Hannes är vrålsjuk, vilket tar all energi av mig nu när jag är hemma själv och vabbar. Springer upp och ner för trappen, för när min matvägrande son säger "jag vill ha smoothie" då springer jag kan jag säga. Tyvärr har besvikelsen sköljt över mig som en våg varje gång jag kommit upp med det han "önskar" och han vägrar att ens smaka.
Vi åkte till McDonalds för att köpa mjukglass och han pratade om glass ända tills han fick den. Då vägrade han äta. För den var kall. Sen somnade han. Jag körde runt i en timme för jag orkar inte bära in honom från bilen.
Vet att man klarar sig utan mat men det är fjärde (eller femte?) dygnet nu!! Jag blir helt knäckt.
Så plugga finns det ingen ork till. Har inte läst en rad ens. Får göra som Margareta och göra en politisk comeback sen när Hannes är frisk och hoppas att det inte är jag som ligger med feber då.
Att vabba från plugg är inte logiskt eftersom allt bara skjuts framför mig. Att vabba som stor, trött, gravid är inte heller särskilt lyckat. Det är som att arbeta dygnspass som personlig assistent med känslor starka som wasabi som tar över hela tillvaron.
Jag är tömd.
Så. Nu har jag gnällt färdigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar