hinna tvätta och hänga. För hur svårt kan det vara tänker även jag... men nix. När klockan blir midnatt och jag stupar i säng så slår det mig "FAAAAN tvätten!!!!!".

Det enda jag prioriterar helhjärtat just nu är min son. Min son som kommit på att han ska vara vaken mellan 6.30 till 16.00. Då somnar han minsann... när pappa kommer hem. Hannes kanske har fått för sig att han måste vara vaken och se efter mig. Se efter mamma som verkar virrig och trött. Sen när pappa kommer hem så kan Hannes slappna av och somna för då tar pappa över och passar mamma.

Vi har kul tillsammans jag och Hannes men tänk om han ville testa det där med att sova middag nån dag. Så att mamma antingen får sova en liten stund eller göra något helt färdigt.

Hej då stress, hej dillchips!

Vilka fina kommentarer jag fått lite här och där på bloggen senaste tiden. Jag surfar genom Jonas telefon nu så jag kommer inte svara på dom nu heller men det är kul att läsa dom i alla fall.

Den här helgen har varit jättebra! Trots allt det där med hjärtat och att jag svimmade i köket så mår jag rätt bra. Vi har träffat och stött på massor av vänner här och där i stan och jag känner att Hudiksvall blir mer och mer "hemma".

I fredags hade vi fredagsmys deluxe med dalahästarna och Kajsa med familj. Hannes fick återse sin pingla Irma men det har fortfarande inte börjat slå gnistor mellan dem. Vi åt middag och pratade om bajs, maskar och döingar. Barnen sov lite här och där. Sen spelade vi wordfeud fram till spöktimmen ungefär. Vi som tänkte spela buzz som ändå är ett ganska socialt spel fastnade istället vid wordfeud mot varandra. Nördigt? Ja.  

På lördagen tog vi sovmorgon. Hannes lät oss sova till klockan 10. Sen masade vi oss iväg på stan där vi mötte Malin, Tommy, Magnus, Bea, Jessika och några kompisar till Jonas. Efter lite shopping gick vi en promenad längs hamnen med Magnus och spanade in nya skateparken. Sen gick vi hem och klippte vår gräsmatta för första gången. Krattade lite och beundrade vår gulliga trädgård innan det var dags för födelsedagsmiddag hos Mamma och Janne. Hann även med att klippa min brorson medan han satt skräckslagen och stirrande in i spegeln. Hahaha. Han börjar bli tonåring...

Idag, söndag har Jonas varit hos brorsan och Hannes har varit med farfar Bengt. Skorpan var ute också så jag satt hemma i soffan i min onepiece och käkade fredagens dillchips och kollade på fångarna på fortet. Ganska gött faktiskt. "Egen tid" är fantastiskt när det finns en onepiece och dillchips. I vanliga fall hade jag nog stressat på och städat och plockat men sen jag fick veta det där med hjärtat så är det färdigstressat.

Nu börjar mitt nya kvalitativa liv. Stockholmsstressen hör till det förflutna. Hejdå kaffe, sömnbrist, facebook, krav och stress. Hej vattenflaskan, sovmornar, vilopauser, umgänge, äta mer mat och njuta av härliga höstpromenader.

BVC och akuten

Denna dag alltså... denna dag.

Jag har varit på akuten några timmar och fått remiss till hjärtspecialist. Allt började med att jag svimmade i köket. Det berodde förmodligen på att jag har väldigt högt blodtryck fortfarande.. detta ska kollas upp men det jag inte räknade med var att de skulle hitta andra defekter i min kropp. Jag föddes med ett blåsljud på hjärtat. Efter flera års kontroller konstaterade läkarna att det var borta men idag lyssnade läkaren på hjärtat och han upptäckte att jag har blåsljud på hjärtat fortfarande. Vad detta innebär vågar jag inte ens fundera över. Jag sticker huvudet i sanden så länge tills hjärtspecialisterna har tittat.

Hannes har varit på bvc i Hudiksvall för första gången. Vi hade en kvinna som heter Annika som jag tyckte väldigt bra om. Hannes väger nu 6,6 kg och är 62,5 cm lång! Stor kille!!! Han ligger två streck över medel men följer sin kurva och är tydligen proportionerligt stor i alla fall. Annika frågade om pappan är lång och stor men det kan man nog inte påstå. Morfar och farfar däremot är långa. Hon sa att han är väldigt stark också eftersom hon fick ta bägge händerna till att hålla ner hans ben när hon mätte honom.

Tänk att lilla jag kunde klämma ut en så stor kille. Stor och stark... som mamma? :)

Cirkus Mia & Jonas

Alltså... kan nån skjuta olyckskorparna som naffsar oss i nacken heeela jääääääääääää**a tiden?!

Vad vi än tar oss för så går något åt skogen. Det är sant! Alla som känner oss vet att vi lever i ständigt kaos.

Nu skulle vi göra klart husaffären. Och lägenhetsaffären. Jonas skulle vara i Stockholm med mäklaren och köparen av lägenheten. Han hade med sig en fullmakt som jag skrivit på. Köparen skulle först titta på lägenheten och godkänna städningen.
Jag skulle vara i Hudiksvall med mäklaren och säljaren av huset. Jag hade med mig en fullmakt som Jonas hade skrivit på. Pappa/morfar var barnvakt.

Banken var redo. Inget fick gå fel eftersom vi gör affären samtidigt och pengarna måste klaffa rätt så de löser lånen och behåller räntorna precis som det var uträknat. Banken var nervös. Vi var nervösa.

Dagen innan hade vi bokat flyttstädning i lägenheten. Av en seriös städfirma. Kvinnan som skulle städa lägenheten har städat i 20 år. TJUGO ÅR! Inget kan gå fel. JOOO SÅ KLART DET KAN NÄR DET ÄR VI SOM ÄR I FARTEN!!

Klantskallen ställer en hink med FRÄTANDE ugnsrengöringsmedel i vårt topprenoverade kök på vår välskötta bänkskiva i ek. Det blir ett svart brännmärke av hinken. Klantskallen flyttar hinken till nästa bänkskiva. Det blir svarta brännmärken DÄR OCKSÅ!!! ÅÅåaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhh!!! *sliter mig i håret* De hade inte städat köket ordentligt heller. Det var grus på golvet och märken av fotspår och stänk från hinkar. Märkena går inte att slipa bort.

Varför? VARFÖR??

Ägaren av städfirman erkänner att "det är något av det värsta han sett". Så klart det är det värsta han sett. För det är ju innanför cirkus Mia&Jonas väggar.

Jonas förklarade för köparen att det är städfirman som klantat sig och att dom ansvarar för att byta bänkskivorna. Köparen var inte överförtjust men godkände Jonas förslag och genomförde affären på beräknat klockslag.

PUH! Banken pustade ut. Vi pustade ut.

Cirkus Mia&Jonas lämnar Stockholm och rullar nu vidare mot nästa stad... Hudiksvall. Välkomna på show, när som helst, hur som helst!

Folkskygg

Idag har jag och Hannes varit och hälsat på Kajsa och Irma. Jätteroligt att äntligen komma iväg och träffa tjejerna! Vi fikade och surrade om allt som rör sig i knoppen. Jag var vimsig och kände mig lite som en seriefigur då jag hade spindlar på mig som jag sprätte iväg på kajsas matta, hade kräks i urringningen, gick hemifrån klockan 12 för att hinna fram till Kajsa till klockan 13 (!!!!!) fast hon bara bodde sju minuter bort visade det sig. Jag är inte van vid avstånden i småstaden. Hahahaha. Hannes var övertrött och lika sprättig som jag. Men det var väldigt mysigt och trevligt och gjorde mig gott att träffa någon att prata med. Kajsa är toppen! En riktig rolemodel som mamma, står stadigt med fötterna på jorden och är en stark och självständig tjej med mycket krut i. Ja giller na. Kan man få en dos Kajsa utskriven på recept av läkarn? Som botemedel mot folkskygghet?

Jag har nästan blivit lite folkskygg senaste veckorna... tror det beror på att jag har svårt att hitta rätt i min nya "identitet" som hudikbo och mamma med allt vad det innebär. Att vänja sig vid ett nytt ansvar, nya dagsrutiner, att inte ha ett jobb att gå till, att ha en kropp som inte är som den var, att ha en bebis som tar upp hela uppmärksamheten eftersom man "läser av" och "känner in" heeeeela dagarna och nätterna... att vara husägare... att köra kombi... att vara vuxen!?

Att dessutom gått med en skräck och oro över min pappas situation har gjort att jag nästan "tappat bort" mig själv. Alla olika trygghetsfaktorer som en efter en plockats bort har gjort mig otrygg. Först min pappas sjukdom som gav mig många funderingar kring vad som betyder något i livet. Vad som är viktigt och hur ont det gör att vara orolig att förlora någon som står en nära. Sen en vän som "försvann" som spädde på otryggheten i att förlora någon som står en nära. Sen slutade jag mitt jobb som jag haft i fyra år. Jobbet är ju lite av ens identitet. Sen bli mamma med allt nytt som kommer med det. Sen flytta från min stad och min hemmiljö och vänner...

Efter min förlossning hade jag nog behövt en trygg miljö att återhämta mig i. Inte ett flyttkaos och väntan på diagnoser. Jag känner mig lite vilsen. Har en liten "meltdown" några dagar nu tror jag... Kanske min babyblues som är några veckor försenad.

Jag trivs ju samtidigt väldigt bra... jag älskar att vara mamma... och jag älskar vårt hus... Men jag är ändå lite vilsen och folkskygg. Samtidigt vet jag att det är där lösningen sitter. Jag behöver komma ut och träffa folk! På fredag blir det parmiddag grande här hemma med dalahästarna, Kajsa och hemliga killen, Hannes och Irma, Jonas och jag. Då kommer jag i form igen!

Babysim

Simsalabim! Snart börjar jag och Hannes i babysim. Knappt tre månader gammal kommer han vara när vi börjar plaska på Iggesunds badhus.

Det känns både spännande och nervöst.

Ska bli roligt att dela denna speciella upplevelse med Hannes. Jag har ingen erfarenhet av babysim sedan tidigare. Inga syskonbarn eller vänners barn som jag hört varit på babysim heller. Eftersom jag själv älskar att vara i vatten så ser jag fram emot att få lära mig hur jag ska hålla Hannes så att vi kan bada mycket tillsammans. Det är bra för barnets motorik också eftersom man rör sig lättare i vatten än på land.

Sen måste jag ju erkänna att jag börjar bli lite nervös också...

Tänk om han inte alls tycker om det? Om han blir rädd och bara skriker. Om han börjar frysa så att han bara... skriker?! Om han får kallsupar så att han... skriker? Det är väl ingen fara om han skriker men det känns lite läskigt att vara i vattnet om han blir jätterädd och börjar sprattla och blir hal som en ål av vattnet så att jag tappar honom!! Fy... det får inte hända. Jag kommer vara på helspänn. Men jag antar att alla mammor är ungefär lika ovana i situationen.

Får man ta med sig pappan första gången så att han kan sitta redo på kanten med en varm handduk? Hannes tycker jättemycket om att duscha i Jonas famn men jag får inte riktigt till det lika bra när jag duschar med honom. Jag kan inte riktigt slappna av. Tycker att han blir tung och hal. Mina armar är smala och svaga så jag vill hålla honom med bägge armarna. Då kan jag inte tvätta honom. Han är okej med att få vatten i ansiktet men vill snabbt bli invirad i en handduk när vi stänger av vattnet. Inte precis så att man kan tvåla in sig själv eller tvätta håret när man duschar med Hannes så det är lättast om en tar emot honom utanför duschen.

Hur gör man i omklädningsrummet på babysimmet?? Kan ju inte lägga honom på golvet!?

Tre veckor kvar. Ska kolla upp det här med badbyxor nästa vecka. Nån som har tips??

Hannes

Gosgubben bara växer och växer. På torsdag ska vi till bvc i Hudiksvall för första gången. Ska bli spännande att se vad han väger och hur lång han är.

Hannes har fått dubbelhaka och gosiga tjocka bebislår. Håret har börjat skavas bort på sidorna så nu är han alldeles tussig på ena sidan.

Han pratar mycket! Jollrar glatt eller ser bestämd ut och "pratar" bestämt. På mornarna är han en riktig solstråle och ler med hela ansiktet och pratar på med en gullig smurf-röst. På eftermiddan kan han ha en lite gnälligare ton som varierar stort beroende på om han sovit tillräckligt länge eller inte. Om vi haft mycket besök som vill hålla och prata med honom så kan han bli väldigt trött och gnällig och då somnar han tidigt och vaknar även väldigt tidigt. Jag är så morgontrött så jag försöker att styra så det inte ska bli så.

Det märks tydligt att han känner sig trygg hos mig och Jonas nu. Om han är ledsen så funkar det bäst om nån av oss tröstar.

Han sitter ofta i sin babysitter och tittar när vi donar hemma. När han blir uttråkad så sparkar han med sitt vänstra ben och då gungar babysittern så han blir nöjd igen. Undrar om han är vänsterfotad. Både jag och min pappa är vänsterhänta. Fler i släkten har varit det också men det fick man ju inte vara förr i tiden så de fick lära om. Så Hannes kanske blir vänsterhänt?

Han greppar efter saker och tyvärr hamnar mitt hår ofta i hans nävar. Jag kommer säkert också bli tussig i håret om jag inte börjar sätta upp det i toffs.

Hannes tycker om: När man pratar glatt med honom, att vara ute och åka vagn, att "stå upp" i någons armar, att duscha med Jonas, att få somna i bärselen på Jonas mage, att bli buren när man går runt, sina magdroppar (som han verkar tycka smakar gott?!), ligga på skötbordet, sina mobiler som hänger lite här och där, gunga i sin babysitter.

Hannes tycker inte om: När man står stilla med barnvagnen för länge, när man fixar med hans öga som ofta är infekterat, när han ska bajja om han sover, när han slår huvudet i mammas nyckelben.

Husägare nu rå bah

Det blir glest mellan inläggen på bloggen. Dagarna bara rusar förbi.

Nu har vi varit husägare i en vecka. Fast inte på pappret. Imorgon åker Jonas till Stockholm för att skriva papper och lämna nycklar till lägenheten på tisdag. Sen är det min tur att skriva papper och göra klart med husaffären några timmar senare fast här i Hudiksvall. Vi har skrivit fullmakter så att vi kan lösa det samtidigt. Eftersom affären görs samtidigt så får vi behålla räntor och sånt. Skitbra. Tur man har en mamma som jobbar på bank och är duktig på siffror och sånt.

Första veckan har varit oförskämt bra.

• Vädret har varit strålande. Hudiksvall var tydligen varmast i landet denna veckan. Hela 26 grader på torsdagen (eller var det fredagen?) och vi kan även skryta med att det är den varmaste mätningen som gjorts i Sverige detta datum sen man började föra statistik över temperaturer. Det räknade vi inte med när vi bestämde oss för att flytta norrut. 
• Huset är toppen. Vi trivs så bra. Huset byggdes 1896 så dessa väggar har sett och hört mycket i sina dagar. Vi känner en värme och charm i huset som inte riktigt går att förklara. 
• Saker börjar falla på plats. Endast två kartonger kvar som inte är uppackade. Vi har redan varit på IKEA och shoppat förvaringsmöbler. Vi har även hunnit målat om två rum. Fredag natt klockan 01.30 släppte jag rollern och konstaterade att den bebisblå färgen på väggarna är ett minne blott. Efter det mycket svåra och förvirrade valet av vitfärg så blev det tillslut Nordsjö-vit. Alltså inte äggvit, stockholmsvit, antikvit, 0502y, 0500, white heaven, white dawn, vintervit eller något annat. 
• Jonas började jobba i måndags men var ledig torsdag och fredag för att komma i ordning i huset. Han trivs bra på jobbet och är hemma innan han ens hinner säga "skoggshuggartomte". Inga frustrerande bilköer. Inga inställda tunnelbanor. Inga proppfulla bussar.  
• Skorpan, våran katt, är back in town och trivs som handen i handsken. Kattskrället har redan varit upp på grannens tak och grävt ett hål och tagit sig in under vårt hus. Vi låter henne go bananaz några veckor tills snön kommer och kattdepressionen är ett faktum. 
• Hannes blir överöst av kärlek från farfar, farmor, morfar, mormor, faster, faster, morbror, kusin, bonusfarmor, bonusfarfar, bonusmomma, bonusmorfar, bonusmoster, gammelmormor, gammelfarmor och självklart av mig och pappa Jonas. Det är här vi har vår familj. Det är här han kan få så mycket kärlek så att han spyr. Det är här han kan ha ett fotbollsmål på gården och en uppsjö av människor som vill leka och busa. 
• Vi känner oss väldigt välkomna i staden med besök som avlöser varandra hela dagarna. Igår var 12 stycken på besök här fast vi sa på morgonen att "idag håller vi oss hemma och tar det lite lugnt". Spontan-besök är inget vi är bortskämda med från åren i Stockholm. Inte precis nån som har "vägarna förbi" Hammarbyhöjden. Fick vi besök där så stannade de i tre dagar. Vi har en väldigt rolig ringklocka med en knasig troll-trudelutt så vi är väldigt glada att den används flitigt. Hoppas inte vi är nyhetens behag och att vi sitter ensamma i vinter. För då kommer vi och plingar på din dörr!  

Veckan som kommer tänkte jag börja höra av mig till vänner och andra mammor för att se om någon har tid att gå ut och promenera eller gå på stan och kolla runt lite. Jag ska även kolla upp gardiner och blommor till fönstren. 

I helgen var Magnus här och vi käkade tacos och spelade Buzz. Jättemysigt och en välbehövlig paus från vår hektiska flytt-vecka. Idag var vi på nya sushirestaurangen och åt en underbart god "Bento" medan Hannes var ute med farfar Bengt och Renee. Jag kommer bli stammis på den där restaurangen. Gott, billigt, nyttigt och lätt att köpa med sig hem om man inte orkar laga mat en kväll. Jag har aldrig ätit indisk mat så det kanske jag ska testa nästa gång. Men jag vet inte vad man ska beställa. Någon som har tips??

Jag är så glad att vi äntligen är på plats och att det blivit så bra som vi hoppades. Nu känner jag att jag är tillbaka efter en ganska lång formsvacka.