Känslorna svämmar över idag. Jag är så arg!
Fick ett samtal från försäkringskassan att dom har beräknat min mammapeng och att dom går på semester imorgon så det finns inte utrymme att överklaga innan jag fått en ny handläggare.
Jag är sååå arg! Så arg arg arg arg arg!!!!!! Jag är så arg så att jag grinar så fort jag ens tänker på det. Jag var så arg på skånska tanten som ringde så under det långa samtalet vi hade hann jag kläcka ur mig både det ena och det andra. Jag tror jag sa ett tiotal förbjudna ord som man inte ska säga när man pratar med dom som bestämmer över ens framtid.
Mitt SGI blev 197 000 kr /år. Det baserar dom på mitt företag från 2010. Trots att jag var anställd parallellt och jobbade som personlig assistent på deltid så tar dom ingen hänsyn till den inkomsten utan stirrar bara blint på själva företaget från det året. Dom räknar alltså inte ens på min heltidsinkomst!?!?
Min mammapeng kommer alltså bli ca 410 kr/dag innan skatt (294 kr efter skatt).
Då har jag haft ett företag som bokfört varenda krona och betalat skatt och varit rädd att göra något fel. Jag har kommit hem från mitt arbete klockan åtta på kvällarna och inte haft en enda sjukdag. Jag har tagit ett extra jobb för att dryga ut månadslönen och kunna lita på att jag har en fast inkomst och en rörlig. Jag har trott att ärlighet varar längst och att det lönar sig att arbeta. Fuck that! Min anställning lönade sig inte ett skit! Det tog tid från företaget och nu räknas det inte ens. Arbete lönar sig inte alls alla gånger.
Jag råder er alla tjejer att ta en anställning ett bra tag innan ni tänker skaffa barn och sen jobba så länge som bara möjligt under graviditeten!! Sveriges system med skatter på skatter är totalt jävla vansinne. Att sköta företag suger balle och jag tänker aldrig i mitt liv låta mig luras igen att det är ett bra val av arbete. Jag skulle hellre gå arbetslös än att starta företag igen.
Jag ska nog satsa på något kriminellt när mammapengarna är slut. Bedrägerier och sånt. Kan hända att jag låter barnslig men jag blir så sjukt FÖRBANNAD! AAH!
torsdag 30 juni 2011
onsdag 29 juni 2011
Kondom på stan
Idag jobbade jag min sista dag!!
Sista dagen innan semester.
Sista dagen innan jag blir mamma.
Sista dagen på Hairstars... kanske för alltid...
Sista dagen i Stockholm... kanske för alltid...
Sista dagen som frisör... kanske för alltid...? Nja. Nä det tror jag iofs inte. Jag tycker det är roligt att jobba som frisör så jag hoppas att det inte var sista dagen.
Skulle gå hem för att vila några timmar innan vi ska ses på medis för att käka lite tillsammans. Brunbjörn kom och hämtade upp mig så vi gick till tunnelbanan tillsammans. Då kom en kille fram till oss och delade ut en gratis kondom till Brunbjörn. Lite sent att få den nu kan jag tycka. Den borde vi haft för nio månader sedan om den skulle gjort någon nytta. Fast det var ju en jäkla tur att vi inte hade nån kondom då för då hade jag tvingats gå till jobbet imorgon.
Och då hade vi inte haft en sån här spännande framtid så snart framför oss. Det närmar sig. Snart är jag mamma!! Iiiiiiih!!!!
Byte av barnmorska
Nu har jag ringt och pratat med min ordinarie barnmorska om hur jag upplevde det senaste besöket med deras sommarvikarie. Var lite nervös innan för jag vill absolut inte trampa någon på tårna. Vad som inte passar mig kanske passar någon annan. Men vår personkemi stämde inte alls och jag blev bara uppskruvad och osäker efter att ha varit hos henne.
Min vanliga barnmorska försäkrade mig att det inte var något ovanligt alls att byta. Det gick på några sekunder så hade jag fått en ny. tydligen så är vår vanliga barnmorska en av delägarna till "Mama-Mia" så hon var tyckte det var jättebra att få veta vad jag upplevde som jobbigt.
Värst för mig var nog att hon verkade så väldigt oerfaren. Att hon ställde mig frågor om vad hon skulle göra och att hon inte kunde säga om huvudet låg neråt eller inte. Att det dessutom gjorde ont när hon kände på magen var bara ytterligare något som fick mig osäker. Och att hon blev så fascinerad av att känna en spark på min mage. Då kändes det som att vi lekte. Som att Brunbjörn eller nån kompis skulle låtsas vara barnmorska och sen tappa fokus så fort bebisen sparkade lite.
Nu känns det väldigt bra och jag ser fram emot att gå dit nästa gång. Då ska vi göra en sammanfattning av graviditeten som ska lämnas till förlossningen på SÖS när det är dags.
Full fart framåt igen!
Min vanliga barnmorska försäkrade mig att det inte var något ovanligt alls att byta. Det gick på några sekunder så hade jag fått en ny. tydligen så är vår vanliga barnmorska en av delägarna till "Mama-Mia" så hon var tyckte det var jättebra att få veta vad jag upplevde som jobbigt.
Värst för mig var nog att hon verkade så väldigt oerfaren. Att hon ställde mig frågor om vad hon skulle göra och att hon inte kunde säga om huvudet låg neråt eller inte. Att det dessutom gjorde ont när hon kände på magen var bara ytterligare något som fick mig osäker. Och att hon blev så fascinerad av att känna en spark på min mage. Då kändes det som att vi lekte. Som att Brunbjörn eller nån kompis skulle låtsas vara barnmorska och sen tappa fokus så fort bebisen sparkade lite.
Nu känns det väldigt bra och jag ser fram emot att gå dit nästa gång. Då ska vi göra en sammanfattning av graviditeten som ska lämnas till förlossningen på SÖS när det är dags.
Full fart framåt igen!
tisdag 28 juni 2011
Bilder på vår lägenhet.
Nu har bilderna kommit från fotograferingen av lägenheten. Mäklaren är Svensk fastighetsförmedling och fotografen hette Andreas. På fredag läggs den ut till försäljning. Första visning kommer vara måndag 11/7 på kvällstid. Tycker verkligen ni ska tipsa dom som behöver lägenhet i Stockholm om vår lägenhet i Hammarbyhöjden. Den är värd varenda krona!
Så här ser det ut hemma hos oss... Alltid så här skinande rent. Så klart!
Så här ser det ut hemma hos oss... Alltid så här skinande rent. Så klart!
Barnmorskan v 35
Var hos barnmorskan igår. Fick träffa nån sommarvikarie som var i min ålder eller yngre. Vi var inställda på att träffa vår vanliga barnmorska så vi fattade inte att det var oss hon ropade upp när vi satt i väntrummet.
Första intrycket var inte alls bra. Hon rusade iväg till rummet som ligger längst bort medan jag försökte halta efter för att hänga på hennes tempo. När vi kom till rummet så frågade hon hur jag mår, om jag sover bra och om bebisen rör sig regelbundet.
Sen frågar hon mig "Ska jag mäta järnvärdet på dig idag tycker du?". "Ööhhhh... va? Det måste du bestämma, jag har ingen aning" svarade jag. Där försvann min tillit till henne. Jag vet att jag säkert är extra pjålig för att jag är förstföderska och mina förväntningar på barnmorskan kanske är orimliga. Men om hon börjar fråga mig vad hon ska göra så är hon helt ute och cyklar.
Sen skulle hon klämma på min mage och det var väldigt obehagligt. Det gjorde ont så en gång sa jag aj för att hon tröck på något som var ömt där inne. Det har aldrig hänt med min vanliga barnmorska. Hon bad om ursäkt och fortsatte trycka lika hårt och konstigt.
Tredje misstaget hon gjorde var att först känna om huvudet låg neråt och då sa hon "ja här känner man tydligt ett huvud". Men sen blev hon osäker när hon kände en knöl uppe vid revbenen och då sa hon "men hur ligger den egentligen? det borde ju ha varit huvudet där nere". BORDE? Vadå borde? Är det huvudet eller inte?
Jättebra om hon pluggar till barnmorska att hon får prova på yrket på sommaren när de andra har semester. Men är man så där oerfaren så kanske någon barnmorska bör vara med henne och guida henne rätt. Det kändes precis som när man var liten och lekte "korvkiosk" eller nåt. När en jobbade i kiosken och låtsades sälja korvar som den andra köpte och låtsades äta. Nu ska vi ha henne resten av vår tid på Mama Mia och jag vet inte om jag borde ringa och prata med dem eller inte.
På ett sätt känner jag att det är skitsamma. Hon ska ju bara kolla värden och allt har ju sett normalt ut hela tiden. När det är dags att föda är det ju helt annan personal på sjukhuset som kommer hjälpa till och dom litar jag helt på.
Men samtidigt känns det väldigt tråkigt att avsluta med känslan att gå till barnmorskan så här. Känns som att allt är onödigt liksom. Järnvärdet spelar ingen roll i slutändan... mitt hade sjunkit igen trots att jag äter tillskott och allt men det var skitsamma. Måtten på livmodern svängde helt plötsligt neråt i kurvan men det var också skitsamma och sa ingenting egentligen för "alla mäter olika".
Om jag har några funderingar nu på slutet så är det inte precis henne jag kommer ringa. Suck. Nä jag vet inte hur jag ska göra.
Men jag har en fråga som jag verkligen funderar över... vikten...
Jag har läst att med mitt BMI 19 som jag hade innan så borde jag gå upp mycket under graviditeten. Alltså ca 13-18 kg. Men jag har bara gått upp 9 kg. På två veckor har jag inte gått upp ett gram trots att det står i böckerna att man ökar ca ½ kg per vecka i slutet. Barnmorskorna har aldrig vägt mig. Och varenda en som jag träffar, släkt, kunder, vänner, främlingar... vem som helst säger "Men oj vad liten du är!! Är du verligen i v35??". Jag börjar bli stressad över det där faktiskt. Är jag så jäkla liten? Får den lille verkligen vad den behöver där inne? Jag äter ju inget mer än jag gjorde innan jag blev gravid. Aptiten är ganska dålig och då ska jag ändå äta för två?! Hur mycket har ni andra gått upp? Har ni ökad aptit? Väger dom er hos BM?
Börjar jag bli lite nojig nu på slutspurten kanske... hehe. Nu när jag inte har något husköp eller jobb att tänka på så kanske jag tänker för mycket på graviditeten.
Första intrycket var inte alls bra. Hon rusade iväg till rummet som ligger längst bort medan jag försökte halta efter för att hänga på hennes tempo. När vi kom till rummet så frågade hon hur jag mår, om jag sover bra och om bebisen rör sig regelbundet.
Sen frågar hon mig "Ska jag mäta järnvärdet på dig idag tycker du?". "Ööhhhh... va? Det måste du bestämma, jag har ingen aning" svarade jag. Där försvann min tillit till henne. Jag vet att jag säkert är extra pjålig för att jag är förstföderska och mina förväntningar på barnmorskan kanske är orimliga. Men om hon börjar fråga mig vad hon ska göra så är hon helt ute och cyklar.
Sen skulle hon klämma på min mage och det var väldigt obehagligt. Det gjorde ont så en gång sa jag aj för att hon tröck på något som var ömt där inne. Det har aldrig hänt med min vanliga barnmorska. Hon bad om ursäkt och fortsatte trycka lika hårt och konstigt.
Tredje misstaget hon gjorde var att först känna om huvudet låg neråt och då sa hon "ja här känner man tydligt ett huvud". Men sen blev hon osäker när hon kände en knöl uppe vid revbenen och då sa hon "men hur ligger den egentligen? det borde ju ha varit huvudet där nere". BORDE? Vadå borde? Är det huvudet eller inte?
Jättebra om hon pluggar till barnmorska att hon får prova på yrket på sommaren när de andra har semester. Men är man så där oerfaren så kanske någon barnmorska bör vara med henne och guida henne rätt. Det kändes precis som när man var liten och lekte "korvkiosk" eller nåt. När en jobbade i kiosken och låtsades sälja korvar som den andra köpte och låtsades äta. Nu ska vi ha henne resten av vår tid på Mama Mia och jag vet inte om jag borde ringa och prata med dem eller inte.
På ett sätt känner jag att det är skitsamma. Hon ska ju bara kolla värden och allt har ju sett normalt ut hela tiden. När det är dags att föda är det ju helt annan personal på sjukhuset som kommer hjälpa till och dom litar jag helt på.
Men samtidigt känns det väldigt tråkigt att avsluta med känslan att gå till barnmorskan så här. Känns som att allt är onödigt liksom. Järnvärdet spelar ingen roll i slutändan... mitt hade sjunkit igen trots att jag äter tillskott och allt men det var skitsamma. Måtten på livmodern svängde helt plötsligt neråt i kurvan men det var också skitsamma och sa ingenting egentligen för "alla mäter olika".
Om jag har några funderingar nu på slutet så är det inte precis henne jag kommer ringa. Suck. Nä jag vet inte hur jag ska göra.
Men jag har en fråga som jag verkligen funderar över... vikten...
Jag har läst att med mitt BMI 19 som jag hade innan så borde jag gå upp mycket under graviditeten. Alltså ca 13-18 kg. Men jag har bara gått upp 9 kg. På två veckor har jag inte gått upp ett gram trots att det står i böckerna att man ökar ca ½ kg per vecka i slutet. Barnmorskorna har aldrig vägt mig. Och varenda en som jag träffar, släkt, kunder, vänner, främlingar... vem som helst säger "Men oj vad liten du är!! Är du verligen i v35??". Jag börjar bli stressad över det där faktiskt. Är jag så jäkla liten? Får den lille verkligen vad den behöver där inne? Jag äter ju inget mer än jag gjorde innan jag blev gravid. Aptiten är ganska dålig och då ska jag ändå äta för två?! Hur mycket har ni andra gått upp? Har ni ökad aptit? Väger dom er hos BM?
Börjar jag bli lite nojig nu på slutspurten kanske... hehe. Nu när jag inte har något husköp eller jobb att tänka på så kanske jag tänker för mycket på graviditeten.
måndag 27 juni 2011
Tar tacksamt emot tips och råd
Alla mammor där ute som läser mig blogg... har ni några tips eller råd kring det här med förlossningen?? Har redan fått massor av bra råd från några av er. Känns väldigt skönt att höra era berättelser och tankar kring det hela.
Jag vet ju att det är era upplevelser och det kan blir precis tvärtemot för min del. Men det är ändå intressant att höra tycker jag. Lite som att plugga inför det nationella provet. Man vet inte vad man ska plugga på och det spelar ingen roll vad de som redan gjort det säger... men likförbaskat vill man ju läsa på.
Har hittills fått tips på att raka bikinilinjen så att inte det fastnar hår i stygnen om man behöver sy.
Även att gå på toaletten innan så att man inte bajjar på sig. :-D Har försökt förbereda Brunbjörn på att det kan hända... vi har inte kommit till stadiet "göra nr 2 med öppen dörr" än trots att vi varit tillsammans i sju år. Men i det här läget så gör det nog inget vad som än händer.
Nästan alla rekommenderar profylax. Men jag har ingen lust att lägga 2000 kr på den kursen... ska nog försöka leta nån bok eller webbkurs istället.
Meditation och mindfullness är ett annat tips som hjälpte en mamma väldigt mycket under värkarbetet. Det kommer jag ta till mig.
I övrigt tycker jag att det är lika härligt varje gång att höra hur bra förlossningar alla andra haft. Har inte alls råkat ut för en massa skräckhistorier från höger och vänster. Det är jag glad för.
söndag 26 juni 2011
BB-väskan packad och klar!!
Idag har jag och Brunbjörn varit sjukt handlingskraftiga! Började med Ikea för att köpa lite smågrejer till fotograferingen av lägenheten imorgon.
När vi skulle gå in i varuhuset så kom en clown på styltor fram till oss och sa "Ni strålar verkligen lite extra ni två". Vi blev malliga och glada i själen och gick in på Ikea raka i ryggen med massor av kraft. Två timmar senare satt jag på avdelningen med mattor och letade efter flyktvägar därifrån. När vi till slut gick ut genom kassorna kan jag lova att ingen clown i världen skulle säga att vi strålade. Jag var svettig, hade ont i kroppen, var törstig, trött, såg dubbelt och promenaden till bilen kändes som att "walk the mile" ungefär.
Fortsatte till Babyland där vi prickade av några saker på listan till bebis. Jag svor några gånger över att jag inte gjort detta tidigare. Innan jag blev tung och otymplig, ständigt kissnödig och med ont i kroppen.
Åkte hem med första lasset sen bar det av mot Nacka Forum där vi skulle köpa glasögon till Brunbjörn (som han lovat att göra innan han blir pappa), köpa amningsbh till mig och ytterligare några kompletteringar till bebis bland annat från apoteket.
Nu har vi tokstädat lägenheten och tömt varenda vrå från personliga föremål. Placerat ut orkidén som vi köpt endast för ändamålet, lagt upp ca 15 gröna äpplen i en skål på bordet (vem fan hinner äta 15 gröna äpplen innan de blir gamla?? Skulle vara jag då i början av graviditeten...), målat fönstret i badrummet som vi borde gjort för två år sedan och fyllt i frågelistan som mäklaren behöver imorgon. Pust.
Detta är inte allt vi hunnit med idag. Nej nej. Vi har även packat BB-väskan. Jag fick konstiga värkar i bilen när vi körde hem från sista varuhuset idag så det känns skönt att pricka av en förberedelse inför förlossningen ifall Lilleman får för sig att komma ut tidigt.
Detta har jag packat ner i väskan:
Mapp med journal och papper från barnmorskan
Legitimation
Necessär
Amningsbh + amningsinlägg
Tofflor
Morgonrock
Strumpor och stora trosor
Ombyte (ska jag packa ner senare för jag vet inte om jag vill offra några kläder redan nu)
Bindor (känns oroväckande att det kommer behövas)
Mynt
Kläder till bebis för hemfärd + pyjamas
Två blöjor till bebis för hemfärd
Några tvättservetter ifall han kräks i bilen på väg hem eller nåt
Japp. Det var allt jag kunde komma på just nu. Hinner säkert packa om den flera gånger men nu är jag redo om det blir bråttom nån gång. Kommer säkert gå över tiden två veckor bara därför. Men det skadar inte att förbereda det man kan när vi har tusen andra saker att tänka på.
När vi skulle gå in i varuhuset så kom en clown på styltor fram till oss och sa "Ni strålar verkligen lite extra ni två". Vi blev malliga och glada i själen och gick in på Ikea raka i ryggen med massor av kraft. Två timmar senare satt jag på avdelningen med mattor och letade efter flyktvägar därifrån. När vi till slut gick ut genom kassorna kan jag lova att ingen clown i världen skulle säga att vi strålade. Jag var svettig, hade ont i kroppen, var törstig, trött, såg dubbelt och promenaden till bilen kändes som att "walk the mile" ungefär.
Fortsatte till Babyland där vi prickade av några saker på listan till bebis. Jag svor några gånger över att jag inte gjort detta tidigare. Innan jag blev tung och otymplig, ständigt kissnödig och med ont i kroppen.
Åkte hem med första lasset sen bar det av mot Nacka Forum där vi skulle köpa glasögon till Brunbjörn (som han lovat att göra innan han blir pappa), köpa amningsbh till mig och ytterligare några kompletteringar till bebis bland annat från apoteket.
Nu har vi tokstädat lägenheten och tömt varenda vrå från personliga föremål. Placerat ut orkidén som vi köpt endast för ändamålet, lagt upp ca 15 gröna äpplen i en skål på bordet (vem fan hinner äta 15 gröna äpplen innan de blir gamla?? Skulle vara jag då i början av graviditeten...), målat fönstret i badrummet som vi borde gjort för två år sedan och fyllt i frågelistan som mäklaren behöver imorgon. Pust.
Detta är inte allt vi hunnit med idag. Nej nej. Vi har även packat BB-väskan. Jag fick konstiga värkar i bilen när vi körde hem från sista varuhuset idag så det känns skönt att pricka av en förberedelse inför förlossningen ifall Lilleman får för sig att komma ut tidigt.
Detta har jag packat ner i väskan:
Mapp med journal och papper från barnmorskan
Legitimation
Necessär
Amningsbh + amningsinlägg
Tofflor
Morgonrock
Strumpor och stora trosor
Ombyte (ska jag packa ner senare för jag vet inte om jag vill offra några kläder redan nu)
Bindor (känns oroväckande att det kommer behövas)
Mynt
Kläder till bebis för hemfärd + pyjamas
Två blöjor till bebis för hemfärd
Några tvättservetter ifall han kräks i bilen på väg hem eller nåt
Japp. Det var allt jag kunde komma på just nu. Hinner säkert packa om den flera gånger men nu är jag redo om det blir bråttom nån gång. Kommer säkert gå över tiden två veckor bara därför. Men det skadar inte att förbereda det man kan när vi har tusen andra saker att tänka på.
lördag 25 juni 2011
Midsommar potpurri
Den här midsommar har skiljt sig från alla tidigare år. Vi behövde en helg för oss själva så jag och Brunbjörn stannade i Stockholm och stängde av våra mobiler. Vi sov länge, gick en promenad, provkörde till förlossningen på Södersjukhuset (medan jag utsatte honom för olika test typ "oj vattnet gick visst, vad gör vi nu?"), spelade tv-spel, lagade hemmagjord pizza och kollade på Disneys senaste film "Trassel" medan vi åt alla tänkbara sorters snacks. Vi behövde få tid att umgås på tu man hand. Snart är vi ju tre som ska dela på varandras uppmärksamhet. Jag och Brunbjörn har haft jätteroligt tillsammans och skrattat mycket, pratat om livet, tittat på varandra och varit kära.
Vi har alltid haft underbart på midsommar tillsammans. Här kommer en potpurri från de senaste åren.
Förra året firade vi i Leksand med Malin och Tommy. Det är förmodligen vårt mest traditionella midsommar vi upplevt i vuxen ålder. Dans kring midsommarstången, sill, jordgubbar, krans i håret... you name it!! Vi har alltid roligt med Malin och Tommy. Det är synd att dom bor så himla långt bort bara!!
Året innan firade vi vårt mest OTRADITIONELLA midsommar någonsin i våra liv med Emelie och Carlos. Jag kan skratta ihjäl mig varje gång jag tittar på dessa bilder för sjukare helg har jag aldrig upplevt varken före eller efter. Vi skulle paddla kanot på 40 meters djup ca 4 mil tills vi kom fram till en by med massor av krymplingar som hade en lada där vi kunde bo. Allt var skruvat och om ni sett filmen "Den sista färden" från 70talet så har ni en någorlunda beskrivning på vad vi upplevde. Det ösregnade och blixtrade stora delar av vår paddling och Emelie oroade sig för hajar och jag var livrädd för ubåtar.
Vi har alltid haft underbart på midsommar tillsammans. Här kommer en potpurri från de senaste åren.
Förra året firade vi i Leksand med Malin och Tommy. Det är förmodligen vårt mest traditionella midsommar vi upplevt i vuxen ålder. Dans kring midsommarstången, sill, jordgubbar, krans i håret... you name it!! Vi har alltid roligt med Malin och Tommy. Det är synd att dom bor så himla långt bort bara!!
Året innan firade vi vårt mest OTRADITIONELLA midsommar någonsin i våra liv med Emelie och Carlos. Jag kan skratta ihjäl mig varje gång jag tittar på dessa bilder för sjukare helg har jag aldrig upplevt varken före eller efter. Vi skulle paddla kanot på 40 meters djup ca 4 mil tills vi kom fram till en by med massor av krymplingar som hade en lada där vi kunde bo. Allt var skruvat och om ni sett filmen "Den sista färden" från 70talet så har ni en någorlunda beskrivning på vad vi upplevde. Det ösregnade och blixtrade stora delar av vår paddling och Emelie oroade sig för hajar och jag var livrädd för ubåtar.
Året innan dess (alltså 2008) firade vi i Lingarö hos Malin och Magnus. Vi grillade, lekte och drack. Midsommar Hudik-style. Efter den här helgen blev vi nyförälskade i Hudiksvall och började leta hus. Vilket inte gav något resultat så vi blev kvar i Stockholm några år till. Helt rätt så här i efterhand!
2007 hade vi en oförglömlig midsommar i Stockholm med Emelie och Carlos. Det var glädje och vänskap och jag kommer aldrig glömma denna fantastiska dag! Vi byggde en midsommarstång, åt god mat och hade midsommar av mysigaste sort.
Vi får se vad nästa år har att bjuda på. Jag hoppas att det blir massa lek och bus med vår nya medlem i familjen.
Min graviditet - liten sammanfattning
Man glömmer väldigt snabbt hur man mått, vad man känt och hur det har varit att vara gravid tycker jag. Jag tänkte försöka sammanfatta någorlunda medan det är lite färskt i skallen åtminstone. Från vecka 18 eller något sånt så har jag ju bloggen att titta tillbaka i men det kan ändå vara kul med en sammanfattning.
* Tog ett gravtest som visade positivt den 2a december kl 19.00. Hur jag upplevde detta har jag skrivit om i ett blogginlägg som finns att läsa HÄR!
*Valde barnmorska och hade hört att Mama Mia på söder skulle vara bra. Det ligger precis mellan mitt jobb och hemma så Mama Mia fick det bli.
*Gjorde ett tidigt ultraljud 21a december för att veta vilken vecka jag var i. Det var skithäftigt och pluppisen var bara en liten böna som man såg hjärtljuden på. Då var jag i vecka 7. Vi skickade ut bilden till våra familjer och var såå stolta över vår lilla böna.
*Julen närmade sig och jag mådde skit. Jag var gräsligt trött och mådde illa av konstiga saker. Julbord visade sig bli det som triggade igång illamåendet. Överallt såg jag julskinkor och blotta tanken fick mig att kräkas. En gång kräktes jag i en gränd på väg till jobbet. En "slamtömning" på gatan gav ifrån sig en vidrig doft som satte fart på mitt illamående.
*Vintern var väldigt jobbig. Jag hade feber tio dagar i sträck och gick till doktorn som sa att det kan bli så för vissa gravida. Vi hade vatttenläcka hemma i tre månader så jag hade annat att tänka på än att jag var gravid.
*I början av året fick jag besvär med daglig migrän. Det var nog det värsta under graviditeten. Barnmorskan sa att ett fåtal har otur och drabbas av detta. Det kunde bero på ökat blodmängd och andra saker. Hon sa att "illamående drabbas ungefär 95% av... daglig migrän talar man inte om för det är bara ca 5% som råkar ut för detta". Typiskt tänkte jag. Att vara gravid verkade inte vara min grej. Jag tyckte mest att det var jobbigt och att det inte alls levde upp till mina förväntningar. Jag blev en aning nedstämd men tack vare allt kaos runt om oss så gick veckorna jävligt snabbt och mitt fokus hamnade på andra saker.
*På Brunbjörns födelsedag 2a mars gjorde vi vårt ultraljud!! Då var jag i vecka 18. Det kan du läsa om HÄR! Det var en fantastisk upplevelse. Jag började smått ta till mig att jag ska bli mamma. Allt blev mycket verkligare och kändes inte lika främmande längre. Jag och Brunbjörn fick tårar i ögonen av att se vår lilla kille.
*Första sparkarna kände jag på kvällen samma dag som ultraljudet. Barnmorskan sa att jag borde känna sparkar eftersom moderkakan låg bakåt och lilleman var mycket livlig. Det var som att jag äntligen fattade vad jag skulle känna efter och var detta skulle kännas för barnmorskan hade helt rätt i det hon sa.
*I vecka 19 började jag må skitbra!! Det är så jag minns hela min graviditet men när jag sammanfattar så minns jag att första tiden var väldigt jobbig. Jag hade börjat känna av foglossning men den smärtan var lättare att leva med än illamående och migrän som gjorde mig sängliggandes.
*I mars när jag var i vecka 20 fick jag influensan. Det var fruktansvärt och slog ner mig totalt. Mina blodvärden rasade och jag tappade vikt. Jag hade skuldkänslor mot bebis över att jag inte kunde äta och att jag åt så mycket tabletter men det var inget att göra något åt. Det tog tid att hämta igen mig efter detta och var en ganska jobbig tid även efteråt. Här började jag äta järntabletter som jag ätit hela tiden sedan dess. Mina järnvärden börjar sakta klättra uppåt men är fortfarande långt ifrån så som de var innan influensan.
Jag gjorde allt jag kunde för att öka mitt järnvärde. Jag åt persilja som smågodis, leverpastej och kött. Jag fick en järngryta från mamma som jag kunde laga mat i och jag kämpade på med äckliga järntabletter (Niferex).
*Influensan gav mig dessutom foglossning from hell. Hur jag upplevde detta kan du läsa om HÄR! Idag är jag sjukskriven på deltid pga foglossningen då det inte funkar att stå så mycket på jobbet i samband med smärtor i bäckenet. Jag får gå långsamt och ibland känner jag mig som hundra år.
*Sista helgen i mars vände det dåliga efter en helg i Leksand. Det kan du läsa om HÄR! Livet blev ljusare igen tack vare våra vänner Malin och Tommy och sen dess har jag varit positiv genom hela graviditeten. Första halvan av min graviditet är som ett luddigt minne som gick i en rasande fart. Jag hade en hel del olycka i livet den perioden som krävde min uppmärksamhet.
*I april hade jag mycket att hämta igen. Här började min bebis-lycka och jag ville köpa saker och bara prata om bebisar heeeeeela tiden. Vi beställde barnvagn, babyskydd, säng, skötbord, kläder... Jag började söka mig till andra mammor och gravida och blev helt insnöad. Den här tiden var viktig för att jag skulle känna lycka över situationen. Jag behövde överrösta allt annat och bara tänka på mig, brunbjörn och bebis.
*I maj började min mage röra sig väldigt kraftigt!!! Jag blev chockade över vilka former magen kunde få och vilka kraftfulla rörelser lilleman kunde göra. Möblerar han om där inne?? En film på detta kan du se HÄR!
*I juni började det bli tungt att vara gravid. Jag blev sjukskriven på deltid. Värmen kom och min kropp började värka. Det gör mig inte så mycket. Jag tycker jag har haft en väldigt enkel graviditet i alla fall så att jag blir trött och får ont i slutspurten gör mig absolut ingenting. En förkylning har gjort att mina blodvärden känns sämre igen och jag vill helst bara sova sova sova. Först nu känner jag mig begränsad att vara rörlig och aktiv.
*Återigen har vi haft massor som hänt runt om oss. Vi har köpt hus, sagt upp oss, börjat sälja lägenheten m.m så graviditeten har fått väldigt liten uppmärksamhet. Nu är både jag och Brunbjörn taggade att förbereda oss på förlossningen. Jag har slutat oroa mig och känner mig redo att möta det som väntar. Vi har provkört till sjukhuset, monterat fast bilbarnstolen i baksätet, börjat läsa böcker tillsammans och snart är det dags för föräldrautbildning.
* Tog ett gravtest som visade positivt den 2a december kl 19.00. Hur jag upplevde detta har jag skrivit om i ett blogginlägg som finns att läsa HÄR!
*Valde barnmorska och hade hört att Mama Mia på söder skulle vara bra. Det ligger precis mellan mitt jobb och hemma så Mama Mia fick det bli.
*Gjorde ett tidigt ultraljud 21a december för att veta vilken vecka jag var i. Det var skithäftigt och pluppisen var bara en liten böna som man såg hjärtljuden på. Då var jag i vecka 7. Vi skickade ut bilden till våra familjer och var såå stolta över vår lilla böna.
*Julen närmade sig och jag mådde skit. Jag var gräsligt trött och mådde illa av konstiga saker. Julbord visade sig bli det som triggade igång illamåendet. Överallt såg jag julskinkor och blotta tanken fick mig att kräkas. En gång kräktes jag i en gränd på väg till jobbet. En "slamtömning" på gatan gav ifrån sig en vidrig doft som satte fart på mitt illamående.
*Vintern var väldigt jobbig. Jag hade feber tio dagar i sträck och gick till doktorn som sa att det kan bli så för vissa gravida. Vi hade vatttenläcka hemma i tre månader så jag hade annat att tänka på än att jag var gravid.
*I början av året fick jag besvär med daglig migrän. Det var nog det värsta under graviditeten. Barnmorskan sa att ett fåtal har otur och drabbas av detta. Det kunde bero på ökat blodmängd och andra saker. Hon sa att "illamående drabbas ungefär 95% av... daglig migrän talar man inte om för det är bara ca 5% som råkar ut för detta". Typiskt tänkte jag. Att vara gravid verkade inte vara min grej. Jag tyckte mest att det var jobbigt och att det inte alls levde upp till mina förväntningar. Jag blev en aning nedstämd men tack vare allt kaos runt om oss så gick veckorna jävligt snabbt och mitt fokus hamnade på andra saker.
*På Brunbjörns födelsedag 2a mars gjorde vi vårt ultraljud!! Då var jag i vecka 18. Det kan du läsa om HÄR! Det var en fantastisk upplevelse. Jag började smått ta till mig att jag ska bli mamma. Allt blev mycket verkligare och kändes inte lika främmande längre. Jag och Brunbjörn fick tårar i ögonen av att se vår lilla kille.
*Första sparkarna kände jag på kvällen samma dag som ultraljudet. Barnmorskan sa att jag borde känna sparkar eftersom moderkakan låg bakåt och lilleman var mycket livlig. Det var som att jag äntligen fattade vad jag skulle känna efter och var detta skulle kännas för barnmorskan hade helt rätt i det hon sa.
*I vecka 19 började jag må skitbra!! Det är så jag minns hela min graviditet men när jag sammanfattar så minns jag att första tiden var väldigt jobbig. Jag hade börjat känna av foglossning men den smärtan var lättare att leva med än illamående och migrän som gjorde mig sängliggandes.
*I mars när jag var i vecka 20 fick jag influensan. Det var fruktansvärt och slog ner mig totalt. Mina blodvärden rasade och jag tappade vikt. Jag hade skuldkänslor mot bebis över att jag inte kunde äta och att jag åt så mycket tabletter men det var inget att göra något åt. Det tog tid att hämta igen mig efter detta och var en ganska jobbig tid även efteråt. Här började jag äta järntabletter som jag ätit hela tiden sedan dess. Mina järnvärden börjar sakta klättra uppåt men är fortfarande långt ifrån så som de var innan influensan.
Jag gjorde allt jag kunde för att öka mitt järnvärde. Jag åt persilja som smågodis, leverpastej och kött. Jag fick en järngryta från mamma som jag kunde laga mat i och jag kämpade på med äckliga järntabletter (Niferex).
*Influensan gav mig dessutom foglossning from hell. Hur jag upplevde detta kan du läsa om HÄR! Idag är jag sjukskriven på deltid pga foglossningen då det inte funkar att stå så mycket på jobbet i samband med smärtor i bäckenet. Jag får gå långsamt och ibland känner jag mig som hundra år.
*Sista helgen i mars vände det dåliga efter en helg i Leksand. Det kan du läsa om HÄR! Livet blev ljusare igen tack vare våra vänner Malin och Tommy och sen dess har jag varit positiv genom hela graviditeten. Första halvan av min graviditet är som ett luddigt minne som gick i en rasande fart. Jag hade en hel del olycka i livet den perioden som krävde min uppmärksamhet.
*I april hade jag mycket att hämta igen. Här började min bebis-lycka och jag ville köpa saker och bara prata om bebisar heeeeeela tiden. Vi beställde barnvagn, babyskydd, säng, skötbord, kläder... Jag började söka mig till andra mammor och gravida och blev helt insnöad. Den här tiden var viktig för att jag skulle känna lycka över situationen. Jag behövde överrösta allt annat och bara tänka på mig, brunbjörn och bebis.
*I maj började min mage röra sig väldigt kraftigt!!! Jag blev chockade över vilka former magen kunde få och vilka kraftfulla rörelser lilleman kunde göra. Möblerar han om där inne?? En film på detta kan du se HÄR!
*I juni började det bli tungt att vara gravid. Jag blev sjukskriven på deltid. Värmen kom och min kropp började värka. Det gör mig inte så mycket. Jag tycker jag har haft en väldigt enkel graviditet i alla fall så att jag blir trött och får ont i slutspurten gör mig absolut ingenting. En förkylning har gjort att mina blodvärden känns sämre igen och jag vill helst bara sova sova sova. Först nu känner jag mig begränsad att vara rörlig och aktiv.
*Återigen har vi haft massor som hänt runt om oss. Vi har köpt hus, sagt upp oss, börjat sälja lägenheten m.m så graviditeten har fått väldigt liten uppmärksamhet. Nu är både jag och Brunbjörn taggade att förbereda oss på förlossningen. Jag har slutat oroa mig och känner mig redo att möta det som väntar. Vi har provkört till sjukhuset, monterat fast bilbarnstolen i baksätet, börjat läsa böcker tillsammans och snart är det dags för föräldrautbildning.
torsdag 23 juni 2011
Mäklare - Check!
Okej. Det blev mäklare i alla fall.
Vi tog hit vår gamle trotjänare Alexander som sålde lägenheten till oss för två år sedan. Han är bäst! En jätteduktig säljare som är proffsig och verkligen kan sin sak. Han la märke till allt i lägenheten. ALLT! Tänk om ens pojkvän skulle reagera över alla detaljer man fixar och trixar med i lägenheten...
Han gjorde en värdering och fick mig att känna mig lugn i att vi kommer få igen pengarna och lite till i en försäljning. Han gav mig smarta tips om hur vi kan styla lägenheten och berömde oss för våra renoveringar och val av material. Nu låter det som att det är honom vi har skrivit avtal med men så är inte fallet.
Han är som sagt bästa mäklaren vi känner till men han kostar därefter också. Nästan det dubbla skulle han ha mot den första vi kollade med. Mellan 70 -80 000 kr.
När vi satte oss ner och tänkte efter så kände vi att mäklaren är viktig men i slutändan är det lägenheten som ska sälja sig själv på något sätt. Vi vägde för- och nackdelar men det var inte tillräckligt många fördelar för att betala så mycket mer för att få honom. Dessutom har han semester hela juli så visningen skulle bli precis när vi har fött barn... En stor nackdel.
Så nu har vi skrivit kontrakt med den första och bokat in fotograf och visning och hela baletten. Vi har även börjat "styla" lägenheten här hemma i "Stockholm-style". Vilket betyder avskalat, opersonligt, upplyst, accentfärg (mäklarens förslag var lila), orkidé på alla tråkiga platser, basilikaväxt som doftar gott i köket, skål med gröna äpplen på bordet.
Skyll inte på oss, det är inte vi som bestämmer reglerna.
Om nån vecka kommer annonsen ut på hemnet. Då får ni se hur vi bor. Fast då kan ni ju lägga till en massa saker i era huvuden. Sen kan ni rekommendera alla som ni känner som vill köpa lägenhet i Stockholm för bättre läge kan ni inte hitta om ni frågar oss!!
Vi tog hit vår gamle trotjänare Alexander som sålde lägenheten till oss för två år sedan. Han är bäst! En jätteduktig säljare som är proffsig och verkligen kan sin sak. Han la märke till allt i lägenheten. ALLT! Tänk om ens pojkvän skulle reagera över alla detaljer man fixar och trixar med i lägenheten...
Han gjorde en värdering och fick mig att känna mig lugn i att vi kommer få igen pengarna och lite till i en försäljning. Han gav mig smarta tips om hur vi kan styla lägenheten och berömde oss för våra renoveringar och val av material. Nu låter det som att det är honom vi har skrivit avtal med men så är inte fallet.
Han är som sagt bästa mäklaren vi känner till men han kostar därefter också. Nästan det dubbla skulle han ha mot den första vi kollade med. Mellan 70 -80 000 kr.
När vi satte oss ner och tänkte efter så kände vi att mäklaren är viktig men i slutändan är det lägenheten som ska sälja sig själv på något sätt. Vi vägde för- och nackdelar men det var inte tillräckligt många fördelar för att betala så mycket mer för att få honom. Dessutom har han semester hela juli så visningen skulle bli precis när vi har fött barn... En stor nackdel.
Så nu har vi skrivit kontrakt med den första och bokat in fotograf och visning och hela baletten. Vi har även börjat "styla" lägenheten här hemma i "Stockholm-style". Vilket betyder avskalat, opersonligt, upplyst, accentfärg (mäklarens förslag var lila), orkidé på alla tråkiga platser, basilikaväxt som doftar gott i köket, skål med gröna äpplen på bordet.
Skyll inte på oss, det är inte vi som bestämmer reglerna.
Om nån vecka kommer annonsen ut på hemnet. Då får ni se hur vi bor. Fast då kan ni ju lägga till en massa saker i era huvuden. Sen kan ni rekommendera alla som ni känner som vill köpa lägenhet i Stockholm för bättre läge kan ni inte hitta om ni frågar oss!!
tisdag 21 juni 2011
Möhippan
Jag borde ju skriva några rader om möhippan från i lördags!
Min bror ska gifta sig i slutet av augusti. Men för att jag skulle kunna delta på min svägerskas möhippa innan jag ska föda barn och innan jag blev allt för tjock och otymplig så la vi möhippan tidigt. Och det kanske var bra för Annelie misstänkte ingenting!! Mahahahaha!
Det började med en traditionell kidnappning i hemmet. Strax innan tio på morgonen stormade Annelies syster och kompis in i huset utklädda till pirater och tog på henne ögonbindel. Annelie fattade ingenting när hon öppnade dörren och såg sin syster och kompis stå där tillsammans i konstiga kläder. Men efter en stund ramlade poletten ner och då gick visst pulsen upp på stackars Annelie. :)
Hon fördes bort i baksätet på en bil utan att se något. De ledde ut henne på en snabb motorbåt i regnrusket och sen bar det iväg ut till havs. Fortfarande med ögonbindel.
Vi andra hade samlats på maln där vi hade gjort en skattkarta och sedan gömt oss på olika platser. Vid varje X kunde Annelie hitta en vän. När de kom till bryggan såg det riktigt häftigt ut. Piratflaggan stod rakt ut i blåsten och sällskapet såg väldigt coolt ut när de hoppade av båten i piratkläder mitt i regnrusket. Äntligen fick Annelie ta av sig ögonbindeln.
Hon hittade skattkartan som ledde till oss andra och sedan var det dags att ge sig ut i vattnet. Hon fick byta om till våtdräkt och klunka i sig en cider sen skulle hon få testa wakeboard eller ring efter båten. Det var oväntat nog mycket omtyckt av Annelie. Trots att det var ca 13 grader i luften och säkert kallt i havet så kunde vi höra glädjeskrik ända in till stranden.
Efteråt fick hon byta om till dagens möhippe-outfit som jag hade fixat fram. Vi hade bestämt att hon skulle vara "sailor-girl" eftersom bröllopet ska hållas i marint tema. De är båtmänniskor bägge två så vi tyckte det passade bra. Självklart fick hon även bära krona och slöja för att det skulle synas att hon är möhippans offer.
Vi åkte in till stan där hon fick utföra diverse uppdrag med temat "Marcus-kunskap". Hon skötte sig fint. Sen åkte vi hem till Kim där det var uppdukat för lunch.
Efter lunchen kom en fotograf och stylist och Kims sovrum var riggat som fotostudio. Annelie fick fotograferas i olika teman som t.ex "dykardräkt", "50-tal", "sailor-girl" och andra roliga teman. Vad fotona ska användas till var det ingen som berättade för henne. Fotona blev JÄTTEFINA och hon skötte sig riktigt bra trots att det drog ut på tiden och tog ända upp emot fem timmar.
Efter fotograferingen väntade en motorcykel på henne utanför där sista bilden skulle tas i skinnställ som en riktig "biker-brud". Hon fick sedan åka på motorcykel ut till Forsa där middag och tjejkväll väntade med flera uppdrag, italiensk buffé, prisutdelning och en badtunna på gården som vi hade hyrt för kvällen.
Nu har hon sitt klart inför bröllpet... bara Marcus som behöver oroa sig för vad hans kompisar hittar på. Vi tjejer var ju ändå väldigt snälla mot Annelie.
Min bror ska gifta sig i slutet av augusti. Men för att jag skulle kunna delta på min svägerskas möhippa innan jag ska föda barn och innan jag blev allt för tjock och otymplig så la vi möhippan tidigt. Och det kanske var bra för Annelie misstänkte ingenting!! Mahahahaha!
Det började med en traditionell kidnappning i hemmet. Strax innan tio på morgonen stormade Annelies syster och kompis in i huset utklädda till pirater och tog på henne ögonbindel. Annelie fattade ingenting när hon öppnade dörren och såg sin syster och kompis stå där tillsammans i konstiga kläder. Men efter en stund ramlade poletten ner och då gick visst pulsen upp på stackars Annelie. :)
Hon fördes bort i baksätet på en bil utan att se något. De ledde ut henne på en snabb motorbåt i regnrusket och sen bar det iväg ut till havs. Fortfarande med ögonbindel.
Vi andra hade samlats på maln där vi hade gjort en skattkarta och sedan gömt oss på olika platser. Vid varje X kunde Annelie hitta en vän. När de kom till bryggan såg det riktigt häftigt ut. Piratflaggan stod rakt ut i blåsten och sällskapet såg väldigt coolt ut när de hoppade av båten i piratkläder mitt i regnrusket. Äntligen fick Annelie ta av sig ögonbindeln.
Hon hittade skattkartan som ledde till oss andra och sedan var det dags att ge sig ut i vattnet. Hon fick byta om till våtdräkt och klunka i sig en cider sen skulle hon få testa wakeboard eller ring efter båten. Det var oväntat nog mycket omtyckt av Annelie. Trots att det var ca 13 grader i luften och säkert kallt i havet så kunde vi höra glädjeskrik ända in till stranden.
Efteråt fick hon byta om till dagens möhippe-outfit som jag hade fixat fram. Vi hade bestämt att hon skulle vara "sailor-girl" eftersom bröllopet ska hållas i marint tema. De är båtmänniskor bägge två så vi tyckte det passade bra. Självklart fick hon även bära krona och slöja för att det skulle synas att hon är möhippans offer.
Vi åkte in till stan där hon fick utföra diverse uppdrag med temat "Marcus-kunskap". Hon skötte sig fint. Sen åkte vi hem till Kim där det var uppdukat för lunch.
Efter lunchen kom en fotograf och stylist och Kims sovrum var riggat som fotostudio. Annelie fick fotograferas i olika teman som t.ex "dykardräkt", "50-tal", "sailor-girl" och andra roliga teman. Vad fotona ska användas till var det ingen som berättade för henne. Fotona blev JÄTTEFINA och hon skötte sig riktigt bra trots att det drog ut på tiden och tog ända upp emot fem timmar.
Efter fotograferingen väntade en motorcykel på henne utanför där sista bilden skulle tas i skinnställ som en riktig "biker-brud". Hon fick sedan åka på motorcykel ut till Forsa där middag och tjejkväll väntade med flera uppdrag, italiensk buffé, prisutdelning och en badtunna på gården som vi hade hyrt för kvällen.
Nu har hon sitt klart inför bröllpet... bara Marcus som behöver oroa sig för vad hans kompisar hittar på. Vi tjejer var ju ändå väldigt snälla mot Annelie.
Förbannade jävla skitkärring!
Jag hoppas att jag aldrig någonsin i mitt liv kommer behöva arbeta för försäkringskassan. Jag hatar dom! Jag hatar hela jävla systemet!!!
Ringde till försäkringskassan idag för säkert sjunde gången den här veckan och fick stå i en lång kö som vanligt. När jag kom fram ville jag prata med Margit Ågren som min sketna handläggare tydligen heter. Men se det gick inte. Jag kan inte få hennes direktnummer och dom kan inte koppla till henne heller. Så hon ska ringa mig inom 48 timmar. Vad fan är det för skit???? Varför kan inte jag ringa min handläggare? Som sitter och går igenom MINA papper??? Varför har jag inte rätt att byta handläggare om jag är missnöjd???
Hon ringde upp inom några timmar iaf så det får jag väl vara nöjd med. Men värre kärring får man ju leta efter. En skånsk harpa med ett hjärta av sten som ville poängtera att allt jag skickat in hittills var ogiltigt. Dessutom skrattade hon elakt i stil med "lilla flicka, det är så här det funkar, det borde du tänkt på innan du blev gravid". KÄRRINGJÄVEL! Jag hatar alla skåningar nu också.
Tillbaka på ruta ett.
Jag varnar er alla tjejer som planerar att skaffa barn någon gång i livet - HA INTE EGET FÖRETAG!!!!! Det spelar ingen roll att jag jobbar heltid och gör precis lika mycket som en anställd. Spelar ingen roll vad jag tjänat under hela 2011. Dom baserar på några gamla skitsiffror sen drar dom bort skatt efter skatt efter skatt så jag kommer inte få ett skit att leva på när jag blir mammaledig! Det blir typ minimumsiffran... och vad är det? 10 öre/dag minus skatt kanske. Fast 10 öringar finns inte längre så det blev visst INGENTING!
Min anställning som jag haft parallellt räknas inte heller eftersom jag inte jobbat de tre senaste månaderna där... så då helt plötsligt spelar det roll vad man gjort 2011??? Jag är ju fortfarande anställd så vad spelar det för roll om jag inte kunnat jobba de tre senaste månaderna när jag har varit gravid och inte velat göra tunga lyft som man måste som personlig assistent.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅAAAAAAAAAAAAAAHHHH jag är så arg så jag grinar. Jag kommer bli en fattig mamma som får koka soppa på gräs och blad från gården. Några renoveringar i huset blir det nog inte tal om det närmsta året.
Alla fina ord jag sagt om att "det är skönt att bo i Sverige för här får man vara mammaledig länge" tar jag tillbaka. Jag kommer bara ha råd att vara mammaledig i några dagar. Sen måste jag ut och prostituera mig. För det är nog det enda företagandet jag kan komma på som lönsamt för oss tjejer. Snabba cash. Det kommer jag behöva.
Fucking jävla skit fan.
Ringde till försäkringskassan idag för säkert sjunde gången den här veckan och fick stå i en lång kö som vanligt. När jag kom fram ville jag prata med Margit Ågren som min sketna handläggare tydligen heter. Men se det gick inte. Jag kan inte få hennes direktnummer och dom kan inte koppla till henne heller. Så hon ska ringa mig inom 48 timmar. Vad fan är det för skit???? Varför kan inte jag ringa min handläggare? Som sitter och går igenom MINA papper??? Varför har jag inte rätt att byta handläggare om jag är missnöjd???
Hon ringde upp inom några timmar iaf så det får jag väl vara nöjd med. Men värre kärring får man ju leta efter. En skånsk harpa med ett hjärta av sten som ville poängtera att allt jag skickat in hittills var ogiltigt. Dessutom skrattade hon elakt i stil med "lilla flicka, det är så här det funkar, det borde du tänkt på innan du blev gravid". KÄRRINGJÄVEL! Jag hatar alla skåningar nu också.
Tillbaka på ruta ett.
Jag varnar er alla tjejer som planerar att skaffa barn någon gång i livet - HA INTE EGET FÖRETAG!!!!! Det spelar ingen roll att jag jobbar heltid och gör precis lika mycket som en anställd. Spelar ingen roll vad jag tjänat under hela 2011. Dom baserar på några gamla skitsiffror sen drar dom bort skatt efter skatt efter skatt så jag kommer inte få ett skit att leva på när jag blir mammaledig! Det blir typ minimumsiffran... och vad är det? 10 öre/dag minus skatt kanske. Fast 10 öringar finns inte längre så det blev visst INGENTING!
Min anställning som jag haft parallellt räknas inte heller eftersom jag inte jobbat de tre senaste månaderna där... så då helt plötsligt spelar det roll vad man gjort 2011??? Jag är ju fortfarande anställd så vad spelar det för roll om jag inte kunnat jobba de tre senaste månaderna när jag har varit gravid och inte velat göra tunga lyft som man måste som personlig assistent.
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅAAAAAAAAAAAAAAHHHH jag är så arg så jag grinar. Jag kommer bli en fattig mamma som får koka soppa på gräs och blad från gården. Några renoveringar i huset blir det nog inte tal om det närmsta året.
Alla fina ord jag sagt om att "det är skönt att bo i Sverige för här får man vara mammaledig länge" tar jag tillbaka. Jag kommer bara ha råd att vara mammaledig i några dagar. Sen måste jag ut och prostituera mig. För det är nog det enda företagandet jag kan komma på som lönsamt för oss tjejer. Snabba cash. Det kommer jag behöva.
Fucking jävla skit fan.
Nätshopping
Är det bara jag som ägnar mig åt nätshopping när jag är sjuk?
Det är som nån tristess sköljer över mig och jag behöver köpa grejer dels för att "passa på nu när jag har tid att titta" och dels för att det inte finns något annat jag orkar göra. Igår beställde jag två mattor till vårt nya hus. Jag hoppas att dom kommer passa när vi flyttar dit i oktober. Dom kostade inte speciellt mycket men ändå...
Nu har jag köpt en grå rund ryamatta till vårt blivande vardagsrum och en stoooor svart matta med grå kant till vårt matrum. Idag ska jag hålla ögonen öppna efter stolar till vårt fina slagbord som vi fick av pappa genom nån antikhandlare han sprang på.
Tänk att vi ska ha ett matrum!! Det kallar jag vuxenpoäng i alla fall!! Men man kan ju göra icke-vuxna grejer där också. Lägga tusenbitarspussel.... men det är nog kanske snarare pensionärsvarning.... Spela spel kanske? Det är väl också helt ute nu när det finns tv-spel...
Allt man gör i ett matrum är ganska vuxet eller ute nu när jag tänker efter. Ha stora middagsbjudningar, det låter lagom präktigt. Kräftskiva eller grillfest låter bättre. Men då sitter man kanske utomhus? Vi har ju faktiskt en trädgård nu också!!
Jag får se till att hitta assköna stolar till bordet så att man kan sitta och "hänga" där eller nåt. Det låter inte lika gammalmodigt. Vi tänker ju vara två coola föräldrar jag och Brunbjörn. Inga pelargoner i våra fönster inte. Vi får satsa på typ kaktusar... fast det är inte så barnvänligt... hmm... Allt sånt här är nytt för mig! Även om jag är uppväxt i hus så har jag de senaste sju åren bott i små lägenheter så jag har liksom ingen kläm på sånt här med dukar och gardiner.
I vår första lägenhet i Stockholm hade vi så små fönster så det gick inte att ha gardiner. Där bodde vi i tre år. I en källare typ. Som en bunker. Där var det viktigt att varje grej vi ägde skulle uppfylla flera funktioner för annars fick det inte plats. Så vi hade inte en enda växt, inte en enda gardin, ingen duk, inga prylar som stod och var fina, ingen yta som vi inte hade användning för. Vi hade i princip bara två lakan och två handdukar. Det enda som inte uppfyllde någon speciell funktion var nog katten... men hon fick såklart stanna ändå. Lilla Skorpan som följt med oss överallt. Hon kommer bli galet nöjd över att bo i hus. Kanske vi kan montera in en kattlucka också. Hon börjar bli gammal nu så det vore inte mer än rätt att hon får bestämma när hon vill gå ut och in själv.
Nu ska jag sluta svamla och leta efter assköna stolar. Jag vill ha tygklädda stoppade stolar med avtagbar klädsel i grått med ben i ek. Det skulle passa fint till mina nya mattor.
måndag 20 juni 2011
sjuk i vecka 34...
Jahapp då var det dags igen. Det är inte jättebekvämt att vara gravid i vecka 34, snart 35.... att dessutom vara sjuk gör inte precis saken bättre.
Den här helgen har jag laddat för ett tag. Vi skulle åka "hem" till Hudiksvall på fredagen och på lördag skulle jag delta i min söta svägerskas möhippa. Alltså brorsans blivande fru. Vädret såg inte alls lovande ut och det krävs inte mycket för att jag ska få ont eller bli trött nu. Men viljan och envisheten är densamma som innan jag blev gravid så jag har lite svårt för att inse mina begränsningar.
Som i mars när vi hade influensan och jag ändå började lägga golv i vardagsrummet.... inte helt rätt beslut visade det sig när jag blev jättesjuk efteråt.
Nu har jag i alla fall duschat och tagit på mig lite normala sköna kläder för att se om jag känner mig piggare av det. Jag kommer stanna hemma från jobbet imorgon också och jag hoppas hoppas hoppas att febern ger med sig tills våra bästa dalahästar kommer långväga från Leksand imorgon kväll.
Min matlust är som bortblåst men Brunbjörn serverar glass och blåbärssoppa som om jag skulle vara på sjukhus. Han är bäst.
Jag hoppas att jag inte kommer föda de närmsta dagarna. Men det är ju typ fem veckor kvar så det borde inte vara nån risk.
Den här helgen har jag laddat för ett tag. Vi skulle åka "hem" till Hudiksvall på fredagen och på lördag skulle jag delta i min söta svägerskas möhippa. Alltså brorsans blivande fru. Vädret såg inte alls lovande ut och det krävs inte mycket för att jag ska få ont eller bli trött nu. Men viljan och envisheten är densamma som innan jag blev gravid så jag har lite svårt för att inse mina begränsningar.
Som i mars när vi hade influensan och jag ändå började lägga golv i vardagsrummet.... inte helt rätt beslut visade det sig när jag blev jättesjuk efteråt.
Nu har jag i alla fall duschat och tagit på mig lite normala sköna kläder för att se om jag känner mig piggare av det. Jag kommer stanna hemma från jobbet imorgon också och jag hoppas hoppas hoppas att febern ger med sig tills våra bästa dalahästar kommer långväga från Leksand imorgon kväll.
Min matlust är som bortblåst men Brunbjörn serverar glass och blåbärssoppa som om jag skulle vara på sjukhus. Han är bäst.
Jag hoppas att jag inte kommer föda de närmsta dagarna. Men det är ju typ fem veckor kvar så det borde inte vara nån risk.
söndag 19 juni 2011
En till bebis avklarad
Grattis Kajsa och D till er fantastiskt fina dotter!! Ser fram emot att höra hur det var sen när ni "landat". KRAM!
fredag 17 juni 2011
Rules by bebis
Återigen vaknar jag tidigt av en kråka som kraxar precis utanför vårt öppna fönster. Igår vaknade jag 05.00 men idag fick jag i alla fall sova till 07.00...
Min egen plan var att sova två timmar till men så fort jag vaknar så inser jag att bebis ligger och dansar macarena i min mage. Det är obekvämt och jag stirrar på min mage som rör sig åt alla håll. Det är omöjligt att somna om. Känslan som kommer sekunden efter är en extrem hunger som bara suger i min mage! Jag får lust att skrika som ett barn så att nån kommer och ger mig något att äta men inser efter en liten stund att vänta nu... det är jag som är mamman... det är jag som ska fixa maten! Jag har ALDRIG kunnat äta frukost direkt när jag vaknar förut. Och absolut inte innan åtta på morgonen. Nu är det nya regler, satta av young mr bebis.
Det kallar jag mindcontrol! Den där bebisen har redan börjat styra mig.
Jag känner mig trygg av det jag just upptäckt. Detta måste ju innebära att det kommer gå bra sen när barnet kommer. Den kommer lära mig när det vill äta eller sova... naturen är så smart så att det där sköter sig själv. Kopplingen mamma-barn är så stark så att jag redan nu är hjärntvättad att göra som bebis vill. Jag är prio två sen ett bra tag tillbaka. Jag slår vad om att det egentligen är bebisen som vill ha rabarberkräm också och inte jag.
Det där barnmorskan pratar om att "lyssna på kroppen, vila när kroppen vill vila och ät när kroppen vill äta så kommer det gå bra" stämmer ju verkligen. Min kropp är en marionettdocka där bebis håller i trådarna. Kanske i 18 år ytterligare...?
Min egen plan var att sova två timmar till men så fort jag vaknar så inser jag att bebis ligger och dansar macarena i min mage. Det är obekvämt och jag stirrar på min mage som rör sig åt alla håll. Det är omöjligt att somna om. Känslan som kommer sekunden efter är en extrem hunger som bara suger i min mage! Jag får lust att skrika som ett barn så att nån kommer och ger mig något att äta men inser efter en liten stund att vänta nu... det är jag som är mamman... det är jag som ska fixa maten! Jag har ALDRIG kunnat äta frukost direkt när jag vaknar förut. Och absolut inte innan åtta på morgonen. Nu är det nya regler, satta av young mr bebis.
Det kallar jag mindcontrol! Den där bebisen har redan börjat styra mig.
Jag känner mig trygg av det jag just upptäckt. Detta måste ju innebära att det kommer gå bra sen när barnet kommer. Den kommer lära mig när det vill äta eller sova... naturen är så smart så att det där sköter sig själv. Kopplingen mamma-barn är så stark så att jag redan nu är hjärntvättad att göra som bebis vill. Jag är prio två sen ett bra tag tillbaka. Jag slår vad om att det egentligen är bebisen som vill ha rabarberkräm också och inte jag.
Det där barnmorskan pratar om att "lyssna på kroppen, vila när kroppen vill vila och ät när kroppen vill äta så kommer det gå bra" stämmer ju verkligen. Min kropp är en marionettdocka där bebis håller i trådarna. Kanske i 18 år ytterligare...?
torsdag 16 juni 2011
Snickarn svävar på små moln
Kommer hem från jobbet och möter en Brunbjörn som svävar på moln. Han har fått orginalritningarna från huset. Ritningarna är från typ 1839 och visar hur huset vi köpt såg ut när det byggdes.
Han är lyrisk och jag förstår honom till en början. Huset var jättevackert när det byggdes. Sen renoverade nån huset nästan 100 år senare så det blev fult och opersonligt. Nu vill Brunbjörn go back to the roots och bygga så som det en gång såg ut. Där tappade han mig. Detta innebär massor av jobb och inte minst timmar!! Typ hela exteriören ska byggas om... Puh. Jag tycker det är mycket roligare att bygga om på insidan där man faktiskt är och ser varje dag.
Det är fantastiskt att leva med snickare när man ska renovera och bygga saker. Då vet man att det blir riktigt gjort och han kan guida mig att assistera och hjälpa till. Material blir oftast lite billigare och stora projekt skrämmer honom inte.
Nackdelen är dock att han har helt annan syn på standard och han har ofta kritiska ögon när det kommer till ämnet. Bara en sån sak som att han tycker att "taket var fult"... jaha...? Men det ser vi ju inte ens från marken?! Jag tyckte färgen på väggarna inne var fula... det kommer vi störa oss på varje dag!! Materialen är viktiga för honom och vackra träslag ger högre effekt än godis till småbarn.
Esteten i mig (som jag antar kommer från pappa) förstår och håller med om att huset skulle vara väldigt vackert i sin orginalstil som det såg ut från början. Ekonomen i mig (som jag antar kommer från min mamma) darrar av skräck för vad detta kommer att kosta och verkligen göra i skillnad på husets ekonomiska värde. Är det värt det??
Detta är inte färdigdiskuterat. Brunbjörn kan drömma och rita upp på datorn hur mycket han vill men när det väl kommer till kritan så antar jag att det är jag som måste räkna på det.
Jag försöker se det som positivt att det finns potential att få huset jättevackert. Sen att det i praktiken innebär en massa jobb får vi fundera över senare.
Han är lyrisk och jag förstår honom till en början. Huset var jättevackert när det byggdes. Sen renoverade nån huset nästan 100 år senare så det blev fult och opersonligt. Nu vill Brunbjörn go back to the roots och bygga så som det en gång såg ut. Där tappade han mig. Detta innebär massor av jobb och inte minst timmar!! Typ hela exteriören ska byggas om... Puh. Jag tycker det är mycket roligare att bygga om på insidan där man faktiskt är och ser varje dag.
Det är fantastiskt att leva med snickare när man ska renovera och bygga saker. Då vet man att det blir riktigt gjort och han kan guida mig att assistera och hjälpa till. Material blir oftast lite billigare och stora projekt skrämmer honom inte.
Nackdelen är dock att han har helt annan syn på standard och han har ofta kritiska ögon när det kommer till ämnet. Bara en sån sak som att han tycker att "taket var fult"... jaha...? Men det ser vi ju inte ens från marken?! Jag tyckte färgen på väggarna inne var fula... det kommer vi störa oss på varje dag!! Materialen är viktiga för honom och vackra träslag ger högre effekt än godis till småbarn.
Esteten i mig (som jag antar kommer från pappa) förstår och håller med om att huset skulle vara väldigt vackert i sin orginalstil som det såg ut från början. Ekonomen i mig (som jag antar kommer från min mamma) darrar av skräck för vad detta kommer att kosta och verkligen göra i skillnad på husets ekonomiska värde. Är det värt det??
Detta är inte färdigdiskuterat. Brunbjörn kan drömma och rita upp på datorn hur mycket han vill men när det väl kommer till kritan så antar jag att det är jag som måste räkna på det.
Jag försöker se det som positivt att det finns potential att få huset jättevackert. Sen att det i praktiken innebär en massa jobb får vi fundera över senare.
Kul serie...
Jag kan inte låta bli att tycka den här är rolig... det skulle lätt kunna vara vi. Fast jag hoppas att vi är lite mera finkänsliga när den där stunden kommer.
 |
| klicka på bilden så blir den större |
onsdag 15 juni 2011
Vi har köpt hus!!!!
Nu får jag äntligen skrika ut min lycka!!! Idag berättade Jonas för sin chef. Det var svårt för honom... han är så plikttrogen och lojal min Brunbjörn. Jag har varit tvungen att vara tyst tills han hade berättat. Inte för att jag har varit tyst om det precis men jag har inte skrivit om det på facebook eller bloggen åtminstone. :)
Vi har köpt ett hus!!!!!! Ett gulligt litet hus centralt i Hudiksvall. Det har en gullig tomt med en lagom gräsmatta. Det är perfekt insynsskyddat på gården och ligger precis intill borgarparken och en lekpark. Så om man vill ha lite större gräsmatta att springa runt på är det bara att gå utanför staketet så kan vi spela fotboll eller kubb eller vad som helst där ute. Inte precis så jag tänkte när vi kollade... "aaaah här kan jag spela fotboll". Hahaha. Jag som får ont i magen så fort nån nämner ordet fotboll.
Huset har ett garage där vår kombi ska stå. Vuxenpoängen riktigt haglar över oss...
Vi kommer till att börja med bo i huset som det ser ut idag men längre fram ska det fixas och trixas så att det blir stort och fint och preciiiis som vi vill ha det. Brunbjörn som är snickare har stora planer och jag som älskar att fixa och renovera längtar tills vi ska sätta klorna i vårt nya projekt.
Nackdelarna med huset idag är att det är litet (96kvm), värms upp av direktverkande el och har en del fukt som tränger in i källaren. Men alla dom problemen har vi lösningar på.
Vi ska ta bort övervåningen helt och göra en ny högre så att det går att utnyttja hela golvytan uppe. Då blir det större. Brunbjörn tippar på 140 kvm. Och då får vi ett till badrum också vilket kan vara bra att ha när man är en familj.
Vi ska sätta in kamin på nedre våningen och eventuellt en värmeväxlare så sänker vi driftkostnaden och samtidigt får extra mysigt i vardagsrummet från kaminen.
Och fukten.... den ska vi ha bort genom antingen dränering eller så fyller vi igen källaren. Källare är inget för oss ändå och det är bara som en lucka i golvet så bort med skiten!!
Oj vad jag svamlar. Men jag har varit tyst så länge om det här nu och jag riktigt bubblar över inombords!!! Det är nästan i klass med att inte berätta att man är gravid. Det var också sjukt svårt. Vi har varit rädda att nån ska komma och ta det ifrån oss. Det var ju trots allt över 40 pers på visning. Många vi känner har varit intresserade av huset har vi fått veta i efterhand. Tur att vi inte visste det innan. Då hade det blivit jobbigt att lägga bud.
Det blev budgivning och vi var fyra stycken som la bud i nästan två veckor. Tillslut vann vi och då var vi så smarta att vi skrev på en fullmakt så att min mamma kunde skriva papper dagen efter. Det var en jävla tur för efter att vi vunnit budgivningen så hade två par velat kolla på huset för de var intresserade. Men då sa säljaren ifrån att hon ville göra klart. Så vi är sjukt tacksamma över det och glada att vi inte tog risken att vänta med pappren innan vi kommer hem på fredag.
På söndag ska vi besiktiga huset en sista gång. Om det skulle vara något fel får vi häva köpet men jag skiter nästan i om det skulle vara något fel för jag vill så gärna bo där!! Det känns helt rätt i hjärtat.
Nu måste jag ta en paus och andas. MAAAAAAAAhahahahahahahahaha!!!! Jag är bara så sjukt glad.
Magen då, magen nu....
 |
| Magen 18 oktober 2010, veckan innan jag blev gravid... |
 |
| Magen 7e juni 2011, gravid i vecka 33 Fotograf Johanna Ogenblad |
tisdag 14 juni 2011
Beppes gonattstund
Har haft en jobbig dag på jobbet. Egentligen har det inte hänt något jobbigt alls men bara att jobba tar knäcken på mig nu. Endast fem timmar och min rygg värker som om jag vore 100 år. Innan jobbet satt jag i telefonköer i flera timmar. Försäkringskassan, skatteverket, försäkringskassan igen, mäklaren... Mina pengar tog slut på mobilen också och då var jag nära att bryta ihop.
Kom hem och blev serverad middag. Fisk och potatis med rivna morötter. Jättegott. Sen la jag mig i badet och lyssnade på "Bebbes gonattstund"-låten. Eller "Air" med Bach rättare sagt. Underbart.
När ryggen värker och ögonen bara vill blunda då är ett skummande bad mer värt än mycket annat. Och jag har hört att bebisar mår jättebra av att höra klassisk musik under graviditeten. Hoppas han uppskattade Beppes gonattstund. Den kan han och jag lyssna på när vi ska bada i vinter.
Hade jag haft en rabarberkräm att sätta tänderna i så hade kvällen varit som högsta vinsten på triss. Men nu blev det som ca 100 000 på triss. Och det är ju verkligen inte fel det heller! :)
Vi skrapade faktiskt en triss ikväll. Men på den bidde det ingenting. Attans.
Kom hem och blev serverad middag. Fisk och potatis med rivna morötter. Jättegott. Sen la jag mig i badet och lyssnade på "Bebbes gonattstund"-låten. Eller "Air" med Bach rättare sagt. Underbart.
När ryggen värker och ögonen bara vill blunda då är ett skummande bad mer värt än mycket annat. Och jag har hört att bebisar mår jättebra av att höra klassisk musik under graviditeten. Hoppas han uppskattade Beppes gonattstund. Den kan han och jag lyssna på när vi ska bada i vinter.
Hade jag haft en rabarberkräm att sätta tänderna i så hade kvällen varit som högsta vinsten på triss. Men nu blev det som ca 100 000 på triss. Och det är ju verkligen inte fel det heller! :)
Vi skrapade faktiskt en triss ikväll. Men på den bidde det ingenting. Attans.
måndag 13 juni 2011
Barnmorskan v 33
Idag har vi varit hos barnmorskan. Det är så mysigt att gå dit nu tycker jag. Känns som att hon är Lillemans talesman eller något.
Vi råkar visst vara ett A-par jag och Lilleman. Han gör precis som han ska och mina värden är tipp topp.
Sockret (som ska vara under 9.0) låg på 5.0 som sist. Blodtrycket låg stadigt på 105/60 trots att jag precis fått ett besked som gjorde att mitt hjärta slog volter av lycka endast minuter innan. Vi tog urinprov för att utesluta en misstänkt urinvägsinfektion och urinet var det inget fel på alls. Järnvärdet hade gått upp lite sen sist så det var 117 denna gång. Inte skitbra men fullt normalt. Jag måste dock fortsätta äta min äckliga gigantiska järntabletter.
Det bästa av allt var Lillemans prestationer!! Han hade lagt sig till rätta!!!!! Redan nu!!!! Han är startklar och ligger och väntar in rätt tillfälle att ploppa ut. Barnmorskan tror inte jag kommer behöva gå över tiden för hon sa till och med att "vi bokar ett möte den andra augusti också för säkerhets skull men då kommer ni nog sitta hemma och träna på att amma". Vi har ju egentligen förlossningsdatum den 2a augusti!
Sen pratade vi lite om att jag är "liten" som gravid. Har säkert hört det hundratals gånger nu under min graviditet. Jag har gått upp nio kg än så länge. Lilleman växer som han ska men hon tippade på att han kommer väga strax under snittet som i Sverige är 3600 gram. Det beror på att jag är ganska liten och Brunbjörn inte är så lång eller gigantisk han heller.
Hans puls låg runt 153 som vanligt. Brunbjörn fick känna hur huvudet borrat ner sig och vi var alldeles fnittriga bägge två.
Efter barnmorskan åkte vi och hämtade ut barnvagnen och babyskyddet hos Barnbutiken på karlavägen. Just nu står Brunbjörn och monterar för fullt. Förhoppningsvis kan vi provköra lite ikväll. Jag återkommer om detta imorgon. Just nu är det kartonger överallt och jag borde verkligen hjälpa till att läsa monteringsanvisningarna.
Sköööna söndag!
Jag och brunbörn är inne i ett lyckosamt flow. Jag önskar jag kunde skriva allt som händer just nu men det kan jag inte. Hihihihihihihihihihihi. Det är så bra så bra så bra. Ni som undrar får fråga mig så kan jag berätta.
Börjar med att sammanfatta gårdagen. Det var en riktigt mysig dag. Vi tog sovmorgon och runt tio tassade jag upp och fixade en frukostbricka till min älskling som han fick serverad i sängen.
Skorpan som precis kommit hem efter en vecka lyxade till det för sig och sov i bebissängen. Det upptäckte jag när jag vaknade. Den kattrackarn! Blir jobbigt sen om hon inte ens kan vara i sovrummet för att vi inte vill riskera att hon lägger sig på Lilleman. Hon kommer yla och klösa bakom sovrumsdörren tills vi blir galna.
Efter vår kvalitetsfrukost låg vi kvar och slöade i sängen i flera timmar. Var skönt att bara slökolla på tv och prata om allt som händer i livet just nu. Solen sken så runt tretiden åkte vi in till stan och åt en långlunch på jensens uteservering intill stationen. Lunchen avslutades med en mumsig bananasplit och kaffe.
Hela dagen fortsatte i slöhetens tecken. Det var verkligen vad vi behövde efter denna intensiva vecka.
Börjar med att sammanfatta gårdagen. Det var en riktigt mysig dag. Vi tog sovmorgon och runt tio tassade jag upp och fixade en frukostbricka till min älskling som han fick serverad i sängen.
Skorpan som precis kommit hem efter en vecka lyxade till det för sig och sov i bebissängen. Det upptäckte jag när jag vaknade. Den kattrackarn! Blir jobbigt sen om hon inte ens kan vara i sovrummet för att vi inte vill riskera att hon lägger sig på Lilleman. Hon kommer yla och klösa bakom sovrumsdörren tills vi blir galna.
Efter vår kvalitetsfrukost låg vi kvar och slöade i sängen i flera timmar. Var skönt att bara slökolla på tv och prata om allt som händer i livet just nu. Solen sken så runt tretiden åkte vi in till stan och åt en långlunch på jensens uteservering intill stationen. Lunchen avslutades med en mumsig bananasplit och kaffe.
Hela dagen fortsatte i slöhetens tecken. Det var verkligen vad vi behövde efter denna intensiva vecka.
söndag 12 juni 2011
Massor av kul denna vecka!!!!
Tänkte ta en sammanfattning av min aktiva vecka. Hinner nästan inte uppdatera bloggen nu för tiden eftersom det är så fullt upp.
Måndag.
Kom alltså tillbaka till Stockholm i måndags. Sveriges nationaldag. Valde mellan att åka till kungsträdgården och äta på "smaka på stockholm" eller åka till källtorpsbadet och ha picknick på en filt. Det blev picknick på en filt. Solen sken och det var mysigt som bara den. Tills jag blev kissnödig. Jädra skit att man ska behöva åka hem för att jag måste kissa heeeela tiden! Men det var tur att vi åkte för just när vi reste oss upp ringde Tilda, Brunbjörns lillasyster. Hon skulle komma hem från Cypern och sova hos oss och vi hade ingen aning om vilken tid som gällde. Kvällen gick fort. Vi gjorde slingor på Tilda i köket och Brunbjörn assisterade och sköljde i badkaret. Sen gjorde vi en provuppsättning inför studentbalen men konstaterade att vi behövde fila lite på idén till nästa dag. Vi åt middag sen var vi trötta och degade mest i soffan.
Tisdag.
Gick upp klockan nio för att hinna åka med Tilda till salongen och testa balfrisyrer och äta lunch innan det var dags för henne att åka hem med tåget klockan tre. Vi åt frukost och var väl på söder runt elva. En timme senare hade vi hunnit tvättat och lockat hennes löshår, kommit på en bra balfrisyr, fotat och gjort klart allt med håret. Så vi åkte in till stan och drog en långlunch på Jensens uteservering. Alla killar vände sig om efter Tilda som är lång och ståtlig i sin solbränna efter cypernsemestern. Även Johan Rehborg spanade in henne på stationen.
Onsdag.
Jobbade på salongen till 19 och sen åkte jag hem för att ta emot nästa gäster som skulle bo hos oss. Dagen hade varit fruktansvärt varm och tung på salongen så jag hann bara komma innanför dörren när jag började gråta av utmattning. Sa nog inte ens hej till Pappa och Lisa som anlänt utan rasade rakt ner i sängen i sovrummet. Brunbjörn kom med en kall handduk och la på mina svullna fötter. Efter en stund hade jag energi igen så då åt vi middag och satt och pratade i soffan en stund innan det var dags att sova.
Torsdag.
Jobbade 11-16 och sen åkte vi till Hudik igen. Vi hinner knappt tvätta eller packa om väskan nu för tiden innan det är dags att åka någonstans igen. Denna gång åkte vi hem till Hudiksvall med anledning studenten. Brunbjörns lillasyster (som verkligen är LILLAsyster för honom) skulle ta studenten och börja sitt liv som vuxen.
Fredag.
Studenten!!!!!!!!! Kollade på studenttåget och blev fascinerad över hur många människor som bor i Hudiksvall. Folk verkligen strömmade ut ur alla gator och gränder. Och jäklar vad många studenter!!!!!!! Vädret var fantastiskt. Typ 28 grader och strålande sol. Så har det inte varit på studenten på åtminstone 18 år. Gick och kollade på alla fina bilar som körde runt och vi hade turen att få åka en sväng i Tildas vrålåk innan det var dags för studentskiva hos pappa Bengan. Där samlades en enorm släkt på ca 70 (?) pers.
Tilda strålade och kvällen var väldigt trevlig med mycket god mat och trevliga människor.
Lördag.
Balen. Kom hem till sväris runt 12 och då var Tilda nyvaken. Det var dags för the crew att piffa upp askungen inför den stora balen. Jag fixade håret, storasyster Elina sminkade och mamma maria sydde det sista på klänningen medan den satt på. Tilda var så vacker. Hon var nästan 1,90 lång i sina klackar och hon rörde sig som en riktig panter i sin långa klänning med släp. Jag och brunbjörn gick till parken och kollade på alla fina klänningar och frisyrer. Vi var så stolta över Tilda som trippade runt och ägde parken. ;)
Måndag.
Kom alltså tillbaka till Stockholm i måndags. Sveriges nationaldag. Valde mellan att åka till kungsträdgården och äta på "smaka på stockholm" eller åka till källtorpsbadet och ha picknick på en filt. Det blev picknick på en filt. Solen sken och det var mysigt som bara den. Tills jag blev kissnödig. Jädra skit att man ska behöva åka hem för att jag måste kissa heeeela tiden! Men det var tur att vi åkte för just när vi reste oss upp ringde Tilda, Brunbjörns lillasyster. Hon skulle komma hem från Cypern och sova hos oss och vi hade ingen aning om vilken tid som gällde. Kvällen gick fort. Vi gjorde slingor på Tilda i köket och Brunbjörn assisterade och sköljde i badkaret. Sen gjorde vi en provuppsättning inför studentbalen men konstaterade att vi behövde fila lite på idén till nästa dag. Vi åt middag sen var vi trötta och degade mest i soffan.
Tisdag.
Gick upp klockan nio för att hinna åka med Tilda till salongen och testa balfrisyrer och äta lunch innan det var dags för henne att åka hem med tåget klockan tre. Vi åt frukost och var väl på söder runt elva. En timme senare hade vi hunnit tvättat och lockat hennes löshår, kommit på en bra balfrisyr, fotat och gjort klart allt med håret. Så vi åkte in till stan och drog en långlunch på Jensens uteservering. Alla killar vände sig om efter Tilda som är lång och ståtlig i sin solbränna efter cypernsemestern. Även Johan Rehborg spanade in henne på stationen.
Senare på kvällen så skulle jag och Brunbjörn fotograferas i skogen. Vi hade fått i födelsedagspresent från våra bästaste vänner att fotografera oss någon gång under graviditeten och eftersom jag är i åttonde månaden så var det verkligen dags!! Vi mötte upp Frida och fotograf Johanna och gav oss ut i reservatet här i hammarbyhöjden. Vi hade rekvisita och jordgubbar med oss. Det var väldigt roligt!! Spännande och ändå prestigelöst. Johanna och Frida var duktiga och jobbade som proffs medan jag och Brunbjörn kämpade med "serious face". Med tillåtelse från fotograf Johanna Ogenblad lägger jag upp två av bilderna här på bloggen.
Onsdag.
Jobbade på salongen till 19 och sen åkte jag hem för att ta emot nästa gäster som skulle bo hos oss. Dagen hade varit fruktansvärt varm och tung på salongen så jag hann bara komma innanför dörren när jag började gråta av utmattning. Sa nog inte ens hej till Pappa och Lisa som anlänt utan rasade rakt ner i sängen i sovrummet. Brunbjörn kom med en kall handduk och la på mina svullna fötter. Efter en stund hade jag energi igen så då åt vi middag och satt och pratade i soffan en stund innan det var dags att sova.
Torsdag.
Jobbade 11-16 och sen åkte vi till Hudik igen. Vi hinner knappt tvätta eller packa om väskan nu för tiden innan det är dags att åka någonstans igen. Denna gång åkte vi hem till Hudiksvall med anledning studenten. Brunbjörns lillasyster (som verkligen är LILLAsyster för honom) skulle ta studenten och börja sitt liv som vuxen.
Fredag.
Studenten!!!!!!!!! Kollade på studenttåget och blev fascinerad över hur många människor som bor i Hudiksvall. Folk verkligen strömmade ut ur alla gator och gränder. Och jäklar vad många studenter!!!!!!! Vädret var fantastiskt. Typ 28 grader och strålande sol. Så har det inte varit på studenten på åtminstone 18 år. Gick och kollade på alla fina bilar som körde runt och vi hade turen att få åka en sväng i Tildas vrålåk innan det var dags för studentskiva hos pappa Bengan. Där samlades en enorm släkt på ca 70 (?) pers.
Tilda strålade och kvällen var väldigt trevlig med mycket god mat och trevliga människor.
Lördag.
Balen. Kom hem till sväris runt 12 och då var Tilda nyvaken. Det var dags för the crew att piffa upp askungen inför den stora balen. Jag fixade håret, storasyster Elina sminkade och mamma maria sydde det sista på klänningen medan den satt på. Tilda var så vacker. Hon var nästan 1,90 lång i sina klackar och hon rörde sig som en riktig panter i sin långa klänning med släp. Jag och brunbjörn gick till parken och kollade på alla fina klänningar och frisyrer. Vi var så stolta över Tilda som trippade runt och ägde parken. ;)
 |
| Albin och Stina tog också studenten! |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)