Toalettsällskap

Efter att ha sagt godnatt till Hannes så såg jag en chans till ett toabesök i lugn och ro. Jonas skulle ju läsa saga och sånt så jag såg framför mig en halvtimmes egentid. 

Precis när jag satt mig till rätta på toan stormade övriga familjen in och tittade anklagande på mig. Han vill gå på toaletten, nu! Sa Jonas och båda blängde på mig där jag satt helt utlämnad. Jaha jaha ja men...men?! 

Det var bara att masa sig därifrån. 

Privata zoner är inte längre något som diskuteras här hemma. Att inte ha lås på toaletten (ifall Hannes låset och spolar ner nyckeln) är en utmaning för mig som haft seriösa issues med mina toabesök tidigare. 

Jonas har fått suttit ute på balkongen och lyssnat på hög musik ett flertal gånger då vi varit utomlands. Även min mamma och mina vänner. 

Men nu mera får man se förnedringen i vitögat. Som när sonen kommer in precis mitt i "nr 2" och säger uuuuuuh luktar JÄTTEäckligt. Eller säger till nån gäst att mamma bajsade på toan eller nåt sånt. 

Det är en speciell tid i livet... att vara småbarnsförälder. 

Plötsligt ska det vara "helt naturligt" och kanske till och med vackert för ens man att se ett barnhuvud komma ut på ställen som kanske tidigare uppfyllt andra syften. 

Plötsligt har kroppsvätskor fått en helt ny innebörd i ens vardag tillsammans. 

Plötsligt ska allt liksom vara helt naturligt!

Jag kanske är lite bitter över att blivit utkörd från toaletten. Men allvarligt... Det är inte konstigt om man ifrågasätter sin identitet och sin nya roll då och då sen man blivit förälder.