torsdag 12 januari 2012

Nöjd trots en misslyckad träningsdebut

Det sista jag vill är att min blogg ska bli någon slags träningsjournal. Men den här veckan har varit lite speciell eftersom jag börjat träna igen efter typ... två (?) år.

Idag var jag väldigt peppad att komma iväg på bodycombat. Jag var förväntansfull och såg fram emot vad som komma skall. Men så satte det igång och efter 15 minuter var jag tvungen att bryta. Efter den tuffa förlossningen jag hade är det bara att glömma att hoppa och studsa på det där viset. Jag tyckte så klart det var pinsamt att gå därifrån när vi inte var så många men vad skulle jag göra? Det kändes mycket obehagligt och nu efteråt känns det som att jag typ sträckt mig... där inne... Min barnmorska sa till mig på efterkontrollen att inte hoppa och studsa och inte överanstränga magmusklerna. Oooops. Hoppas inte dessa 15 minuter hann åsamka skador down under. Det vore ju tråkigt.

I övrigt tänkte jag berätta om min vecka i bilder.

Gick en lång och härlig promenad med Kajsa, Irma, Bozz och Hannes runt gräsmaln i  solskenet. Fick bubbla av mig ordentligt och jag är så glad att jag har Kajsa. 
Har bott hos mamma eftersom vi inte har något badrum. Det innebär att vi kan bada badkar och jag och Hannes älskert!
Här tyckte jag att det såg illa ut... det var precis när vi började riva. Ska ta en bild imorgon och visa hur fruktansvärt det ser ut nu. Man ser rakt ner i källaren och allt är rivet in till timret. Magknip, oh yes.
Jag matar Hannes med roliga saker och vi har väldigt roligt tillsammans. Här har han fått blåbär till gröten. Tänk att han aldrig har smakat nånting... allt blir ju första gången! Det är häftigt. Undrar om han skulle se ut så här i skägg?

Imorgon blir det fika med Niklas. Lördag ska jag fika med Emelie och på söndag ska jag träffa Malin U. Eventuellt kommer Erik till stan och då ska vi klämma in en träff också. Kanske en fika. :) Jag skulle kunna träffa folk och fika hela dagarna. Och promenera. Jag älskert! Prata av sig över en latte eller i friska luften är ju göttans de. Hur mycket jag än pratar så kan jag alltid prata lite till. Och lite till och lite till och lite till och lite till.

Så nu är det bäst jag stoppar mig själv så jag inte sitter här och ordbajsar på nattkröken. Godnatt amigos.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar