Jonas och gänget har jobbat på som f#n så igår morse började de riva och igår kväll runt åtta-tiden blev det taktätt. Sent igår kväll stod jag och Jonas ensamma på övervåningen och beundrade i tystnad. Det var en magisk känsla. Det blir så bra! Allt har gått MYCKET snabbare och smidigare än jag nånsin vågat drömma om och känslan över att vi gör det här tillsammans på vårt hus för vår framtid är överväldigande.
Att vi firade vår 8-årsdag igår gjorde saken än mer storslagen. Tänk om vi hade vetat, den kvällen för åtta år sedan när vi gick genom borgarparken till Jonas lägenhet på skyttevägen, att det där huset kommer vara vårt åtta år senare? Jag är lite känslosam. Den senaste veckan har pendlat mellan hopp och förtvivlan och samtidigt som en del av hjärtat är fylld av oro över min papi som ligger på Gävle sjukus så är den andra delen av hjärtat lättat över att vi har ett hem som går att bo i.
Att se sitt hus plockas sönder i spillror väcker många känslor även om jag var beredd på att det skulle hända. Att se det byggas upp igen ger en slags kick och allt tillsammans blir ganska starkt och känslosamt.
Här kommer några bilder.
Först rev dom...
Sen byggde dom upp väggarna som Jonas och Niklas har byggt i helgen...
Har tyvärr ingen bild på mobilen sen taket kom på men det kanske kommer imorgon. Plåtslagarna kommer jobba några veckor också så det är ju inte ett "färdigt" tak än. Men kommer det ösregn så håller taket tätt! :) Just nu är statusen på huset "en leopard i fårakläder" men snart kommer det synas vilket läckert kattdjur det egentligen är... bland alla fjantiga hermeliner. ;)
Vilken grej va?!!
Shit vad häftigt! :)
SvaraRaderaVåran renovering har känts som en börda länge, men efter dina kloka ord om att bygga på framtiden känns det faktiskt bättre! Det är ju precis det vi gör! Lägger tusentalstimmar i snickarbyxor på framtiden och familjen, för vi är ju faktiskt familjer! Ojoj, nu blir jag känslosam... Ni gör ett fantastiskt jobb!! Kram