Idag gick det mindre bra på inskolningen.
Hannes var lite blyg precis när vi skulle gå in på förskolan men det gick över ganska snabbt. Han var lite mer mammig nu när inte Jonas var med. Igår donade han på själv hela tiden men nu kom han ofta till mig och ville sitta i knä och sånt. Jag tror att det beror på att ett annat barn, som var på dag sju i sin inskolning, grät från att vi kom dit kl nio till att vi gick en timme senare.
Hannes var fram till den pojken lite då och då för att visa sitt stöd. Det är klart att när ett barn står och gråter länge och ropar efter mamma så påverkar det de andra barnen. Om några dagar kanske det är Hannes som står och gråter men det hoppas jag verkligen inte för det skulle göra ont i mammahjärtat!!
Sen skulle de vara utomhus idag på förmiddan så Hannes skulle få följa med och se hur det gick till. Det är en väldigt liten uteplats som är dåligt anpassad efter så här små barn. Inte avgränsad med grindar och staket, så i värsta fall kan ett barn sticka iväg ut på vägen om det vill sig riktigt illa. Hannes är ju lite känd för att sticka iväg på egna äventyr så jag bad dem hålla ett öga på honom eftersom han redan idag visade att han minsann inte tänkte leka i den där lilla sandlådan. Jag fick säga NEJ, ajabaja, stopp och stanna säkert tjugo gånger innan vi gav upp och gick hem. Hannes tappade humöret och energin tog slut pang bom. Han somnade så fort jag la honom i vagnen för att gå hem. Lillgubben. Inte konstigt att han blir trött med så många nya intryck.
Hoppas det går bättre imorgon. Det var synd att den där pojken grät hela tiden för det skapade en orolig stämning. Håller tummarna att det är en skön och rolig stämning där imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar