Vi har inte haft barnvakt mer än kanske tio tillfällen (och då bara nån timme) och just nu känns det som en omöjlighet eftersom Hannes gråter så fort jag lämnar ett rum. Om han är trött eller gör sig illa så är det bara min famn som hjälper. Kan vara den klassiska "separationsfasen" som råder eller så är det för att han inte träffar någon annan "regelbundet" just nu? Han är ju fortfarande ganska liten så ingen har ju liksom nattat honom eller gjort några vardagsrutiner mer än jag och Jonas.
Om 2,5 månader är tanken att vi ska gå på bröllop i Leksand och vara borta i TVÅ DYGN (!!) medan han är hemma hos mormor. Vi måste nog börja träna om det ska lyckas.
Hannes och mormor har träffats mycket så han känner sig ändå trygg med både henne och deras hem så är det nånstans det kan finnas en gnutta chans att fungera så är det väl förmodligen där...
Nån som har tips på hur man kan gå till väga? Hur var det för er första natten ni lämnade bort?
Som det känns nu så får vi börja fundera på en plan där han följer med till Leksand och någon följer med och tar hand om honom just bröllopsdagen men det kan ju hinna ändras.
Isac (och dom flesta barn har jag hört) gnäller och protesterar mkt mer med oss än med mormor och morfar. Där är han ett mönsterbarn utan nåt som helst problem att barnvakta :)
SvaraRaderaDet går säkerligen bättre än ni kan ana. Dom lär sig tidigt att trycka på föräldrarnas knappar dom rackarna ;)
Jag håller absolut med Lisa! : ) Vi har fått höra de gånger Agnes varit borta att allt gått så bra, men så fort vi kommer för att hämta så börjar hon "gnälla". Konstigt det där men som Lisa säger, dom lär sig nog fort ; )
SvaraRaderaJag tror det kommer att gå jättebra!