Dagarna känns som veckor. Har ett pyttelitet rum utan tv eller musik. Inga tavlor eller ens affischer på väggarna. Helt sterilt. En säng, ett bord, sladdar och en fåtölj till anhörig. Thats about it.
Dom tar prover på mig titt som tätt. Blodtryck, stick i armvecket, stick i handleden, kanyl för dropp, ctg, urinprov. Ibland är dom nöjda och ibland ser dom oroliga ut. Jag får inte veta så mycket. Hade en sammandragning som var nästan fyra minuter på senaste ctg. Det var dom verkligen missnöjda med. Varför? Ingen aning. Sen la jag mig på sidan och fick ligga en halvtimme ytterligare med ctg. Vi blev tillsagda att sjunga och prata mycket. Då blev dom nöjda.
Ibland är jag orolig och nästintill rädd. Ibland skrattar jag och skämtar om hela situationen. Jonas är här nästan hela dagarna. På natten får han åka hem. Det är jobbigt. Det är då man är som ensammast.
Inget värkarbete ännu. Hoppas att det startar snart, fast jag har blivit ganska orolig för förlossningen. Känner mig inte alls redo. Kommer det hända saker akut? Kommer det vara en svår förlossning?
Nu har dom dukat upp fika i dagrummet. Jag ska hoppa i tofflorna och gå och ta en macka. Jonas också.
Hej svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar