Vecka 37

Idag går jag in i vecka 37+0. Nu kan vårt barn inte födas för tidigt. Just nu känns det väldigt långt kvar tills bebis tänker komma ut men det kan MAX bli om fem veckor. Annars startar dom förlossningen.

Jag och Brunbjörn har försökt skynda på förlossningen på egen hand. På kursen berättade barnmorskan om tre saker som kan förkorta väntan. Fotmassage, "färdknäpp" och hallonbladste var de tre mest lyckade enligt henne. Gå i trappor är myt så det tänker jag inte ödsla energi på. Fotmassage 10 minuter per dag låter ju helt klart som något värt att testa!! Jag fick fotmassage i söndags. Det har nog aldrig förr varit så skönt med fotmassage!! Mina tår är så svullna. Värmen och tyngden tar hårt på fötterna.

Börjar bli drygt att vara gravid nu. Känner mig väldigt begränsad sen typ två veckor tillbaka. Jag vill ta vara på sommaren men min kropp vill vara inne och helst inte göra någonting. Det är för varmt ute för kroppen. Det är för långt att ta sig till olika platser för det är alldeles för tungt att röra sig mycket.

Det är ensamt på ett sätt att vara ledig själv samtidigt som att jag tycker det är svårt att umgås nu när jag inte har ork eller energi som jag brukar. Har träffat några vänner på lunch och nån på middag. Det är typ det enda jag har lust till nu. Sitta still och äta och prata. För så fort jag ska hänga på och göra något annat så måste alla sakta ner och anpassa sig efter mig och det är inte så lätt för de som inte varit gravida och vet hur det kan vara. Jag tycker det är jättetråkigt att vara den som man ska anpassa sig efter. Då är jag hellre ensam. Jag tror ju säkert alla som känner mig skulle anpassa sig efter mina behov bara jag sa till men det är inte helt lätt att vara en bromskloss.

Igår var vi och åt på Heron City. Först kollade vi lite i affärer. Sen fick jag värsta mensvärken så jag var tvungen att stå blixtstilla och hålla i mig i ett räcke. Jag är så glad att Brunbjörn var med. Inte för att jag var det minsta orolig utan för att han är så förstående och omtänksam. Vi stod där och det gjorde liksom ingenting att affärerna höll på att stänga och att han var jättehungrig. Jag behövde stå stilla så då gjorde vi det. Att ha en partner som har varit med under hela resan och som förstår varför man är på ett visst sätt är helt fantastiskt. Utan honom skulle jag aldrig mått så här bra under min graviditet. Kent kunde inte sagt det bättre... Vad vore jag utan dina andetag?

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinligt grå blir jag utan dina andetag.