Idag vägde jag mig. Jag har gått upp fyra kg sen jag blev gravid. Ingen aning om det är normalt eller inte. Jag hade ett BMI på 19 innan jag blev gravid men det säger mig heller ingenting.
Det syns mycket nu i alla fall. Igår hade jag en tight tröja på jobbet för första gången på vääääldigt länge och flera kunder höll på att sätta kaffet i halsen. Den där biten är lite jobbig tycker jag. Att berätta för alla att jag ska vara mammaledig. Jag berättade för en kund igår som kommer var tredje vecka och klipper skägget. Jag sa "i sommar kommer jag vara mammaledig för jag är gravid" och han svarade med "det var mycket tråkigt". Och där dog samtalet typ. Men dom allra flesta blir ju glada för min skull också.
Ska verkligen försöka sluta med att förklara för mina kunder varför jag är gravid. Som att jag skäms. Skamsen för att jag kommer lämna dom i sticket. Skamsen för att jag inte längre är "den unga tjejen från norrland" på salongen. Nu går jag in i en ny fas i livet. Jag behöver inte förklara mig för nån. Det är oundvikligt att inte prata om min graviditet med kunderna. Alla ser det och stället konstiga frågor. Ingen har vågat fråga rakt ut än. Det är lite gulligt. Men det blir nog lättare på jobbet när fokus försvinner från min mage och läggs på kunden igen. Då kommer jag känna mig mer bekväm.
Gravidmagar verkar vara något som människor i allmänhet fascineras av. Folk kollar på min mage på tunnelbanan. Sen på mitt ansikte. Sen på min mage. Sen fastnar dom där. Med blicken på min mage. Det är ovant. För det första tror jag att det har att göra med min ålder. I Stockholm ligger snittet på åldern då man får första barnet en bit över 30. Jag blir ofta misstagen för att vara lite yngre än vad jag är så att jag är gravid skär liksom i ögonen. Och för det andra så tror jag att framförallt tunnelbanan är så jäkla hjärndöd så vad ska man kolla på om inte gravidmagar? Alla sitter där och glor. För sig själva i tystnad. Med gråa och svarta kläder. Hängande nackar. Så kommer en rund mage in i vagnen. Jag kan låta dom kolla faktiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar