Fucking jävla skitdag!

Efter en dag med gråten i halsen i stort sett hela dagen ska jag nu unna mig lite go-fika och sen gå och lägga mig.

Att renovera kan verkligen bryta ner en. Det här är nog det jobbigaste i renoveringsväg jag upplevt hittills. Då har vi ändå helrenoverat en lägenhet och rivit väggar och gjort kök och rubbet  på mindre än en månad tidigare. Men detta är jobbigare. Att ha en liten kille som kräver full attention och att inte kunna bo hemma där man har sina saker och rutiner... att inte ha haft ordentlig sovmorgon på fem och en halv månad... att ligga vaken på nätterna och fundera och grubbla på material och planering eftersom dagarna kräver fokusering på Hannes... att se sin älskling slita och kämpa som en oxe varje kväll och inte hinna träffa sin son medan han är vaken. Det är jobbigt.

Jag fick en meltdown idag och jag är väldigt glad att vi ska åka till Stockholm och ladda batterierna i helgen. Trots att det bara handlar om några intensiva veckor nu så bryter det ner mig! Jag har inte lika höga trösklar som jag brukar.

Jag är glad att jag och Jonas har gått igenom prövningar som gjort oss starka tillsammans. Kan förstå varför folk skiljer sig när de renoverar. Men just nu känner jag snarare att jag längtar så sjukt mycket efter min älskling. Tills vi kan mysa i soffan på kvällen. Tills vi kan äta frukost tillsammans. Tills vi kan duscha i vårt nya fina badrum utan mögel. Jag önskar jag kunde åka och hämta honom och säga "älskling, kom hem nu, jag har fixat ett gäng grabbar som fixar det där medan vi är i Stockholm".