Skjut mig eller låt mig åtminstone få ligga ner under en filt och bara glo. Ibland funderar jag över om jag verkligen kommer klara detta och ändå har det precis startat.
Jag är så extremt extremt supertrött. Så här var det inte med första.
Jag har en förhöjd temperatur på mellan 37,5 - 38 och det gör att jag fryser konstant. Som när man håller på att få influensan. Så var det några veckor när jag väntade Hannes också men då orkade jag på ett annat sätt och kände mer glädje. Då var det som "ge mig alla jobbiga symptom i världen bara jag får vara gravid".
Den här gången känns det som att kroppen inte pallar. Jag är liksom helt urlakad och nästan död i alla muskler. Utmattad! I två dagar har jag legat i sängen nu. Kanske gjorde av med krafterna på furuvik.
Hannes får vara med sin pappa hela dagarna. Hela hushållet ligger i Jonas händer. Det är som att jag är bortrest ungefär. Hannes säger "mamma sover" "sov dott mamma" "gomoooojjon mamma" när vi ses.
Herregud vad jobbigt det kan vara. Om det här går vägen och jag föder ett barn som planerat så är vi helt klart definitivt färdiga sen. Måtte det gå vägen för annars vet jag inte vad vi ska göra.
Vilka arbetsplatser tar hänsyn till att man inte kan jobba för att man är gravid? Jag driver ju mitt eget företag så det är inte ekonomiskt hållbart att vara hemma hur länge som helst. Kanske kan ta ut föräldradagar men jag vet inte ens om jag orkar vara förälder just nu. Såååå utmattad. Tror mitt hjärta stannar snart.
En hel månad kvar till första mötet med barnmorskan. I Stockholm hade jag vid den här tidpunkten haft två möten och gjort ett ultraljud redan. Lite skillnad på olika landsting.
Oj det var inte dåligt med två träffar och UL redan då! :) Själv fick vi vänta till v. 8-10 för inskrivning och sedan etttillmöte i v. 13-14 och sedan UL i v. 18. Konstigt att det är då olika i varje landsting när set är i samma land :) Och tröttheten! HUA!! Tror jag låg på soffan efter jobbet de första 3-3,5 månaderna. Nu i månad 6 så minns jag knappt det! Hoppas din energi kommer till aka snart, inte nå roligt att knappt känna igen sin kropp. -Sara
SvaraRaderaFy precis sådär mådde jag med Edison i magen... Men väldigt lycklig förstås. Men jag var en extremt illamående och yrslig zombie dom första månaderna, gruvar mig redan för nr två, just för det du skriver att hur ska man orka jobba och orka vara mamma?! Jag kommer ju svimma och kräkas hela tiden...
SvaraRaderaHoppas det vänder om någon liten vecka för dig!! Tror det började bli bättre efter vecka 13 14 för mig! Sen kom det andra krämpor :-o kämpa på, kram!