Hudiksvall oh yes!

Nu är jag hudikbo igen. Älskert!!!!

Jag har verkligen häcken full med besök som avlöser varandra KONSTANT morgon till kväll och ett hus som ska piffas och fixas med 25 st flyttkartonger som ska tömmas och läggas till rätta. Möbler som ska monteras och placeras. Kylskåp och frys som måste fyllas. Försäkringar ska tecknas. Elavtal ska väljas. Internet och tv ska beställas. Lån ska skrivas under. Kamin ska beställas. Lampor ska upp. Gardinstänger ska inhandlas. Grannar ska välkomna oss. Släkten vill ha kaffe. Familjen vill bjuda på middag. Familj, släkt, vänner, bekanta, bekantas bekanta vill besöka och klämma och känna på Hannes och huset.

Just det... jag har en två-månaders bebis också som tar min uppmärksamhet. Fast han är dragplåstret här hemma så jag ser inte till honom så mycket.

Hannes fyller två månader idag!

Läkar-änglarna har gjort underverk med min pappa!!! Vi har fått det dyrbaraste man nånsin kan få - TID!!! Det är sol och en underbar höstdag. Jag har druckit en latte i min trädgård. Pappa festade till med en cigarill. Jag har ätit lunch med min fina familj på en uteservering i stan där jag och min bror fick det fantastiska beskedet. Solen lyste på oss och en stooooor sten i hjärtat släppte.

Så alltså - bloggen har låg prioritet tills vi fixar internet här hemma och jag kommit till rätta och landat. Jag har en stad, ett hus och en massa annat att lära känna. Två älsklingar att pussa på och en fantastisk stor familj som vi längtat efter att ha nära. Jag är så jäääääääääääkla nöjd med livet just nu!

Fyra generationer

Den här bilden togs i augusti. Jättekul att ha bilder på fyra generationer! Ska försöka få till en bild på Jonas mammas sida också. Tyvärr hann mina mor- och farföräldrar inte träffa Hannes men dom ser säkert honom ändå på något sätt. 

Hannes sov när vi skulle fota. Men det är inte så konstigt för han sov sig igenom hela augusti. 

Nog syns det att de är släkt!

Sista sidorna i boken

Imorgon smäller det! Jag räknar ner med allt jag gör nu.

Ikväll är sista gången jag lagar mat i det här köket. Ikväll är sista gången jag tittar på tv i det här vardagsrummet. Sista gången jag sitter på den här balkongen. Imorgon blir sista gången jag låser den här dörren. Släcker badrumslampan. Tittar i garderoben.

Det är sista chansen för Hannes att sitta och glo på motivet på väggen bakom soffan...

Snart kommer jag tänka tvärtom. Första gången jag låser upp dörren, tänder badrumslampan, tittar i garderoben... Imorgon vänder det och allt kan börja gå uppåt igen. En nystart på ett nytt liv. Men vår lilla kvartett är densamma. Pappa brunbjörn, Hannes, Skorpan och jag.

Det är som att läsa sista sidorna i en bra bok idag. Man vill liksom dra ut på det lite samtidigt som man är ivrig att få veta hur det går!

Kniiiip

Det blir glest på bloggen nu några dagar. Har fullt upp med flytten. Imorgon ska det sista fixas för på fredag lämnar jag staden. Vi har MASSOR kvar att göra.

Något som besvärar mig just nu är ap-jobbiga knipövningar och bäckenbottenträning. I hate it. Fattar aldrig hur man ska göra. Varför började jag inte med det under graviditeten för? Suck. Ni tjejer som läser som är gravida eller funderar på att bli det... börja knipa. Idag!

Du är allt (video)

Jag och Hannes hade ett litet moooment idag. Vi lyssnade på en låt som jag brukade spela ofta för honom i magen när jag var gravid och Hannes verkade känna igen den. Det är så fin text i låten. Kan hända att vi spelar den på dopet. 

Du är allt jag nånsin önskat

Du är allt jag nånsin drömt

Du är den som får mig minnas 

alla drömmar som jag glömt

Du är den som får mig hoppas

Du är den som får mig le

All min kärlek får du bära

hela livet vill jag ge 

Helgen

Så var det måndag igen. Helgen har varit jättemysig. Vi har inte gjort något spektakulärt men bara att få tid att umgås är värt så mycket.

I fredags var vi hos Em och Pm. Dom bjöd på middag och vi hade mysigt som vanligt när vi är hos dom. När vi skulle gå hem genom gullmarsplan var det fullt ös på tunnelbanestationen. Lördag kväll strax innan midnatt på gullmars... inte ett barnvänligt ställe. Tänk om vi skulle bo kvar här och Hannes skulle börja hänga där när han blir lite äldre. Då skulle jag bli en trasig orolig mamma med grått hår och påsar under ögonen. Nä, tacka vet jag möljen i Hudik. Där kan man gömma sig på Texas och hålla koll på dom.

Hur som helst så himla skönt att bli bjuden på middag! Jag uppskattar det mer än någonsin.

Lördagen höll vi oss mestadels inomhus. Jonas tog Hannes och gick upp och bakade morot-scones så jag fick sova lite längre. Gudomligt skönt och väääldigt efterlängtat. Alla tre var trötta så det blev mys i soffan och planering av flytten sen gick vi och köpte lördagsgodis och kollade på "Bridesmaids". Som vanligt överdrev jag när jag plockade godis i min påse så min skål står fortfarande kvar på bordet nästan orörd. Chockartat nog så ligger även fem godisar kvar i Jonas skål. Fem lakritsmattor. Dom måste ha varit gamla eller väldigt äckliga eftersom familjens godisråtta inte åt upp dem.

Söndagen åkte vi till Västerås för att hämta en Pickup som Bengt hade kört ner. Den ska vi lasta med flyttkartonger så kör Bengt, Elina och Tilda upp den på onsdag. Så blir vi av med tio flyttkartonger. Även om det bara är en piss i Atlanten så ger det åtminstone lite mer utrymme i lägenheten till att packa fler lådor.

Utflykten till Västerås blev jättemysig. Vi stannade i Enköping (tror jag att det var??) och åt lunch och shoppade på nån outlet som låg där. Jag köpte en softshell-jacka efter mycket velande. Till slut så övertalade Jonas mig att jag skulle köpa den och han gick till och med in som sponsor. Den ska jag ha när vi åker båt eller är ute och friluftar. Så nu hoppas vi att M&A eller B&R tar med oss på en båttur framöver.    

Vi stannade i Barkarby och kollade på möbler och skor. Kul med inspiration men vi köpte inget. Vi hade inte barnvagnen med oss heller så det blev lite omständigt att bära på Hannes.

Avslutade kvällen med pasta carbonara och idol sen var det tack och godnatt. Idag känner jag mig utvilad och har ny energi till att få ordning på torpet.

Bilder från fredagen

Katten och humlan. Kompisar.

Busunge

Henning Winberg, Lars-Åke Winberg, Marcus Winberg och nu Hannes Winberg. Gubbkeps - a Winberg thing.

På Hammarbybacken med barnvagn. Jag borde ha bytt till terränghjulen ...

Oj vad det blåste där uppe. Vi skyndade oss ner igen.

Hannes verkar skeptisk till min promenad

Björkhagen. 

Efter fredagsmys hos EM och PM behöver hela familjen sovmorgon

Stor i orden men liten på jorden!

Skorpan och Hannes (video)

Kvällen blev något bättre än dagen åtminstone. Jag fick skjuts till Nacka Forum där jag köpte strumpor till Hannes och en amningsbh och trosor till mig. Shopping kan alltid få mig på bättre humör även om denna shopping bestod av trista nödvändiga saker. 

Sen har vi köpt stolar till vårt matrum idag. Från blocket. Vi passar på nu när det går att hitta begagnat. Jag har hållt utkik i två månader (!) på blocket efter stolar men jag har antingen varit för sent ute eller blivit dumsnål och prutat så att säljaren blivit uppretad. Inte bra. Men nu har vi stolar!! Sex stycken kommer kunna sitta bekvämt i vårt matrum. 

Imorgon tar jag nya tag med en lång promenad och sen fredagsmys med middag hos Mill och Nuder. Ser verkligen fram emot att träffa dom. Jag har faktiskt tänkt att dricka mitt första glas vin imorgon. Första sedan oktober förra året. Ni som tycker att det är opassande eftersom jag ammar behöver inte vara oroliga. Jag har frågat barnmorskan och ett glas vin påverkar inte barnet. 

Det här är ju faktiskt sista helgen vi bor i Stockholm så det bör firas på något sätt. Jag tror faktiskt ett glas vin och sällskap av fina vänner är precis vad jag behöver för att bli på bättre humör. Pappa Jonas håller ställningarna utan vin. 

Här kommer en video på våra gos-troll

Jädra skitdag!

Jag behöver sömn.

Igår var jag tydligen ganska nedstämd utan att själv begripa det. När Jonas kom hem från jobbet klockan fem somnade jag och sov tills han väckte mig klockan åtta. När jag vaknade kände jag mig som en ny människa. Jag blev nyförälskad i både Hannes och Jonas. Nyförälskad i livet. Att lägenheten är totalt obeboelig pga allt bråte och alla flyttkartonger gjorde mig ingenting. Då förstod jag hur dåligt jag hade mått under dagen. Jag var i en dimma och pratade knappt med Hannes som roade sig själv tur nog. Jag var osminkad, o-borstad och gick runt i ett par fula mysbyxor hela dagen. Gick inte ut och pratade inte med någon i telefonen.

Idag känner jag mig också nedstämd. Jag står inte ut att vara hemma själv en dag till om jag bara ska sitta här i soffan och glo ut över kaoset som råder. Jonas har tagit på sig kvällsjobb också dumt nog. Jag skulle ta bilen ut en sväng idag men den var proppfull av garderobs-inredning så det gick inte. Hannes är otålig och sömnvägrar idag... så jag känner inte för att åka tunnelbana heller.

Nätterna börjar kännas på ordentligt. Det är verkligen andra bullar att sköta nätterna ensam.

Jag behöver verkligen sömn!!

Flytt flytt flytt flytt flytt

Jag hoppas att det här blir sista gången jag flyttar på mycket länge. Satt och räknade hur många olika ställen jag bott på under mina 27 år... 12 stycken! Det här blir alltså 13e stället som jag ska "bo in mig" i. Det är som en flytt vartannat år om man slår ut det. Och mina första sju år flyttade jag ju ingenting så det har varit ett intensivt flyttande sista åren.

Hoppas inte det betyder otur bara för att det är den 13e flytten!!

Hur som helst så har jag aldrig tyckt det varit jobbigt att flytta tidigare. Man är ju liksom på väg till något bättre (oftast). De flesta gångerna har jag själv valt att flytta. Det var några gånger där i sju-åtta års åldern som jag inte hade så mycket att säga till om då mina föräldrar skiljdes. Men det blev ju bra det också. Från ett tillfälligt boende i Forsa, till en lägenhet i stan, till ett fint hus i stan till ett ännu finare hus och sen det finaste huset av dom alla.

Även denna gång flyttar vi till något bättre. Åtminstone rent boende-mässigt.

Men fy tusan för att packa ner all skit! Att fejsa det som ligger i alla gömmor. USCH! Att stå öga mot öga med det som gömmer sig i garderoben... i badrumsskåpet... i förråden... i skafferiet!!! Jag rensade skafferiet igår och hittade grejer som gick ut 2006!! Det var en sås. Dom brukar ju hålla flera år så låt säga att den köptes 2004... då har den såsen hängt med oss fem flyttar!!! Hahahaha. Den här gången ska jag inte släpa runt på gammal sås.

Tyvärr kommer jag släpa runt på gamla fula kläder för jag kan inte ta beslut om det ska kastas, skänkas eller säljas. Mammakläder och det som Hannes har växt ur kanske jag borde spara tills vi vill ha fler barn.

Det här har jag inte tid med. Hannes börjar vakna och jag har många vrår att tömma...

Hannes 7 veckor (bilder)

Hannes är 7 veckor idag. Han blir så stor och stark vårt mums-troll. Han vill försöka krypa, stå och hoppa varje dag. När vi inte orkar längre så skriker han och spänner ögonen i oss så att vi fortsätter tills han nästan svettas. Fullt fokuserad. Han är väldigt stark i nacken och i benen. På bilden när han står upp i Jonas armar håller han upp huvudet själv. Men man får passa så att han inte helt plötsligt blir trött och nickar till. Om vi håller upp honom så står han på sina ben långa stunder. Vi hjälper bara till att hålla balansen åt honom tills han blir trött och slappnar av. Då sjunker han ihop som en säck potatis.

Vi är ute en stund varje dag. Överallt kommer människor fram och pratar med oss. Minst två varje dag. På tunnelbanan, i mataffären, på stan, på promenaden... Många är väldigt vänliga och önskar oss lycka till och sånt. Frågar om det är första barnet, hur gammal "den lille" är och säger åt mig att "ta vara på tiden, det går så fort". Ända sedan jag var gravid och magen syntes tydligt så har jag märkt att många människor här söker kontakt och är väldigt vänliga trots att jag är vilt främmande för dem. De lyckoönskar och ger komplimanger. Det är fint. Det trodde jag inte om "08-or" innan jag flyttade hit. Gravidmagar och bebisar är nog speciellt för många. 

Här kommer nya färska bilder på vår lilla älskling.

Vill krypa nuuuuuu!!!

Vill kunna gå nuuuuuuuu!!!

Vår dagliga promenad. Här hade Jonas tagit med sig fika när vi möttes efter hans jobb.

Lycklig gulle-gos ligger på bryggan vid Skanstull

Alla sover i pappa brunbjörns famn. Endast mamma är vaken.

Huset

Här kommer vi bo snart. I vårt gulliga lilla hus med stor gräsmatta. På den gräsmattan ska vi leka och busa mycket. Bygga snögrottor och spela fotboll. Skorpan kan springa ut och in som hon vill och Hannes kan växa upp och ta sina första steg i livet. Vi kan ha kräftskivor och grilla hur mycket vi vill. Vi kan sitta i solen och dricka kall saft och vi kan bygga lådbil som Hannes kan köra till farfar eller morfar eller farmor som bara bor några hundra meter bort. Vi kan göra äppelkaka av egna äpplen och vi kan bygga kojor. Vi kan ha ursköna solstolar där vi kan sitta och njuta hela sommaren och titta på medan Hannes gräver med en liten grävskopa eller sparkar boll med en kompis.

Det här blir bra det!

Uttråkad

Jag vill flytta. NU! Jag behöver ett projekt att sätta klorna i. Ge mig en burk med målarfärg och en pensel så att jag får måla över de där babyblåa väggarna nu. Ge mig nyckeln till huset. Men ge mä bara!!

En vecka har Jonas varit på jobbet och jag klättrar redan på väggarna. Jag vill ju så klart vara med Hannes hela dagarna men han och jag skulle behöva nåt projekt som känns meningsfullt. Som att inreda vår bostad. Eller lära honom cykla.

Djupdykning i kylskåpet

Måste... äta... lunch!!! Vissa dagar gör jag ingenting men det blir liksom aldrig läge för mig att sätta mig ner och äta. Framförallt sen jag fick barn. Sen rätt som det är så skriker magen att NU ÄTER DU NÅGOT MÄNNSKA!

Nyss blev det så. Jag kastade mig till kylskåpet och insåg att det var magert på lunch-fronten. Öppnade frysen och tänkte "jag måste ju äta de här grejerna som ligger här och skräpar annars slängs det ändå i flytten".

Nu har jag petat i mig en "gorbys-pirog", en muffins, två bullar, en skopa glass, två udda bröd som låg och skräpade i nån påse... och en risifrutti smoothie. Nästan så att det täcker hela kostcirkeln! :)

Risifrutti smoothie kan jag rekommendera som mellis. Det finns en med smak av mango och passion utan socker. Bara från frukter. Den är god.

Trotsar vädret och går ut

Det ösregnar här. Har egentligen inte alls någon lust att gå ut men jag MÅSTE verkligen handla diskmaskinstabletter. Vi har haft slut hela helgen så varenda liten gaffel och tallrik och allt sånt är smutsigt. Har absolut ingen lust att handdiska allt heller. Det skulle nog ta hela veckan. Så det är bara dra på sig stövlarna och regnskyddet över barnvagnen och knata ut i ovädret.

Vårt kök är väldigt ogästvänligt just nu. Förutom alla drivor med disk så står det fyra garderober mitt på golvet också. Plus tre flyttkartonger.

Vi gjorde ett riktigt fynd igår. En garderob på 2,5 meter med skjutdörrar och inredning för 3000 kr! Den kostar 12500 kr i butik just nu. I huset som vi ska flytta in i finns det bara en pytteliten garderob på ynka 50 cm. Thats it! Det har bott en kvinna med två tonårsdöttrar där och dom har EN garderob på 50 cm!? Hur FAN är det möjligt? Var har dom haft lakan och handdukar? Kläder? Prylar som man inte vill ska ligga framme? Det var väl inte exakt vad vi var ute efter färgmässigt och så men skit samma. Vi har inte 12500kr att lägga på garderob nu så det får bli som det blir. Så här ser den ut:

Jonas och jag syns i tv

Nä men, är det inte jag och Jonas som är ute och promenerar längs norr mälarstrand på nyheterna i svt?

I ett inslag som handlar om att Stockholm överbefolkas filmar dom oss när vi går med barnvagnen. Som att det är vi som är skurkarna som ligger bakom överbefolkningen. Dom skulle bara veta att vi flyttar härifrån om två veckor!!

http://svtplay.se/v/2530582/abc/stockholm_vaxer_rekordartat

Det måste ha filmats i fredags när vi promenerade från Jonas jobb. Tre sekunder i tv. Woop woop!

Curlingkompis?

Såg en film ikväll som väckte känslor hos mig som jag hållt undanträngda bra många månader nu. En av de omtumlande händelser som 2011 haft att bjuda på var att jag och min bästa vän gick skiljda vägar. Nu är hon försvunnen. Borta ur mitt liv. Sist jag såg henne var när jag och Jonas sov hos henne en natt i januari eftersom vårt hem hade stora vattenskador så att vi inte kunde bo hemma. Vi var inte direkt ovänner då men saker och ting var annorlunda. Hon var förändrad. Jag var förändrad. Vi hördes några gånger på telefonen efter den gången men sen blev det tyst.

Vi var bästa vänner i fem år. Sån vänskap man inte tror är möjlig efter att man fyllt tio år ungefär. Vi pratade minst en gång om dagen och smsade därtill flitigt så fort vi hade en stund över. Vi träffades ofta. Sov över hos varandra på vardagar fast vi jobbade och hade alltid något kul att se fram emot tillsammans.

Vi träffades första gången på uttagningen till frisörskolan och fann varandra direkt. Därefter följde två år då vi sågs varje dag i skolan och umgicks nästan varje helg dessutom. Våra pojkvänner fick finna sig i att vi ville ses hela tiden. Hon var som en syster för mig. Eller en fru. Eller en allra bästa vän.

Det hela är fortfarande ett stort mysterium för mig som gör väldigt ont när jag börjar gräva i det. Hon har inte sagt grattis till att jag fått barn. Det största och vackraste som någonsin skulle kunna hända mig har hon inte visat en gnutta intresse över. Hon har inte kommenterat min pappas cancer. Det är tunga stenar som bör ha ordentliga argument bakom sig.

Jag förstod tidigt efter det "sista telefonsamtalet" att vår vänskap skulle dö ut. Hon skulle ALDRIG bryta tystnaden mellan oss. Hon var inte den typen som löser konflikter. Det största beviset är nog ändå att hon inte ens hört av sig trots att jag fått barn. Och då har vi inte ens gjort något ont mot varandra?! Jag som är typen som i vanliga fall vill lägga korten på bordet direkt tyckte för en gångs skull att det fick vara nog. Det kunde inte bara var mitt ansvar att lösa det här. Om det var så då är jag hellre utan vår vänskap.
Jag ville vara lycklig över att jag var gravid och det var alldeles för mycket ändå som tog min energi och lycka ifrån mig. Bostadslös av vattenläckan, pappas sjukdom och hela tiden massa skit fick mig att känna att om hon är min bästa vän så kommer hon till mig. Hon vet vad jag går igenom så hon kommer. Ingen vän kan vara så egoistisk och tjurskallig så att hon inte kommer när man mest behöver en vän.

Men hon kom aldrig.

Dessutom hade hon haft en tid då hon var helt upptagen med sina kärleksbekymmer. Hon hade dejtat en god vän till Jonas en tid. Det var väldigt tvära kast fram och tillbaka och ena dagen var den ena kär men inte den andra och nästa helg var det tvärtom. Min bägare var full av mina egna bekymmer så deras kärleksbestyr var inget jag hade tålamod till att bli inblandad i. Att vi dessutom var så nära vänner med dem båda gjorde att ekvationen blev svårlöst. Det var nästan som att det var vi eller honom för att det skulle fungera och hon valde honom. Och så fort vi försvann ur bilden så blev det dem till slut så det var nog bäst så här i slutändan.

Nu har vi ingen kontakt med någon av dem. Det är synd. För han var verkligen någon som hann komma oss väldigt nära. Och hon var någon jag trodde alltid skulle finnas där. Mysteriet ligger inte i varför vi inte ses längre... utan hur det ens kunde hända?? Hur tillät vi det hända? Det var så tvära kast. I julklapp fick jag en fyll-i-bok med foton och text som hon hade gjort till mig. Den började med en dikt som handlade om att vi alltid kommer vara bästa vänner och aldrig kommer låta något i världen förstöra vår vänskap. En månad senare var vår vänskap död. Tvärdöd. Finns inte ens hopp om liv längre. Vi har gått från 100 till 0 och det krävdes bara en liten vindpust för att slå ihjäl oss.

Den där filmen väckte mina känslor ikväll och jag tror att tanken på att vi flyttar om två veckor bidrar också. Vi flyttar och lämnar saker o-uppklarade efter oss. Det är verkligen inte min grej. Men jag måste stålsätta mig. För så fort jag skulle kontakta henne så försvinner mitt sista hopp om att någonsin kunna reparera det som hänt. Hon har för guds skull inte ens kommenterat att JAG HAR FÅTT BARN för i helvete!!! Den här gången tänker jag inte vara en curlingkompis.

Utvecklingssprång?

Börjar förstå att den här gnälliga perioden som pågått nu i snart en vecka har varit Hannes första utvecklingssprång som jag läst om på de andra bloggmammornas sidor. 

Man räknar tiden från barnets BERÄKNADE förlossningsdatum så då är ju Hannes i femte veckan nu alltså... och där har vi ju första utvecklingssprånget!! Jag tror Hannes är i fas 2 nu i första språnget. Känns skönt att hitta nån typ av förklaring till de senaste dagarnas humörsvängningar. 

För er som inte vet vad utvecklingssprång är så kan man sammanfatta typ så här:

Man kan förutsäga, så när på någon vecka, när man kan vänta sig att spädbarnet ska gå igenom en utvecklingsperiod. För de allra flesta kommer perioderna vid 5, 8, 12, 19, 26, 37 och 46 veckors ålder beräknat från barnets BF. 

Tecken på att ett nytt utvecklingssprång är på gång är ungefär detsamma varje gång.

Barnet...

...skriker oftare och mer

...vill ha mer fysisk kontakt och vill att du ska ägna dig mer åt det

...har sämre aptit

...är blygare och klängigare än vanligt

...sover dåligt

...suger mer på tummen

...är tystare och mindre livligt

Varje språng kan delas upp i 3 faser.

Fas 1: Först en jobbig period när barnet kräver extra uppmärksamhet. Det är inte bara vi föräldrar som inte känner igen vårt barn. Barnet känner heller inte igen sig själv! Allt har förändrats, barnet har liksom trätt in i en ny värld.

Fas 2: Själva utvecklingssprånget: Vad som händer varierar för varje språng.

Fas 3: Nu följer en lugn period. En vila efter den ansträngande utvecklingsfasen och inför nästan stora språng. Under viloperioden är barnet gladare och mer självständigt än tidigare. Både föräldrar och barn kan njuta av barnets nya färdigheter.

Text från http://www.familjeliv.se/Foralder/Wiki/a190.html

Pappa på jobbet

Idag skulle jag och Hannes hälsa på Pappa Brunbjörn på sitt jobb. Han jobbar på kungsholmen just nu. Tyvärr är tunnelbanan avstängd där så man måste antingen ta bussen eller promenera från t-centralen. Jag vågar inte åka buss själv med barnvagnen än. Jag begriper inte ens hur jag ska ta mig ombord på bussen med vagnen. Och om det är trångt, vilket det alltid är, så vet jag inte om jag har lust att stå och trängas och ta emot elaka blickar för att jag tar upp extra plats.

Så det fick bli en promenad. MEN jag vågar inte åka rulltrappa heller än. Och vanliga trappor känns också läskigt. Japp. Sån har jag blivit. Kom igen... det är faktiskt min första vecka som mammaledig ensam. Ge mig lite tid så ska jag säkert fixa det där snart. Jag har aldrig varit rädd för att pröva saker men nu känns en rulltrappa skrämmande. Tänk hur det kan bli.


Hur som helst så är den här staden full av faror. Rulltrappor överallt. Och idag var hissen avstängd från tunnelbanespåret på t-centralen. Det är typ den värsta rulltrappan. Alltid MASSOR av folk som trängs och knuffas. ALDRIG I LIVET att jag skulle börja med att åka den. ENSAM!!! Så jag åkte vidare till hötorget.

Jag var nära att ge upp flera gånger. Jag fick gå i cirklar för att undvika trappor och när jag väl kom fram till Jonas jobb var jag trött och arg som ett åskmoln. Men det gick över så fort Jonas öppnade dörren och välkomnade oss till deras barack. Efter att ha suttit en stund med Jonas kollegor så tog vi en promenad längs norr mälarstrand till gamla stan i solskenet. Bussresorna får vänta.

Tummen ur snart?

Vi har varit förlovade i sex år... varit tillsammans i sju och ett halvt år... bott tillsammans i mer än sju år... vi har fått barn och vi ska flytta till ett hus som vi köpt tillsammans...

Vi fick en månad tilldelad till oss på valborg. Okej... det kanske inte var hans idé... men ändå... :) Vi fick månaden maj... i maj har vi varit tillsammans i åtta år! Vi träffades sista april/första maj. Det var efter midnatt så första maj brukar vi säga.

Fast nu är vi båda inne på att ha det mitt i smällakalla vintern. Lysa upp mörkret lite. Fyrverkerier... eldar... glöd. Vi har skrivit en gästlista... vi har pratat om hur vi vill ha det... var vi vill ha det... vilka låtar vi vill ha... vi har tränat lite på dansen... vi har konstaterat att det är nödvändigt rent juridiskt eftersom vi har barn och hus tillsammans... vi har pratat om vad vi ska äta... om vad vi ska ha på oss... om vad gästerna ska ha på sig... hur vi ska sitta i lokalen... vilka av våra vänner som ska vara toastmaster eller "barnvakt"...  Jag är galet kär och vi HAR råd om vi väntar lite med vissa renoveringar av huset. Det behöver inte kosta så mycket!

Nu har till och med våra vänner bestämt sig för att slå till. Herregud till och med Vickan fick ju sin prins förra året!

Tummen sitter fast. Snart drar jag ut den där tummen!
Det var sååå nära precis innan förlossningen. Då var jag sjuk av havandeskapsförgiftning... då stod det lite på sin spets. Kniven mot strupen. Vi pratade till om med om att ha en präst och att vi skulle slå till på tu man hand där och då. Ifall det skulle hända mig något. Vi skulle ju ändå kunna ha festen sen om allt skulle gå bra. Men vi fick inte tummen ur till det heller.

Så jag får nog räkna med att vara gäst några gånger till innan det är min tur. Fast om vi ska ha det i smällkalla vintern... då är det inte långt kvar. Eller kanske han tänkte nästa vinter? Eller nästnästa? Kanske bara "en" vinter vilken som helst där borta i horisonten?

Jag tycker i vinter. Varför inte göra 2011 till året då allt hände? Allt ont och allt gott? Fast inte allt ont! NEJNEJ!!! Bara det som hänt hittills. Inget mer ont nu!!! Det får INTE hända något mer nu. Så om man ska behålla balansen så kanske vi ska spara på det till nästa år. För om vi gör något mer gott så kanske det kommer något mer ont också. Men det är vinter i början av nästa år också... Och då nollställs ju mätaren?

Oj vad jag svamlar. Jag har nog inte bröllopsfeber. :)

Puh, vilken natt!

Nu har jag och Jonas fått känna på en ny sida av att vara förälder.

Vi åkte iväg för att köpa en spjälsäng igår. Vi fick inte komma förrän kl 8 på kvällen och precis då brukar vi ha lite läggningsrutiner med Hannes. Vi trodde inte att det skulle spela någon roll men oj oj oj så fel vi hade. Bilresan hem bestod av gallskrik och vi fick stanna flera gånger och trösta. Vi var längst ute på Lidingö så vi hade en bra bit hem. Han blev hungrig så vi stannade för att amma. Han glupskade i sig jättefort vilket ledde till rap- och kräkfest och sen magknip flera timmar efteråt.

När han åt så snabbt och sen var tvungen att sitta fastspänd i bilbarnstolen så fick han säkert massor av gaser och bubblor i magen. Den obehagliga känslan i magen gjorde att han ville äta hela tiden. Han fick äta en gång till men det gjorde saken mycket värre. Mera kräks och mera rapar. Mera skrik och mer panik.

När vi kom hem var han totalt panikslagen! Det där skriket alltså... puh. Det slutade med att både jag och Hannes storgrinade framåt midnatt. Man känner sig så maktlös! Vi gick en sväng med vagnen... jag bar honom upprätt... masserade magen... prövade nappen... Han var ledsen i fem timmar! Och av dom fem timmarna så var säkert två timmar i panik. Jag och Jonas blev så småningom stressade över situationen och bägge hade olika metoder som vi trodde skulle funka vilket ledde till tjaffs mellan oss också.

Stackars Pappa Jonas som skulle upp och jobba idag. Han ville inte gå och lägga sig förrän Hannes mådde bra. Hans väckarklocka ringde 05.25.... Vi somnade nog inte förrän efter 01.00 nån gång. Men då kramades vi alla tre och somnade utmattat som vänner igen.

I det stora hela så tycker jag vi skötte situationen bra. Men fy vad hemskt det är att se sin bebis ha ont!! Jag känner mig helt skakis idag.

Bra affär

I våras köpte vi skötbord och säng till Hannes. Dessa köpte vi anpassat efter vår lägenhet. Nu ska vi ju flytta till hus så det blir helt andra ytor och förutsättningar. Skötbordet och sängen som vi köpte kan du se i mitt inlägg från i april. Du hittar det här: Säng och skötbord till bebis - check!

Skötbordet ska ju stå på ett badkar... i huset finns inget badkar.
Sängen var ett riktigt fynd... den kostade 1000 kr och nypriset ligger på så mycket som 2700 kr. Det är en liten säng för barnets första år. Det var den enda sängen som fick plats hos oss och vi har varit väldigt nöjda med den.
Sen köpte vi en babysitter också.

Nu inför flytten har vi försökt sälja iväg lite grejer så att det blir mindre att konka på. Skötbordet sålde vi för 400kr (fast jag köpte det för 300) och babysittern sålde vi för 250kr (fast jag köpte den för 200). Sängen ligger ute för 2000 kr så den säljer vi om nån vill betala den summan. Annars behåller vi den. Går ju att ha till nästa barn också. Men dom ligger mellan 1600-2000 på blocket så det kan ju vara värt ett försök.

Vi har sålt vår matgrupp också så nu är köket helt tomt. Det var ett slitet ikeabord med stolar i fel färg så vi är glada att bli av med det innan flytten. Det fick vi 1000kr för.

Om vi fortsätter så här så kommer vi inte ha några möbler kvar att ställa in i huset.

Bara drygt två veckor kvar nu!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! AAAHHHHHHHHHHHH!!!! Jag håller på att paketera glas i tidningspapper. Trökigt. Men nån måste ju göra det också...

När man behöver lite tid för sig själv...

Idag är en vaken dag. Hannes "gjorde morgon" klockan sju (jag är bortskämd med att det brukar vara runt tio i vanliga fall) sen har han varit vaken till klockan 12!! Det har nog aldrig hänt förut. Han har vägrat sova och kämpat för att hålla sig vaken. Det ledde till en hel del gnäll och noll tolerans över att jag tittade åt något annat håll mer än tio sekunder. 

Jag tyckte att jag testade allt. Amma... bytte blöja... lugn musik... vyssja... hade honom i bärselen... i babysittern... i famnen... gick en promenad med vagnen... prövade nya nappen (i mindre storlek)... sjöng... Och visst han var jättenöjd när jag höll på att dutta med honom men så fort jag försökt lägga ifrån mig honom så har han skrikit. Övertrött. 

Sen kom jag på den briljanta idén. Tvättmaskinen! Bära eller brista. Jag laddade en maskin med tvätt och sen placerade jag Hannes i babysittern framför. DET FUNKADE!! Han blev hur lugn som helst. Satt och tittade intresserat och sedan somnade han. 

Jag passade på att gå på toaletten, klä på mig vettiga kläder och åt lunch. 

Bristningar

Ååååh nej! Jag har upptäckt att jag har fått massor av bristningar på brösten. Den senaste veckan har det dykt upp från ingenstans och det blir bara mer och mer. Jag hade turen att inte få bristningar någonstans under graviditeten men nu håller jag på att förvandlas till en zebra.

Är det någon som har tips på vad man ska göra för att förebygga? Har det med hormoner att göra eller är det för att jag ammar? Inte så konstigt med tanke på att jag gått från storlek "lagom" upp till curlingkäglor och sen upp till gigantiska curlingkäglor och sen tillbaka till typ lite hängiga "lagom" stora... Men magen gick ju från ganska slank till bowlingklot och sen till "normal"-stor utan att få några märken...

Jaja. Det är väl bara inse att kroppen blir ordentligt förändrad efter att man fått barn. Men om det går att göra något åt det innan det sprider sig överallt så vill jag ta chansen!

Tips? Någon?

Första dagen...

Idag började Jonas jobba. :(

Känns tråkigt att han ska behöva lämna oss på morgonen. Både för hans skull och för min och Hannes skull. Jag och Hannes har varit sjuka några dagar. Förkylning. Vet inte vem som smittade vem men jag tror det började efter bröllopet vi var på förra helgen.

Har gruvat mig för att jag skulle vara sängliggandes i förkylning första dagen som ensam förälder hemma men det går riktigt bra. Det är mest hostan som stör nu bara. Jonas övertalade mig att ta en whiskey igår i medicinskt syfte. Jag skulle gurgla den. Det var skitäckligt och sen luktade jag whiskey länge efteråt. Whirre-morsan.

Idag har vi sjungit. Det kan man passa på att göra när vi är ensamma hemma. Det låter förskräckligt men Hannes verkar gilla det. Han ler med hela ansiktet.

Sen gick vi och handlade det som behövs till middagen ikväll. Tänkte laga kycklingwok med cashewnötter och nudlar. Det kom fram massor av tanter som ville titta på "den lilla flickan". Den lilla FLICKAN?! Ååååååh vad trött jag blir på tanterna på coop!! Bara för att Hannes hade en röd t-shirt så tror dom att det är en flicka. Han hade blåa byxor och ett blått tryck på den röda t-shirten men ändå kommenterar dom att "Jahaaa var det en pojke? Men han har ju en ROSA t-shirt?". T-shirten var inte rosa. Den var röd. Och även om den vore rosa så gör inte det Hannes till en flicka!! Okej att man gissar fel men att sen fortsätta tjata om att han har tjejkläder... då är man ute på hal is. This mama har jäkla massa hormoner som virvlar runt, så tjata inte om att min son har "tjejkläder"!!!

Sen var det en tant som förföljde mig hem och gick och berättade för mig att "han ser ut att vilja ha mammas tutte nu", "han har tappat nappen", "han vill nog inte ha nappen, han vill nog ha mammas tutte", "på min tid fick barnen bara äta var fjärde timma, det var vi noga med", "han är väl ungefär en månad va? är han inte en månad? va? va? VA?"

Suck. Jag kommer bli folkskygg om det kommer vara så här att bara gå och handla lite mat. Nu ska jag städa undan lite innan Jonas kommer hem om en timme.

Hörru tanten, jag är en POJKE! Och min tröja är RÖD!

Jag älskar dig!

Idag har jag och Jonas varit förlovade i sex år!

Jonas jag älskar dig. Jag vill dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt. 

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

Likheter?

Jag fick en bild från mamma idag. Hon tyckte det fanns vissa likheter mellan mig och Hannes. Kalufsen verkar han ha fått från mig iallafall. Jonas var skallig som bebis. Jag tycker jag såg lite sne ut men jag var bara nån dag gammal på bilden. 

Hannes fem veckor och jag några dagar (på BB)