De flesta som läser här vet väl redan att vi suttit fast på e4an i snökaoset i fredags. Vi var ute i nio timmar varav tre timmar var helt stillaståendes mitt i skogen med en bil som gick på tomgång för att hålla värmen. Vi hade endast en banan till Hannes och mat och välling som vi inte kunde värma. Att vi var tvugna att vända var bittert till en början men den känslan byttes snart ut mot tacksamhet att vi kom hem oskadda trots över 70 bilolyckor inträffade på den sträckan under de timmarna. Det är lika bra att sluta drömma. Det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris, hamnar man på någe vis lik förbannat i Hudiksvall. I bästa fall.
Ingen blev väl direkt förvånad att VI hamnade i blåsväder. Vi har ju varit med förr kan man säga...
När askmolnet bröt ut, då skulle vi till Prag. Vi var bland de första planen som släpptes iväg den morgonen.
När två Gotlandsfärjor krockade, då skulle vi till Gotland (i den färjan som just hade krockat för första gången i historien).
När 40 båtar frös fast i skärgården utanför Stockholm - ja guess what, då var vi på kryssning!!!
När vi flög till Thailand så "föll" planet hastigt flera hundra meter och vi fick landa för att byta ut hela personalen på planet och kvar satt jag med en flygskräck som förföljer mig än idag.
När vi skulle till Stockholm förra veckan startade inte bilen.
Det här är ett litet axplock av det som krånglat under våra resor. En som tog helgens bravader med en klackspark var vår lilla hysteriska solstråle som mitt under trafikmeddelandet börjar skratta hysteriskt.
Så här lät det i vår bil mitt i allvaret:
En fråga! Har du skrivit inlägg och sen tagit bort dom? Får upp 2 andra inlägg på min blogglista, men när jag klickar på länken så finns inte sidan :/
SvaraRaderaNi är verkligen födda under fel stjärna gällande resandet, eller helt rätt stjärna förresten, för ni har ju klarat er med nöd och näppe från livshotande situationer iaf :)
Ja herre gudars vad ni får stå ut med, MEN ni klarar er ur allt! Ni har det berömda "tur-i-oturen" syndromet tror jag. Mycket kaos men mitt i allt står ni, oftast oskadda, och det är väl en jäkla tur! Puss på bästa familjen!
SvaraRaderaJapp. VI står alltid i ögat av tornadon. Som jag skrev till Lisa nyss; jag kanske borde bli journalist eller räddningsrbetare för jag skulle alltid vara först på plats. :)
SvaraRaderaMan får ha sina dippar, då kan det ju bara bli bättre iaf ;)
SvaraRaderaFasen, jag som bokat en dagstripp till Paris. Oh well, Hudik får duga ;)