Jag har en arbetsplats som jag verkligen trivs på till skillnad mot där jag jobbade en kort sväng tidigare. Nu gäller det bara att ha tålamod och låta det få ta sin tid att börja bygga upp en kundkrets. Tålamod är inte min starka sida så jag kommer säkert börja klättra på väggarna i januari när det kommer en dipp.
Huset börjar ta form. Idag har nån firma varit här och isolerat övervåningen. Nästa vecka kommer Jonas och en till snickare köra på och börja med golvet och golvvärmen. Även taket kommer bli klart påstår Jonas. Jag tänker inte hoppas på för mycket men det är otroligt skönt att det börjar röra på sig. Vi har haft en välbehövlig paus sen i somras men det börjar kännas som en stress att Hannes behöver ett eget rum. Vi sover dåligt och väcker varandra som det är nu och vi har ingenstans att lägga Hannes i väntan på övervåningen... Så det är bara att hålla ut i ett halvår till eller nåt.
Jag kan ärligt säga att jag är kräkandes spyless på att renovera och jag kollar efter lägenheter var- och varannan dag. Både i Hudiksvall och Stockholm. Inte för att vi kommer flytta men det här huset känns som en riktig bromskloss många gånger. All tid och vartenda korvöre går till huset. Är det värt det? Förmodligen är det värt det... Men det känns som ett stort steg att kunna erkänna att jag är sjukt less på skiten i alla fall. BLÄ!
Hannes börjar komma ur trotsperioden som har härjat nu i några månader. Det var i grevens tid för det sliter verkligen på en att handskas med trots. Jag har känt mig dålig som förälder, trött och sliten och otroligt okunnig. Hur gör man liksom? Om man inte ens har kontroll på de situationer som dyker upp nu, hur gör man då sen när tonårsproblemen kommer? Ska JAG vara den som uppfostrar Hannes verkligen? Herregud... Hur ska det här gå? ;) Vi har väldigt roligt ihop och det är fantastisk att ha tisdagarna tillsammans med honom fast att jag börjat jobba mer.
Sorgen och saknaden efter pappa finns med mig varje dag fortfarande. Men jag ser mig inte som ett offer på samma sätt nu utan tycker att jag hanterar livet ganska bra faktiskt. Jag tillåter mig att vara ledsen och jag tillåter mig att vara glad. Ibland är jag väldigt arg. Ibland blir jag helt apatisk. Men ofta.... så känner jag att han finns kvar... i närheten. Kommer inte gå in på det mer nu. Men den där tatueringen med pappas ord stämmer verkligen. "Döden skiljer oss aldrig åt min älskade dotter". Han finns kvar och det ger mig en varm och trygg känsla.
Det sociala livet börjar också likna det vi hade byggt upp när vi bodde i Stockholm. Jag har fina vänner runt mig och det är betydligt lättare att lära känna nya människor här. Sen blir det ju mindre tid att lägga på att umgås med andra när man har en familj som man vill träffa efter jobbet. Det är väldigt mysigt med vardag hemma faktiskt. Tycker vi har hittat en bra balans.
Så just nu får mitt liv ganska skapliga poäng faktiskt!
Skala 1-5 1=mycket dåligt 5=mycket bra
Hälsa: 5, dagisbacillerna tycks inte bita på oss så förutom svinkoppor och maginfluensa (vilket jag har raderat ur min hjärna) så har vi varit superfriska
Kärlek: 4, lite mer tid med Jonas skulle inte skada. Med tanke på vilka korpar som har stirrat mig i vitögat senaste året så tycker jag att vi har det jävligt bra! Vi är starka som berg tillsammans.
Pengar: 2, vi skramlar ihop det som kommer in och sen försvinner det raka vägen in i husrenoveringen. Finns inga marginaler över så vi sparar in på nöjen och shopping och sånt tills vi kommer på fötter igen.
Nöjen: 4, trots att vi snålar på nöjen så tycker jag vi lyckas roa oss bra i alla fall. Att umgås hemma kostar ju inget. Sen har jag världens bästa mamma också som tar med oss på julbord och sånt.
Huset: 3, kunde ju ha varit värre så klart. Men det krävs en hel del för att komma upp till 5!
Träning: kan inte ens sätta nån poäng för det existerar ingen träning.
Jobb: 4, jag trivs skitbra men jag har ju inte så mycket jobb än. Imorgon kommer en till annons i HT och med tanke på att jag ägt salongen i ynka 10 dagar så tycker jag att jag ligger väldigt bra i fas.
Ja det var ungefär tre timmars ointressant läsning.
Din uppdatering satt som en smäck! Det låter som att du har en ganska bra balans i livet, utifrån vad som händer. Att du är less på att renovera ser nog de flesta som ett sundhetstecken, ni är inga robotar :)
SvaraRaderaJag längtar tills jag får se din nya salong och så fin som jag kommer vara i håret på jul, kommer ge dig många kunder i januari ;)