V 11

Bara några dagar kvar tills jag går in i vecka 12. Trodde aldrig jag skulle skriva det här men jag mår verkligen bättre och bättre för varje dag nu och så som jag mådde under semestern känns som något som hände nån annan, inte mig! Vad lurigt det är med alla hormoner. Dom där hormonerna som raderar negativa upplevelser funkar som dom ska i alla fall.

Jag jobbar heltid och det funkar bra även om rygg och höfter värker lite extra varje kväll. Illamåendet är fullt möjligt att stå ut med. 

Det psykiska måendet blev mycket bättre efter i måndags då både samtal med kurator och befrielse från diabetesmisstankar stod på schemat. Och dessutom har jag klarat "första året" utan pappa och det gör mig stark att veta att nu är det värsta förmodligen över. 

Glädjen över graviditeten har inte infunnit sig till 100% än men jag tror att ultraljudet kommer bidra till starkare känslor. 

Jag har fått ett möte med en läkare på specialmödravården och kommer få täta kontroller av mitt blodtryck. Kommer förmodligen byta till specialmödravården efter vecka 24. Har beslutat att påbörja medicinering av trombyl. 

Min barnmorska ringde idag och berättade massor av information och det känns väldigt bra att få veta lite hur det kommer att gå till. Det bidrar också till mindre oro och bättre mående. 

Snart slutar jag jobba som frisör och då kommer kroppen kännas mindre stel och då tänker jag börja motionera mer. 

Lite socialt liv skulle inte heller skada. Är det nån som vill hitta på nåt? :)