Nu äntligen vågar jag se ljuset i tunneln!

Idag fick vi el på övervåningen och alla väggar är spacklade. Tapeterna ligger i rullar på golvet där uppe och väntar på att sättas upp. Kanske påbörjas det innan helgen. Kanske väntar de till måndag. Alla lister, socklar, foder, fönstersmygar och fönsterbänkar är på plats och ska bara målas en sista gång (förutom fönstren som inte ens har grundats än).
Dörrar är monterade förutom i vårt blivande badrum.

Inte för att jag tror att nån bryr sig om våra lister och sånt egentligen... Men för oss betyder det här så mycket mer. Jag och Jonas svävar på små moln!!! För snart är ett av vårt livs största renoveringsprojekt över. Och vet ni vad det mest fantastiska är? Vi är fortfarande lyckligt gifta!!! Vi har en son som älskar oss och litar på oss även om han har varit tvungen att spendera den största tiden med föräldrar som har haft mycket annat som Hannes varit tvungen att dela vår uppmärksamhet med. En mamma som har gått igenom sorg och försökt hitta tillbaka till sig själv med nytt jobb, nya vänner och väldigt stort hemmaansvar med barn och hushåll och en pappa som kämpat på som en riktig oxe i huset på kvällar och helger och på dagarna försökt komma in i ett nytt jobb med nya kollegor och allt vad det innebär. Vi har fortfarande en ekonomi som vi klarar oss på även om vi inte har några marginaler att "skoja till" vardagen med. Vi har fortfarande gemensamma mål och drömmar som vi kommer fortsätta sträva mot.

Vi har bott här i 1,5 år nu. Det har varit en intensiv tid. Men mycket kommer bli annorlunda nu. För under den här tiden har jag sett vilka fina vänner jag har. Som har funnits där när jag jag har behövt dem som mest. Nu är det min tur att ge tillbaka!

Jag har lärt mig att värdesätta små stunder i livet. Som att få sitta på en gammal skruttig bänk på tomten och dela en stund med min man. Då vi pratar om minnen, drömmar, framtid, vardag och allt annat. Det är livskvalité och det är de stunderna som man ska samla på sig när man får chansen.

Även om vi har en heeeel del renoverande kvar i vårt drömhus så kommer ändå livet bli annorlunda nu när det här gigantiska projektet är över. Om en vecka är det exakt ett år sedan vi lyfte bort den gamla övervåningen med lyftkranar och hantverkare som jobbade så svetten lackade. Nu ett år senare kan vi knyta ihop säcken och ge oss en rejäl klapp på axeln att vi klarade det. Det är såååå nära nu så jag kan inte låta bli att smaka på sötman redan nu.

Det smakar himmelskt! Underbart, fantastiskt. Förjääääävla bra på ren svenska ;)
Om ni tycker solen skiner lite extra vid borgarparken så är det förmodligen min aura som lyser gult som solen.

Bilderna står för tro hopp och kärlek som det finns mycket av i mitt liv just nu.