Idag har jag köpt en klänning som jag ska ha på mig på begravningen. Det är ljus klädsel och jag vill ha något som känns passande.
Det är så märkligt för vissa stunder så känns det inte alls som att pappa är död. Han finns kvar. Fast han är inte sjuk längre utan han har blivit räddad eller befriad på nåt sätt. Han mår bra. Men han är definitivt kvar hos oss! Jag vet inte hur jag tänker. Det kan vara ett skydd som gör att jag tänker så.
Andra stunder så tänker jag helt annorlunda och blir både arg och frustrerad över att vi inte fick ha honom kvar längre. Så mycket kärlek och gott som tas ifrån oss.
Igår hände något väldigt märkligt som stärker min tro att han inte har släppt oss helt. Det hände precis när jag pratade med min mamma om begravningen. Både jag och Jonas blev väldigt tagna efteråt. Även mamma tror jag.
Något som faktiskt hjälper är att kolla på filmklipp på honom. Höra hans röst, se hans rörelser. Minnas. Jag trodde att det skulle vara väldigt plågsamt men det är faktiskt tvärtom. Jag känner mig trygg när jag ser honom.
Nu sitter jag och lyssnar på musik som kan spelas på begravningen. Några val har han gjort själv men en låt finns kvar för oss att välja. Det kommer bli känslosamt att lyssna på texter så jag räknar med att gå in i en bubbla ikväll. En bubbla av sorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar