Två år och fem månader ❤️

Vill passa på att skriva lite om min stora pojke. Vet ju hur roligt det är att gå tillbaka och läsa sånt här efter ett tag så jag passar på att slänga in några rader.

Hannes har slutat sova på dagarna. Det var kanske inte optimalt att sluta med det över julens intensiva dagar men det är ju som det är. Nu funkar det jättebra. Tempot är lite jämnare under dagen och nattningarna går problemfritt.

Vi har börjat vara lyhörda med toalettbestyren och pottan blir mer och mer självklar hemma. Borta så är det blöja som gäller. Så då får det vara så.

Sova över är något som blir mer självklart också. Ibland har han uttryckt en egen vilja att sova över. Det är jätteroligt! Allt som han uttrycker själv är så spännande och intressant just nu... Eller inte allt. Mycket ska göras på Hannes sätt och även om den egna viljan är fascinerande så är den också påfrestande för tålamodet emellanåt. ;)

Hannes är klok och bryr sig mycket om oss i närheten. Han känner av sinnesstämningar och är väldigt omtänksam. Han pratar till min mage och klappar försiktigt. Men ibland glömmer han bort och vill klättra på mig. 

Självförtroendet växer i olika situationer men ibland går det rakt ner i botten och då är det extra känsligt om vi skäller. Om han ska hälla upp mjölk själv och envisas med att klara det och sen spiller så blir han skamsen. En utskällning på det från en förälder utan tålamod så kommer krokodiltårarna. 

Tålamod är något som jag och Jonas övar på. Att få prova och misslyckas ibland är viktigt... 

Talet är helt otroligt. Vi får ofta höra att "oj jag trodde han var mycket äldre" men både jag och Jonas blir generade och "försvarar" med "-ja han har alltid varit lång". Även fast vi vet att han har ett fascinerande ordförråd och att vi är superimponerade över vår duktiga kille. Han är duktig på att imitera och sagor kan han rabbla utantill trots svåra ord. Han verkar intresserad av att lära sig ord och rättar oss om vi säger fel när vi läser sagor. Han kan få hjälpa mig i skolan sen med alla svåra ord ;)

Trots många fina julklappar så är favoritsysslan att diska. 

Uffe är favoriten och snuttefiltarna slutade han med rätt som det var. Nappen är trygg att ha vid nattning. Välling har han slutat med. 

Vi är upp över öronen förälskade i vår lilla solstråle. Han gör oss lyckliga bara av att vara precis så som han är. Nu väntar en ny utmaning för honom... Att bli storebror. Vi ska hjälpa honom så gott vi kan att hitta sin självklara roll i den nya situationen.