Tummen ur snart?

Vi har varit förlovade i sex år... varit tillsammans i sju och ett halvt år... bott tillsammans i mer än sju år... vi har fått barn och vi ska flytta till ett hus som vi köpt tillsammans...

Vi fick en månad tilldelad till oss på valborg. Okej... det kanske inte var hans idé... men ändå... :) Vi fick månaden maj... i maj har vi varit tillsammans i åtta år! Vi träffades sista april/första maj. Det var efter midnatt så första maj brukar vi säga.

Fast nu är vi båda inne på att ha det mitt i smällakalla vintern. Lysa upp mörkret lite. Fyrverkerier... eldar... glöd. Vi har skrivit en gästlista... vi har pratat om hur vi vill ha det... var vi vill ha det... vilka låtar vi vill ha... vi har tränat lite på dansen... vi har konstaterat att det är nödvändigt rent juridiskt eftersom vi har barn och hus tillsammans... vi har pratat om vad vi ska äta... om vad vi ska ha på oss... om vad gästerna ska ha på sig... hur vi ska sitta i lokalen... vilka av våra vänner som ska vara toastmaster eller "barnvakt"...  Jag är galet kär och vi HAR råd om vi väntar lite med vissa renoveringar av huset. Det behöver inte kosta så mycket!

Nu har till och med våra vänner bestämt sig för att slå till. Herregud till och med Vickan fick ju sin prins förra året!

Tummen sitter fast. Snart drar jag ut den där tummen!
Det var sååå nära precis innan förlossningen. Då var jag sjuk av havandeskapsförgiftning... då stod det lite på sin spets. Kniven mot strupen. Vi pratade till om med om att ha en präst och att vi skulle slå till på tu man hand där och då. Ifall det skulle hända mig något. Vi skulle ju ändå kunna ha festen sen om allt skulle gå bra. Men vi fick inte tummen ur till det heller.

Så jag får nog räkna med att vara gäst några gånger till innan det är min tur. Fast om vi ska ha det i smällkalla vintern... då är det inte långt kvar. Eller kanske han tänkte nästa vinter? Eller nästnästa? Kanske bara "en" vinter vilken som helst där borta i horisonten?

Jag tycker i vinter. Varför inte göra 2011 till året då allt hände? Allt ont och allt gott? Fast inte allt ont! NEJNEJ!!! Bara det som hänt hittills. Inget mer ont nu!!! Det får INTE hända något mer nu. Så om man ska behålla balansen så kanske vi ska spara på det till nästa år. För om vi gör något mer gott så kanske det kommer något mer ont också. Men det är vinter i början av nästa år också... Och då nollställs ju mätaren?

Oj vad jag svamlar. Jag har nog inte bröllopsfeber. :)