Foglossning from hell

Vi har återuppstått från de döda. 

Igår, fredag, kände jag att det fick bära eller brista. Jag var tvungen att gå och jobba. Att ringa och boka av kunder är det värsta som finns tycker jag. Samvetet kommer krypande både mot mina kunder och min egen ekonomi. Om jag inte pallrar mig iväg och jobbar så blir jag utan lön. Febertermometern visade 38 grader men det kändes ju ganska okej i kroppen. Och jag borde inte smittas längre eftersom jag gått med skiten i en vecka. 

Dagen var så klart fullbokad. Typiskt. Ingen lunchrast. Typiskt. Jag kämpade på. Kraxade fram några artiga fraser men kunderna var väldigt snälla och läste tidningar hela dagen så jag slapp konversera så mycket. I slutet av dagen var jag totalt slut. Brunbjörn fick komma och hämta mig. Han fick till och med gå in och städa undan kaffemaskinen och slå ut kassan för jag orkade inte röra mig en milimeter till. Kom hem runt 18.30 och somnade lagom till Let's Dance. 

Blev lite dramatiskt innan jag äntligen somnade bara. Stackars Brunbjörn... jag var som ett psykfall igår. Hehe. Har inte fått tillbaka aptiten efter influensan så snälla Brunis gjorde kokt fisk med äggsås till oss som skulle slinka ner lätt och vara milt för magen. Vi fick köra den klassiska komentaren som man använder till barn att "om du äter 10 tuggor så får du gå och lägga dig sen". Och jag kämpade verkligen med mina tio tuggor. När jag svalt sista fiskbiten så haltade jag iväg mot sängen. Höfterna hade helt och hållet låst sig så jag såg ut som en 90åring som hade bajsat på sig när jag kämpade mot sovrummet. Väl framme så kastade jag mig i sängen och trodde att en hög med fyra fluffiga kuddar skulle ta emot mitt huvud. Men icke. Jag flög rakt in i betongväggen så det tjongade till och ekade ända ut i vardagsrummet som fortfarande står tomt. 

Det var för mycket. Jag började stortjuta som ett litet barn. Tårarna bokstavligen sprutade!!!! Som att inte förnedringen redan var total så gjorde den kraftiga gråten att jag blev helt igentäppt i näsan och halsen slemmades igen så att jag började hulka och känna att jag behövde kräkas. Jag har jättelätt att kräkas sen jag tog bort halsmandlarna. Eftersom jag inte kunde gå så fick jag krypa till badrummet samtidigt som jag hulkade fram obehagliga kräkljud. Som en kossa kravlade jag runt på alla fyra. På toaletten kräktes jag lite och grät för att det var så förnedrande och sen vad jag dödstrött så jag somnade pang bom. Stackars Brunbjörn. Cirkus Mia har startat för säsongen. 

Men så vaknade jag i morse. Med den värsta smärtan hittills i kroppen. Är det fler av er gravida som har problem med foglossning? Fyyyy faaan säger jag bara. Vad ska man göra?? Kan man ta tabletter?? Snälla ge mig en burk!! Jag har hört något om stötar... är det okej att jag stoppar in fingrarna i eluttaget så jag får en rejäl pärla som fixar biffen? Jag blir så jäkla nedstämd av den här värken!! Jag blir arg och grinig. Gnällig och lättirriterad. Brunbjörn försökte massera lite men jag kan inte ens peka VAR han ska massera. Det strålar ju ut på massor av ställen. Jag står inte ut när den kommer. Jag blir nästan sugen på att hoppa framför tåget. Nä... det blir jag ju inte. Men jag blir galen i alla fall. 

Jag ska till barnmorskan på måndag och har hon sagt något om sjukgymnastik. I värsta fall blir det väl kryckor när besvären är som värst. Om nån frågar varför jag hoppar på kryckor så kommer jag inte våga säga att det är för att jag är gravid. Jag får ljuga och säga att jag blivit påkörd av en bil eller nåt. 

Ni får gärna dela med er av era erfarenheter av foglossning. Skriv en kommentar eller skicka ett mail. m_winberg@hotmail.com

Jag är desperat. Säger du att det hjälper att äta mask, då äter jag mask.