Hormoner

Började dagen med en liten utbildning på jobbet klockan 10 som jag skrev om tidigare. Jobbade till 19.00 och blev påmind om att jag kommer vara ensam hemma då Brunbjörn tagit på sig extrajobb ikväll. Jag som är bortskämd med att få middag efter jobbet hade som vanligt krämat ur min sista energi på jobbet för jag vet att jag kan falla ihop när jag kommer hem.

Men inte ikväll. Nu fick jag hasa mig iväg till mataffären då kylskåpet ekade tomt efter vår Leksandshelg. Jag hade ingen inspiration och var hungrig så att jag nästan började grina redan i affären. Bestämde mig tillslut för tonfisksallad som en revolt mot allt kött jag stoppat i mig pga järnbrist. Hinner bara komma hem, släppa tunga kassarna och sen sätta på en kastrull vatten till pastan när det plingar på dörren. Vaaa faaaaaan. Jag orkar INTE med att vara trevlig mot NÅN nu tänkte jag och hasade mig till dörren. Det var bara Brunbjörn och Pelle. Lägenheten ser ut som kaos och jag var trött som en trasa men Pelle stannade och åt sallad med oss innan han skyndade vidare hem till familjen. Salladen som jag ägnade mina sista krafter åt. Jag satt helt tyst och hackade grönsaker medan Pelle och Brunbjörn pratade om golv och pellets eller något sånt. 

När Pelle hade åkt så började vi kolla på film. Flickan från ovan. Vilken bra film!!!!! Kan varmt rekommendera den filmen. Vi har prov-vecka på typ alla kanaler som finns så vi har tillgång till alla filmkanaler med massor av bra filmer just nu. 

Hur som helst så fick den här filmen mina hormoner att fullkomligt explodera över. Jag grät så att tårarna sprutade när det handlade om flickan. Jag var rädd och nervös så jag inte kunde sitta still när det handlade om mördaren. Jag grät igen när det handlade om pappan och familjen. Ja mina hormoner gjorde KAOZ med mig helt enkelt. Kolla på den filmen tycker jag. Handlar typ om en äcklig jävla mördarjävel som man bara vill....mörda.... och om en flicka som möter världen efter döden. Att Susan Surandon (heter hon så??) är grym som mormor i skön 70-tals look gjorde filmen ännu bättre. 

Jag tänkte på döden. Vad ensamt det framstod i filmen. Inga släktingar som möter upp en. Man vandrar ensam tills man är framme. Det var jobbigt tyckte jag. Jag grät över att jag nån gång kommer vandra ensam. Men så är jag ju gravid och känslig just nu.