Ilskan över att cancer finns. Att cancer tog min älskade pappas liv. Att cancer splittrar familjer. Min kurator säger att jag måste lära mig att leva med vetskapen om att cancer finns och att vem som helst kan drabbas. Det är ärligt och det gillar jag med min kurator. För det går inte att linda in cancer i ett gulligt papper med fint snöre och sen tro att det är bra så. Det går inte.
Både jag och Jonas skänkte pengar till cancerforskning ikväll. Det är så självklart egentligen. Borde inte behövas en gala men med tanke på vilket resultat de visade upp så är jag glad att de ordnar dessa galor för att påminna oss friska människor att vi måste bidra i kampen för att vi och våra barn och älskade ska få en chans att fortsätta vara friska.
Den här bilden på mig och pappa togs bara några dagar innan cancern vann kampen. Pappa, som fortfarande var fåfäng, ville att jag skulle hålla upp ett lakan för att skyla hans magra kropp.
Det är tydligt att pappas ansikte är förändrat och armarna bara består av skinn och ben. Men för mig är han den absolut vackraste varelsen. För mig är han den pappa jag fortfarande älskar så det gör ont i hela själen. Min pappa som jag är vansinnigt stolt över. Den här bilden betyder oerhört mycket för mig då den står för något i mitt liv som jag både är stolt över och som samtidigt sätter skräck i mig.
Jag är stolt över vår fina relation som bilden påminner mig om. In i det sista pratade vi om allt och skrattade och grät tillsammans. Samtidigt visar den här bilden cancer som förkroppsligad. En tärd kropp. Pappas blick som säger så mycket. Ögonen är själens spegel och i pappas ögon kunde jag skymta sanningen som var smärtsam. Hans mun ler ett snett leende men hans blick visar mer. Även om han inte var rädd så var han sorgsen.
Jag delar bilden med er för jag vill visa en glimt av min historia. För att jag tycker det är viktigt att öppna ögonen för hur verkligheten ser ut för så många människor.
Vi måste lära oss att leva med vetskapen att cancer kan drabba vem som helst av oss. Men vi har också ett val att agera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar