Pyssla var sånt där som jag tänkte att jag skulle göra men aldrig gjorde när jag väntade Hannes.
Jag påbörjade ett spjälsängsskydd men gav upp. Jag påbörjade vimplar men gav upp. Jag sneglade på mönster till söta mössor men försökte inte ens. Har sett varianter på egna sängmobiler som varit så himla söta.
Nu har jag typ 500 mormorsrutor liggandes hemma som ska bli en stor filt till Hannes säng men jag har inte ork att gå och köpa virknål ens.
Även om jag blir inspirerad av alla roliga ideer så är det en liten djävul på axeln som stoppar mig och säger "äsch det där behöver du inte" eller "nä det där har du inte tid med".
Så tråkigt! Jag vill också vara en pysselmamma. Men jag får väl trösta mig med att jag pysslar ihop ett hus just nu.
Men när huset är klart (som det aldrig blir enligt andra husägare men det blundar jag för) DÅ ska jag gå tillbaka i mina vänners bloggarkiv och läsa hur man gör. Tills dess inspireras jag av deras skaparglädje och lägger i minnesbanken i kategorin "små projekt för framtiden".
Man ska göra sådant för att man vill och inte för att alla andra gör det! :) Så brukar jag tänka när jag får dåligt samvete över sådant! :) Kram Sara
SvaraRaderaJag kommer ihåg nån som pysslade ihop en fiskbensparkett när hon var gravid förra gången :)
SvaraRadera