Usch

Sen jag blev mamma kan jag inte titta på katastroffilmer utan att vilja gå in till Hannes rum och pussa på honom. 

Håller på att kolla på en gammal film som heter Poseidon och jag måste ta upp mobilen för att inte må för dåligt. 

Särskilt när det är barn med så blir det för jobbigt för att se. Har liksom aldrig tänkt på det perspektivet förut... Utifrån en förälders ögon. 

Tänk Estonia... Att det var barn med där... Och mammor som var helt maktlösa. Usch. Som sagt så måste jag gå in och pussa på Hannes när jag ser sånt. För att försäkra mig om att allt är bra, att han mår bra! 

Kan ju ha med gravidhormoner att göra också. Igår blev jag rörd av att lyssna på "Earth song" av Michael Jackson. Det måste ha varit hormonerna som spökade.