Idag kom en liten påskkärring och knackade på hos oss. Hon kanske var 3-4 år. Sa inte ett knyst utan bara kollade på oss med sina stora ögon. Hon hade med sig en syster som var några år äldre. Till slut sa systern "säg glad påsk nu". Men den lilla sa ingenting. Så där stod vi tysta och glodde på varandra. Jag kom helt av mig. Visste inte vad jag skulle göra. Sen vi flyttade till Stockholm har vi aldrig fått besök av påskkärringar eller halloween-spöken.
När poletten väl ramlade ner att dom kanske ville ha godis så sprang brunbjörn iväg och hämtade det enda vi hade hemma. En skitstor kexchoklad. Jädra skit. Den hade jag velat ha. Vi fick ett litet papper med en gul figur som förmodligen är en kyckling i utbyte. Flickan sa inte ens tack. Hon såg livrädd ut. Hon borde veta bättre än att stjäla godis från gravida.
Glad påsk!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar