Jag är livrädd för att flyga. De flesta som känner mig vet det. Jag och Jonas var med om en otäck flygresa 2007 då vi hamnade i ett kraftigt oväder och planet plötsligt dök när vi flög hem från Thailand. Efter det blev jag traumatiserad och tror att flyga = döden. Förr reste jag 2-3 gånger/år och brydde mig inte alls om start, landning och turbulens men nu har jag inte flugit på snart tre år. Har också att göra med graviditet och att Hannes föddes så klart men flygrädslan gav mig tillslut panikångest och då slutade jag. Vi testade att tågluffa och det kan jag tänka mig att göra igen men nästa år kommer jag ta tag i min flygrädsla. Då kommer jag flyga med Jonas och med Hannes och möjligtvis med några andra som jag känner mig helt trygg med. På mina villkor och efter mina förutsättningar.
Men tills dess håller jag mig med båda fötterna på marken. Sån är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar