Jag är hemma från sjukhuset. Har fått ta massor av prover. Faktum kvarstår att blodtrycket är tokhögt och det beror på graviditeten. Om nån är intresserad av siffror så ligger det nu på 150/105 och tidigare har jag haft ungefär 120/60. Det är en kraftig ökning som tydligt pekar mot havandeskapsförgiftning. Men mitt urinprov visar bara spår av protein. Det har inte läkt tillräckligt mycket protein för att de klart ska kunna fastställa diagnosen.
Fick sitta med CGT i en halvtimme. Det betyder typ att man lyssnar på bebisens hjärta och följer sammandragningarna. Det såg väldigt fint ut. Så bebis verkar inte påverkad.
Min tillväxt har stannat av och det var också något dom var oroliga över. Efter att ha gjort både ultraljud och gynundersökning konstaterade dom att bebisen är normalstor och det var inget fel med fostervattnet.
Tog massor av blodprover för att kolla levervärden och en massa annat men det får jag svar på i helgen om det skulle vara något dåligt.
När hon gjorde ultraljudet var jag skitnervös att barnet inte skulle vara friskt eftersom jag inte följer kurvan osv men han såg så pigg ut tyckte barnmorskan. Vi vet helt säkert att det är en han nu. Prinsen var nämligen väldigt välutrustad!! Hahahahaha. :D
Fick dra ner byxorna helt plötsligt. Jonas som satt rakt framför några meter bort visste inte var han skulle titta. Jag försökte skämta att han "satt på första parkett" och barnmorskan skrattade gott. Snart kanske han får se något mycket värre där nere. :) Eller vackrare menar jag ju... det är vackert att föda barn. ;)
Hon stack in fingrarna och grävde runt och konstaterade att hon kände huvudet tydligt. Hon kände också att jag bara har en halv cm kvar av livmodertappen vilket var mycket "moget" för att vara förstföderska i vecka 38. Det brukar vara närmre 3 cm enligt henne. Jag säger bara hallonbladste, färdknäpp, tre morotskakor och tio maskiner tvätt. ;)
Hon kunde i princip lova mig att jag inte behöver gå över tiden och förmodligen kommer jag föda vilken dag som helst. För att skynda på det hela så smörjde hon in med nån värkstimulerande gel och drog i "kanterna" som hon sa. Shit vad ont det gjorde!!! Var inte alls beredd att det skulle kännas något men jag upplevde det som väldigt kraftig mensvärk. Jag sa "oj vad ont det gör" men kom på att jag kanske inte borde gnälla eftersom jag snart ska föda. Så jag sa "fast det är ju inget mot för vad som komma skall. Eller?". Hon skrattade och sa att "Nej, det GÖR ont att föda barn. Det kommer göra mycket ondare men det finns ju smärtstillande". Plötsligt insåg jag hur jag underskattat smärtan jag kommer få möta. Jag vet inte vad jag har tänkt mig. Nu ska jag nog börja ställa in mig på att det kommer göra jävligt ont.
Tillbaka till det allvarliga. Okej, jag kommer bara träffa specialister hädanefter... för jag är i nån typ av riskgrupp. Och jag kommer få äta medicin som ska sänka blodtrycket. Dom kommer hålla stenkoll på mig och mina värden och jag kommer säkert få hänga en hel del på sjukhuset framöver. Men eftersom jag är så nära födsel så hinner det förmodligen inte bli någon större fara.
Jonas verkar bara ha hört att "ni ska få barn vilken dag som helst". Så jag tänker också ta fasta på det. Nu ska lilleman ut! Om lillgubben kommer ut så blir mamma "frisk" inom några dagar. Så komsi komsi! Hoppas gelen gör susen i musen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar