vuxet värre!

Vad lustigt det är att livet tar sån vändning beroende på vilken fas man är i.

För ett och ett halvt år sedan visste jag inte att jag snart skulle bli gravid och sen flytta "hem" till hus. Jag visste inte att min familj skulle möta en sjukdom som sätter skräck i de flesta. Jag levde för helgen och jag hade dålig koll på vad som egentligen var viktigt i mitt liv.

Då gick pengarna till shopping, nöjen, en svindyr lägenhet, tunnelbanekort, dyra luncher, dyra after work, hemresor sthlm-hudik m.m. Tankarna kretsade kring helgen och dagarna där emellan var bara raksträckor som passerade utan speciell mening. Jag stressade upp mig över utseendet, att hinna träna, att vara trendig, att hänga med, att ha en ny outfit på lördan, att maxa helgen för att hinna med att ha så roligt som möjligt så att veckan därpå inte skulle kännas så jäkla lång tills nästa helg. Vi körde en opraktisk cab med endast två säten och fasen vad mycket energi jag hade till att ha roligt. Jämt. Hela tiden.

Det är absolut inget fel med det där!! Men det känns avlägset idag.

Nu är jag inne i en ny fas. Igår köpte jag nya skor. Första skorna på ett år och det blev ett par goretex kängor som jag kan promenera med i alla väder. Jag fick en ny vinterjacka som klarar den strängaste kylan av Jonas och blev gladare än jag nånsin blivit över en fin klänning. Lite kärringvarning där va? Jag försöker "fånga dagen" (hatar det uttrycket sen det blev ett trendord) och värdesätter veckorna mycket mer. Jag får vara med det finaste jag har, min lilla prins och gruvar mig för att börja jobba.

Jag blir trött när jag hör smala tjejer som ska banta. Jag känner "suck" när jag hör att folk fortfarande reser utomlands med syftet att bli bruna. Jag tänker "käften" när alla gnäller på vädret jämt och ständigt.

Nu ska jag ta mina kärring-skor och gå en promenad med Hannes i det härliga slaskiga vädret!