Stolt över magen!

Idag kom jag först till salongen. Jobbade några timmar sen ramlade mina kollegor in. Så småningom gick de andra hem medan jag stod kvar och jobbade. Så jag kom först och gick sist. Gravid och jobbar hårdare än jag gjort på länge. Ingen jättebra kombination men alla kunderna bokar in sig nu när dom vet att jag bara har 11 veckor kvar på salongen och jag har inte mage att säga nej.

När jag skulle åka hem så var det nå fel på min tunnelbana mot Skarpnäck. Det tog 40 minuter för mig att komma hem idag! Suck. Men något fantastiskt hände!!!! När jag stod där i den proppfulla vagnen så knackar en ung kille i 17-18års åldern på min arm och frågar om jag vill sitta ner. Vilken väluppfostrad gosse! Han såg ut som Will Smith fast ung. Jag blev jätteglad och nästan rörd. Jag kände mig sedd, förstådd och jag ville nästan kyssa den rara gossen. Jag tackade säkert fem gånger och blev nästan röd i ansiktet för att jag var så glad.

Det är så skönt nu när det syns på utsidan att jag är gravid. Äntligen vågar folk fråga rakt ut och man blir förstådd varför man ser trött ut och haltar fram i snigelfart mitt i rusningen. En kund sa idag "Men vad tjock du har blivit". Och det kändes jättehärligt! Tänkte svara "Tack detsamma" men hejdade mig. Hehehe. Det är härligt att vara tjock. Att ha en kula på magen som ett bevis att jag bär på ett barn. Mitt barn. Jag är superstolt över min mage! Jag vill visa hur stor den har blivit och hur det syns tydligt på utsidan när bebis sparkar och gör kullerbyttor.

Jag blir stolt när andra känner på magen och bebis sparkar till allt vad han kan! Det är min lillprins det. Min efterlängtade lilla bebis!