Puh. Den här dagen var otroligt intensiv! Föreläsningar från 9.00 - 17.00 om olika teoretiker.
Just nu läser jag beteendevetenskapliga grunder och har börjat med en delkurs som heter utvecklingspsykologi. Det som är intressant är att jag översätter det jag läser till Hannes (stackarn) så när jag läser om forskning utifrån barns perspektiv så blir det ibland utifrån Hannes perspektiv.
En föreläsning handlade om Piaget och han har ju forskat en del utifrån lek och imitation. Assimilation och ackommodation. Det blir lättare att fatta när jag förankrar det i MIN verklighet. Att Hannes är i en fas där han leker upprepande lekar stämmer ju otroligt väl med verkligheten. Att laga mat som vi vuxna, att byta blöja på Uffe, att leka att han snickrar, ger spruta på mamma, klipper håret på Gudis osv. Han tar situationer från omgivningen och anpassar miljön till sig själv och gör det till sitt herravälde där han får revansch över situationen. På så sätt bearbetar han upplevelser. Och helst ska han leka samma om och om och om igen. Precis som det ska vara.
Känner nästan att jag skulle velat gå nån kurs i att förstå barn och lära mig mer om barn innan eller parallellt med att jag blivit förälder. Det är så lätt att utgå från ett vuxet perspektiv och göra på ett sätt som inte gynnar varken mig eller Hannes i slutändan.
Det vi läser nu läser även förskollärare och andra yrkesgrupper som arbetar med barn. Förstår varför det blivit krav på utbildning för förskollärare för det finns verkligen mycket att lära om dom små likaväl som det finns mycket att lära om vuxna! Jag kommer bara få ett smakprov av all forskning som finns men det är väldigt intressant så jag hoppas jag kommer förstå det jag läser för det känns nyttigt både som förälder och utifrån att jag kommer jobba med barn och ungdomar senare.
Varför har jag inte pluggat tidigare? Att studera på universitet är sååå annorlunda mot gymnasiet precis som nån av er skrev tidigare och det är så klart på gott och ont. Men det känns som att allt jag läser skulle jag inte velat missa att lära mig. Jag får upp ögonen och får nya perspektiv på mig själv och min omgivning. Det är ju superkul! Sen finns det klart en oro att inte klara av det eller inte orka fullfölja, jag ska ju trots allt bli tvåbarnsmamma snart och det kan ju verkligen ta upp hela ens energi och hjärnkapacitet. Jag vet ju hur det var med ETT barn så jag kan åtminstone föreställa mig vad som väntar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar