Studier

Jag sökte som bilden visar. Kom in på mitt femtehandsval men beslutade mig för att tacka nej och chansa på reservplats på mina två första val. 

Har funderat ett bra tag på vad jag ska läsa till och även om många kommenterat att det är "smalt" eller "bättre att läsa till socionom" så har jag ändå följt mitt eget hjärta (eftersom jag inte har betyg för att läsa till socionom och gärna vill börja arbeta inom några år).

Jag tänker så här. 

Jag har alltid trott att jag ska jobba med något kreativt men med åren har jag insett att det kan få förgylla min fritid istället. Trygghet är något jag värdesätter i arbetslivet och då går alla häftiga kreativa jobb bort tyvärr. 

Ord som "design, events, grafiskdesigner, scenograf, teater, film, inredning, färg och form" har alltid varit mina förstahandsval men denna gång har jag tänkt om. Och det känns på nåt sätt befriande. 

Senaste åren har ord som "trygghet, arbetstider, positivt arbete, arbetsvillkor och kollegor" blivit mer och mer viktiga.

Mina drömmar är inte längre en häftig karriär. Mina drömmar finns på hemmaplan. På min fritid. Då kan jag inte ha ett jobb som stjäl min fritid. Min pappas sjukdom har bidragit till att jag slutat söka efter min identitet i karriär. Jag behöver inte ett jobb som säger att "jag är någon". Min familj bekräftar mig varje dag och jag är så mycket mer än mitt yrkesroll. Jag kan vara kreativ fast jag jobbar på ett kontor.

Det var min största och viktigast aha-upplevelse. 

Så jag började tänka så här. 

Lärare har länge funnits med i bilden. Frisörlärare eller lärare med i riktning mot mindre barn. Men alla lärare jag känner är missnöjda med sina yrken. 

Sen hade jag några kunder på salongen som arbetar som kuratorer. Det lät ju så bra och oj vad nöjda de var över sina jobb. Dessutom kan man jobba med ungdomar. 

Men sen. Sen fick jag höra om SYV och ju mer jag tänker på det desto bättre känns det! Jag kan jobba på skola, på arbetsförmedling, med rekrytering och bemanning, som coach eller på rehabiliteringsföretag. Jag har inte stött på en enda missnöjd SYV. En SYV jobbar med människor men behöver inte övertyga sina "kunder" att köpa dyra tjänster (och gärna ett schampo också). 

Om man jobbar på arbetsförmedlingen så tror jag att man har en trygg arbetsplats. De kan liksom inte slarva med sina anställda. 

Om jag får jobb på en skola så tror jag ännu mer att jag hamnar rätt. Att lyssna på unga människor och vägleda dem ut i yrkeslivet med praktik och annat känns fint. 

Arbetstiderna - check.

Kollegor - check (hoppas att man får luncha med lärarna)

Arbetsvillkor - känns tryggt

Positivt arbete - check 

Jag HOPPAS jag har tänkt rätt. Men annars får jag väl byta bana igen då.