Idag var fjärde dagen som den lilla pojken grät. "Det är en del i processen" var det nån av fröknarna som sa. Jag beundrar deras tålamod. Nästa vecka börjar ytterligare två som ska skolas in. Barnen testar varandra och det blir en mycket buffigare stämning under inskolningen. Känns ju bra att veta att det inte är så här sen när det blir "vardag" i alla fall.
Det verkar gå bra för Hannes. De säger att han är en tuff kille för han gråter inte när han ramlar eller om nån är dum mot honom. Kan ju bero på att jag är där i närheten men vi får se. Jag ska inte ropa hej innan har testat på allvar. Imorgon blir det inget dagis eftersom det är begravning och på måndag är det bara vikarier där så på tisdag kör vi igång igen med steg två. Då ska vi testa att stanna över lunchen och dessutom ska jag gå iväg medan de är ute och leker på morgonen.
Det är synd att det bara är en sandlåda för barnen för lite tradigt blir det nog att leka med hink och spade varje dag. Lite gräs och nån boll hade inte skadat. Hannes har hittills inte varit nöjd med att leka i sand för det är så svårt att gå i. Brukar sluta med att han protesterar och lägger sig på mage och slickar i sig så mycket sand han hinner innan nån plockar upp honom.
Känns skönt att det bara blir 15 timmar/vecka nu första halvåret. Han blir så himla trött efter att han varit där och de här dagarna har han sovit TRE timmar per dag efter lunchen! Skulle jag också behöva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar